Flytt

Mood: Psyched
Listening to: Vampire Weekend - White Sky (Contra (2010))

Då var det dags. Jag lämnar härmed den här bloggen för att ruttna och dö, och hoppar istället på ett färskare, snyggare och bättre skepp för att segla omkring och sprida åsikter på.

Om du gillar att följa mig och vill fortsätta med det så hittar du mig numera här:


http://appleseed.logicmasters.se/


Om du följer denna blogg via bloglovin behöver du bara klicka HÄR för att börja följa den nya bloggen.

Vi ses där!

Kalla fötter, internetbrist och källare

Mood: Kall om fötterna
Listening to: -

Hej.

Sitter här i källaren på min rumskamrats jobb och knappar på en gammal skitdator. Dock så har den internet -- vilket numera är något utav en bristande resurs i min vardag -- så jag tackar och tar emot. Internetbrist, ja. Bredbandsbolaget börjar seriöst reta galla på mig. Mer än en vecka sen nu sedan mitt internet försvann, och de verkar inte ha den blekaste aning om vad som är på tok. Väldigt jobbigt då skolan tar det för givet att alla dess elever har konstant tillgång till internet, något som leder till mycket komplikationer.

Men ja, jag antar att jag ville uppmärksamma er om det, ni som tittar in då och då.

När jag ändå pratar om bloggen kan jag ju flika in att en del förändringar är på väg. Jag ska byta till Wordpress för att gå med i ett blogg-kollektiv, eller vad man ska kalla det. Det ska inte betyda några komplikationer för dig som läsare, annat än ansträngingen av att trycka på en knapp för att börja RSS'a den bloggen istället. Nej, det blir förhoppningsvis en positiv förändring då wordpress är både snyggare och smidigare. You won't get disappointed.

Ny adress och allt sådant kommer när det blir aktuellt. Att få tillbaka internet är högst prioritet.

'Till then -- ciao.

Drömmar om ett skägg och flanellskjorta

Dagar, ensamma nätter, önskandes längtandes efter en tid då ångest inte kommer för givet, då mål och liv inte känns abstrakt och konstigt. Ensamma nätter, sömnlöshet och tankar och bakåtsträvande nostalgi med önskningar om förändringar till ett lättare, bättre. Ett med nu förlorad glädje och okunnig, naiv lycka. Numera nätter i allena med endast sällskap av lycka i ljudformat, skänkandes gåvor om illusionerad trygghet och sammhörighet med folk, platser som inte existerar. Skänkades tröst och kramar från folk som inte finns där alls. Drömmar om ett skägg och flanellskjorta och frihet och de där känslorna, känslorna som man känt någon gång i forntiden men är osäker, rädd, om man någonsin kommer (få) känna igen. Barriärer som sprängs efter nolltre trettio; som jag hatar er. Järn och vin, hästband och flotträvar; som jag älskar er.

Vart är jag påväg?


Dålig rubrik #21

Mood: Trött och stressad. Julångest?
Listening to: The Tough Alliance - Make it Happen (The New School (2005))

Saker och ting börjar arta sig. Ja, det mesta förutom julklapparna dvs. 21 december och jag har inte införskaffat en enda klapp till familj och släkt, vilket leder till en krypande stress och ångest inför julaftonen som snart infinner sig. Morgondagen kommer antagligen gå ut på en tidig uppgång direkt följt av ett pilande iväg till köpcentrumet för att spendera timmar av att pilla och stirra på sak efter ting efter grej och verkligen försöka klämma fram att Den här! Denna kan ju faktiskt vara en någorlunda okej julklapp. Det svåraste är ju farmor och farfar som ska ha en varsin/gemensam klapp. Vad köper man egentligen till folk som redan har precis allting, och inte förstår sig på sakerna de ännu inte har (läs: tekniska prylar)? Ja, det är helt bortom mig.

Annars så har väl dagen varit chill. Sov på tok för länge som vanligt pga svårigheten att göra just det i tid, sedan åts det måltid framför film bestående utav lax med potäter och romsås. Mumma.

Utöver detta fantastiska vardagsliv så är det pepp inför nyår, och förberedelser till densamme. Vi ska ju ha tredagarsfest här i socknen, och mer och mer folk har förstått charmen i att fira det nya året i våran lägenhet. 14 pers so far, not bad. På schemat ser vi musikvideofest, med de hundra bästa låtarna ifrån 00-talet. Kort sagt så blir det nog relativt jätteawesome. Poor you if you're not able to be there.



50 people, one question

Mood: Luddig i huvve
Listening to: The Whigs - In The Dark (In The Dark (2010))

Klick me!

Fifty People One Question har gjort fem olika videos, alla med samma upplägg, och Post Secret är deras senaste alster. De olika videorna går logiskt nog ut på att skaparna går fram till femtio olika, vanliga, personer på gatan och frågar dem en fråga. Frågorna som ställs må tyckas vara väldigt simpla, och för vissa är de just de - simpla och har ett självklart svar. För andra blir dock frågan väldigt svår att svara på. Den här kontrasten syns dock inte i ovanstående länk lilka tydligt som i deras tidigare episoder. Ovanstående video har frågan "What is your secret?".

Varför länkar jag denna? Jo, delvis för att alla videor är väldigt stilistiskt fotade. De är lågmälda också, med endast en non-intrusive (mitt nya favoritord) melodi i bakgrunden. Med kameran fångar de någonting som är väldigt, väldigt äkta, och alla videor förmedlar en väldigt fin känsla av omtycke till sina medmänniskor. Personlig favorit i den länkade video är när de frågar det unga paret. Gå gärna in på sidan och kolla någon av de andra fyra som finns upplagda.


Du vet vart det sitter

Mood: -
Listening to: Markus Krunegård - Jag Är En Vampyr (Detektivbyrån Remix) (Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp (2008))


Klagan


"4:48 kommer alltihop. 4:48 är hjälpen långt borta
4:48 kan mörkret inte stoppa.

Svetten täcker sängen allt jag vill är att vakna med dig tätt intill
Men sömnen satans sömnen var är den?
Istället ligger man på rygg och ältar minnen.

Klär mig och går ut och går, det dåliga samvetet hänger på.
Klär mig och går ut, tänker på otrohet och allt som är fult.

(...)
Minns hur illa orden lät när du skrek men just det ljudet
Växer och jag älskar det. Nån som är arg och bryr sig.
Det är meningen, snälla kom och skrik igen."



Bra & anus

Mood: Eh
Listening to:
Markus Krunegård - Allt Gör Mindre Ont Sen (Lev som en gris dö som en hund (2009))

Anus


Att vara dödligt förkyld
Att inte kunna sova
Att vända på dygnet
Att inte ha någon mat hemma, och inte orka göra ett skit åt det
Sökig lägenhet
Att någon annan omöjligtvis kan ligga mer efter i skolan än mig
Att vara hemma ensam
Monotona vardagar/helger
Att inte ha något att se fram emot
Att inte kunna svara ärligt när folk frågar hur man mår

Bra

-

fuck you, and the horse you rode in on.

Mood: Vad tror du?
Listening to: Manchester Orchestra - I Can Feel A Hot One (Everything to Nothing (2009))

Jag sov 16 timmar idag. Jag hade inte ens dygnat eller liknande innan. Var inte tröttare än vanligt. Det var som att hjärnan fattade att det ändå inte var någon idé att vakna. Så nu är den här dagen i princip redan över, och jag har som vanligt inte gjort ett piss. Jag äter mig mätt på Ben & Jerrys och försöker ta mig igenom filmer som jag egentligen inte vill se. Har svårt att hålla tankarna fokuserade på någonting över huvud taget förutom just den skiten som drar ner mig i en jävla abyss. Inte ens musik ger mig någon tröst. Allt känns bara så jävla meningslöst.

Jag hatar kvinnor.
De går on and on and on and on om att Män, ja, de är sånna jävla svin. De vet fan inte hur man agerar i ett förhållande. De har ingen respekt för sin partner. Allt detta när det egentligen är de, alltid de, som förstör precis allting – ingen respekt, ingen ånger, ingen jävla godhet någonstans i hela kroppen. Så har de mage att kalla oss svin? Kalla hatiska dubbelmorals-horor.

Nej, jag tänker inte ursäkta min attityd. Fuck you.


Cry

Mood: ...
Listening to: The Radio Dept. - I Wanted You To Feel The Same (Pet Grief (2006))

Men cry too.
Photos by Taylor Wood.


Robin Williams


Laurence Fishbourne


Benicio Del Toro


Daniel Craig


Dustin Hoffman


Ed Harris


Jude Law


Sean Penn


Steve Buscemi


Robert Downey Jr.

Weekends are for the warriors!

Mood: Sweet
Listening to: -

Tack pojkvaskrar.


Scoop up those marshmellows!

Mood: Okej
Listening to: How I Met Your Mother i bakgrunden.

Tydligen var idag den internationella 'Köp ingenting'-dagen. Lite ironiskt, då jag gick loss med plånboken i diverse butiker. Jag köpte nya skullcandy-hörlurar (Som Christoffer claimar ska vara de bästa i prisklassen. Det ska bli intressant att se. Efter dessa pajar om ca. ett halvår kommer jag ha provat alla bra lurar i den prisklassen, och kommer kunna etablera vilka som är bäst, kort och gott.), ett nytt tangentbort med mus (Som båda äger, fyi. Sänkta knappar och snygg design till bra pris. I like!), en adidas-väska (sjukt snygg), samt nörd-prylar! Vi åt sedan på Texas Longhorn - Marcus bjöd (tack Marcus!) - och väl hemma har vi nu frossat i varma mackor. En underbar helg so far som verkligen har gjort under för mitt humör. Jag ser fram emot måndagen då jag förhoppningsvis kommer kunna få lite tips om att ordna upp all skit.

Nu ska jag kolla på Between The Buried And Me's nya musikvideo. En nio minuters "short film" till låten Obfuscation från nya plattan. Vilket för övrigt äger. Nyfiken? Du kan streama den här

Jag såg för övrigt Twilight igår! Haha. Jag hade lovat mig själv att aldrig se något som har med dessa glittrande vampyrbögar att göra, men jag hittade någonting som gjorde det hela väldigt, väldigt roligt. Ni vet Mystery Science Theater? Inte? Skitsamma då, men för er som vet -- killarna släpper fortfarande kommentarer till nya filmer som görs, Rifftrax, som går att tanka hem att lyssna på tillsammans till filmen. Jag har aldrig sett MST3K tidigare (då svartvita b-skräckisar aldrig har varit min cup of tea), men killarna är hilarious. Kan ge ett hett tips att lyssna på Twilight-spåret.

Here come them flurries

Mood: What’s the point?
Listening to: Animal Collective – What Would I Want? Sky. (Fall Be Kind (2009))


Borttaget


Filmer och plugg och filmer

Mood: Ugh
Listening to: Manchester Orchestra - The Only One (Mean Everything To Nothing (2009))

Plugg upp till öronen. Hate it.

Christoffer, serie-gurun nr. 1, har tillslut fått mig till det stadiet att jag är villig att börja följa alla serier som han pratar om. Först var det Firefly, som nu är genomsedd, och nu Dexter. Dexter är... Helt fantastiskt bra. Jag såg igenom en hel säsong på dryga en vecka. Om jag ska rekomendera något ska jag absolut rekomendera den.
Men det har ju inte bara varit serie-tittande. Filmer jag sett som är värda någon form av omnämning är 500 Days of Summer, Zombieland, Paranormal Activity och Assassination of a High-School President. Om du på något konstigt vis missat hypen kring 500 Days of Summer så kan jag inte säga annat än: Se den. Helt klart en av de absolut starkaste filmerna 2009. Zombieland var kort, men oh-so-entertaining. Woody Harrelson, slow-motion och en banjo är bara några av alla underbara element som förekommer. Jag ska inte spoila något, men den oväntade, överraskande rollen av en riktig favoritskådis gjorde helt min dag. Paranormal Activity är nog den mest obehagliga filmen jag sett sedan Blair Witch Project, och jag har, tillskillnad från många andra, ingen beef med den. Inget mästervärk, men kuslig som fan -- och det är väl hela poängen, no? Assassination of a High-School President var, liksom de tidigare, en pleasant surprise. En riktig noir-berättelse -- fast på en high-school istället för de svartvita gatorna i New York. Tåls också att rekomenderas.

Det verkar som att jag blir ensam här i helgen. Christoffer ska upp till Stockholm, och Marcus skulle stanna hemma. Det blir ensamt, men gyllene tillfälle för att plugga.

Har ni sett några bra filmer på sistone?


Back!

(Skrivet 13/11)
Mood:
Sjuk (oink oink?)
Listening to: The Temper Trap – Love Lost (Conditions (2009))

Hasandes fram i kylan till och från bussen på väg till, och hem ifrån, skolan kan jag inte låta bli att bli påmind om hur nära vi är årets slut. Och i och med årets slut, slutet på detta sekel. Lite häftigt, är det inte? Känns inte alls länge sedan man satt där och väntade, den där nyårsaftonen, spänt, på att datorerna skulle sprängas och all elektrisitet försvinna så fort klockorna slog om till 00.00 år 00. Inte långt efter det blev vi påminda, och upplysta, om allt vad terrorism innebär... och jag inledde de år i mitt liv som jag i alla fall kan påpeka mig själv tycka väldigt bra om. Detta till stor del på grund av hur mycket av det  som definierar mig idag som jag tog till mig då. Musiken, framförallt. Möjligvis lyssnade jag bara på powermetal och 70-talsrock de där första ensiffriga åren, men jag hade redan då tagit steg som lett fram till och skapat min fascination och kärlek till allt vad musik innebär. Må det ha varit läderbyxrock och emoluggar – det var ändå en lika god start som vilken annan. Vilken resa det har varit, sen.  Att jag för några år sedan, i mina goth-dagar, hade fått det tillsagt till mig att jag skulle älska Håkan Hellström hade jag, för att använda mig utav ett daterat uttryck, skitit schackrutor.  Nej, jag är oerhört glad vart musiken har tagit mig, alltså den plats jag befinner mig på idag. Jag har alltid haft starka känslor för den musik jag lyssnar på, men jag tror att de spåren jag glidit på de senare åren har visat mig till en ’bättre’ muisk. En musik som jag kan relatera väldigt starkt till, och må väldigt bra utav. Det värmer bara att tänka på det.

I och med ett årsskifte finns det obligatoriska listor att beta av, och där det finns listor att beta av är jag inte sämre än någon annan. Kanske är jag till och med bättre än vissa andra? Det kan i alla fall utlovas listor såsom årets bästa film, årets bästa skiva, och årets bästa låt. Listor som alla fortfarande håller på att ändras för var vecka som går. Jag vet inte hur orken kommer att ligga till, men någon form av tillbakablickslista över seklet 00’s créme de lá créme vore ju faktiskt också angenämt, tycker ni inte? På tal om det kan jag utsökt hänvisa till en viss killes, och polares, blogg där han drar upp vad han tycker vara seklet tvåtusen mest utstickande låtar. Personligt, intressant, och nostaligskt – läsvärt, bloggen. Den hittar ni här.

Torka

Mood: najs
Listening to: -

Som ni kanske märkt så rår det extrem inläggs-torka här. Det jag kan skylla på att jag förlorat internetuppkoppling hemma i lägenheten, och därav inte har någon möjlighet att skriva något. Det kommer vara på det här viset under "3 till 5 veckor" innan flytten av abonemang är klar, och jag kan återgå till mitt skrivande. Förhoppnignsvis kommer jag då ha sådan abstinens att skriva av mig att jag kommer kunna ta igen den förlorade tiden.

Tills dess - Float on.

Blö

Mood: Sweet
Listening to: Brand New - Vices (Daisy (2009))


Usch vad jag saknar en kamera.

Ghengis Khan is upon us, and he slays his betrayers

Mood: Så trött
Listening to: Eluvium - Indoor Swimming At The Space Station (Copia (2007))

Hej hej hej. Jättemycket hej.
Nu har jag en sånhär "jag orkar inte blogga"-svacka, vilket borde märkas. Roten till den svackan är kort sagt studierna. Jag har inte bara jättemycket att göra, de gör mig deprimerad också. Jag tappar lusten till det mesta, och så blir det att jag bara sitter och nötar spel istället. Att smälla upp åsikter och nyheter här känns då med ens så onödigt.

Jag låg och tänkte på det här igår natt, när jag gick och la mig vid fyra på natten efter otaliga timmar försvunna till att bara lyssna på musik i ett väldigt melankoliskt tillstånd. Närmare bestämt varför jag ens ville starta den här bloggen. Det var på grund av känslan som jag hade igår -- en känsla som infinner sig då och då när jag försvinner in helt i mig själv och musiken, och blir påmind om hur mycket jag älskar den. Hur innerligt. Det är en känsla som gör mig ledsen av den simpla anledning att jag inte kan få något utlopp för all den kärleken. Jag har bara en kompis som jag kan dela & diskutera musik med -- alltså musik som jag verkligen gillar -- men han är ett flertal timmar härifrån, uppe i Stockholm. Syftet med den här bloggen var att få ett utlopp för alla starka känslor till andra, vem som helst som bestämmer sig för att läsa. Men det som sedan leder till dessa perioder där jag inte lägger upp någonting alls är när jag möts av känslan att det här utloppet bara i de flesta fall är en vägg, eller ett avlopp. Hum.

Det här är nog fjärde inlägget jag skriver om det här, vilket är rätt patetiskt. Jag vill inte ha någon bekräftelse, jag vill bara ge en bra förklaring till varför det är som det är. Mkay? Så nu tänker jag sluta innan jag spånar vidare.


På en Söndag.

Mood: Purken
Listening to: fun. - Take Your Time (Coming Home) (Aim & Ignite (2009))

Suck.

Det var sagt att vi skulle träffas idag - SÖNDAG - i våran basgrupp som det heter och plugga lite. Det var sagt att vi skulle träffas klockan 18. Så då åker ju jag såklart hit så att jag är här då. Men neeej, det har de tydligen ändrat till klockan 19. Så nu har jag fått sitta här i en timme och vänta. 'Här' innebär ju skolan då, en 15min svettig cykeltur ifrån där jag bor. Hemskt förbaskat roligt. På en Söndag liksom.

En Söndag.

Paint!

Mood: Bored - So god.damned.bored.
Listening to: Nick Drake - Road (Pink Moon (1972))

Christoffer är på sin faders 50-års kalas, så jag sitter här själv i lägenheten och är förgrymmat uttråkad. Så istället för att kolla om alla hemsidor jag kollat på 5 gånger redan så bestämde jag mig för att vara lite kreativ och föra över irritationen kring sättet som jag vaknat/haft svårt att sova den senaste tiden här i lägenheten. Tog väl 5 minuter kanske.


Tidigare inlägg
RSS 2.0