Skivorna som fattas oss på Spotify!

Mood: Pissed
Listening to: Between the Buried and Me - Obsfucation (The Great Misdirect (2009))

Att det fattas mycket musik på Spotify är knappast någon hemlighet. Vi har exempelvis inga Beatles, och endast coverband till storheter såsom Led Zeppelin och Meatloaf (hey! Meatloaf rockar!). Dock så är det vissa tomma luckor som inte riktigt är begripliga varför de finns där. Gånger då man slår sig för pannan och undrar varför de har lagt till den här plattan, men inte den. Jag menar, de har till och med lagt in Ninja Magic for fuck's sake. Om vi får Ninja Magic måste vi ju kunna få Grizzly Bear, right?

Här är en kort lista på de luckorna jag blir mest konfunderad över.

Grizzly Bear's Veckatimest (2009)



Vi har 3 stycken fulllängdare med pojkarna, och till och med en skiva med endast remixes, tillgängliga. Men fjolårets kanske mest diskuterade och hyllade (Hiten Two Weeks hamnade på åtskilliga list-ettor som årets bästa låt) album Veckatimest finns inte att hitta. Inte heller verkar det vara någon twist med skivbolaget som är ivägen, då 06's Yellow House går att hitta. Men ja, jag ska inte spekulera i anledningar, då jag inte egentligen har något större hum i varför eller varför inte vissa skivor går att hitta än andra. But still, Veckatimest is missed.

Arcade Fire's Funeral (2004)



Neon Bible finns, men Funeral, bandets mest hyllade album, är puts veck. Med ett flertal spår förekommande i diverse populära filmer tycker man att gubbarna på Spotify borde kämpa hårdare för att få in detta mästerverk till platta.

Moving Mountains' Pneuma (2008)



Haha, ja.
You guys know I love this record. I just think it deserves to be there. Då de redan börjat lägga till artister ifrån Deep Elm Records (är väldigt tacksam att The Appleseed Cast nu går att finna) borde MM vara bland dem. Period.

Godspeed You! Black Emperor's F# A# (infinity) (1998)



och

Do Make Say Think's The Other Truths (2009)



Att Spotify har någonting emot Post-Rock är inte alls fallet, då band såsom MONO och Explosions in The Sky finns med i biblioteket. Att dessa två band över huvud taget inte finns med är dock skamligt - i allra högsta grad GY!BE som är något utav pionjärerna inom genren. Dåligt, Spotify.



Vilka skivor saknar du?
(on another note - har invites till Spotify om du saknar en)


Årets låtar 2009

Jag skrev tidigare om beslutsångesten kring Årets Bästa Album-listan. Kan ju kort säga att den ångesten är omätbar mot vad jag kände(känner?) inför denna lista. Album är en så mycket större helhet än vad enstaka låtar är. Sedan de stora skillnaderna i genre, sinnelag, omständigheter... Ja, låtar är så mycket svårare. Plats ett på listan var säkrad flera månader tillbaka... Restrerande, dock, var jag tvungen att kämpa väldigt hårt med. Jag tänkte först göra en lista på de 30 bästa låtarna, men det visade sig vara en ren omöjlighet. Det fick helt enkelt bli en top tio lista, och restrerande låtar fick hamna på en delad elfteplats.

Kan ju rekommendera spotify-listan jag komponerade ihop med de låtar som fanns att finna där.  Det fattas sju låtar dock, tyvärr. Dessa låtar är markerade med (*). Men det är ju som det är. Måste flika in också att listan inte är utformad i rangordning, utan som en ”riktig” lista. Personligen måste jag säga att jag är nöjd med den (såklart jag är, vad för typ av självklart tillkännagivande var det där?).

Nåväl, nu kör vi. Enjoy.
Cause I most certainly did.

LYSSNA PÅ LISTAN HÄR!


11.

fun. – Be Calm
Animal Collective – Graze (*)
Animal Collective – My Girls
The Big Pink – Dominos
The Temper Trap – Love Lost
Dream Theater – The Count of Tuscany
The Silent League – Here’s A Star (*)
Phoenix - Lisztomania
Handsome Furs – All We Want, Baby, Is Everything
Markus Krunegård – Hela Livet Var Ett Disco
[Ingenting] – Led Mig Hem
Bon Iver – Blood Bank
Regina Spektor – Eet
A Day To Remember – If it Means A lot to You
Modest Mouse – Satellite Skin
… And You Will Know Us By The Trail of Dead – Fields of Coal
… And You Will Know Us By The Trail of Dead – Isis Unveiled
Between The Buried and Me – Desert of Song
Julian Casablancas – 11th Dimension
Grizzly Bear – Two Weeks (*)
Dinosaur Jr. – Over it
The Dodos – Fables
The Dodos – Small Deaths
The Dead Weather – Treat Me Like Your Mother
Miles Fisher – This Must Be The Place (Cover) (*)

10. Frightened Rabbit – Swim Until You Can’t See Land

En värdig uppföljare till fjols The Midnight Organ Fight, och en glad påminnelse om härligheten som är FR. Catchy, vacker, skotsk.

9. Phoenix – Girlfriend

Glad och snäppet vassare än Lisztomania. Relevant till personliga händelser, en underbart skön melodi och härliga elektroniska inslag. Omväxlande och på ett vis försiktig och lågmäld.

8. Do Make Say Think – Do (*)

Underbar, kort sagt. Redan vid de första tonerna är jag fast. Gitarrerna tar mig med häpnad; uppbyggnaderna; de solida trummorna; melodin; dess speciella uppbyggnad. Post-Rock i sitt essé.

7. The Temper Trap – Sweet Disposition

Delaypedal, långa uthållna toner, bra uppbyggnad, underbar drömsk känsla. Sedan minnerna till 500 Days of Summer. Omöjlig att motstå.

6. The Appleseed Cast – The Summer Before (*)

Enligt Last.fm den låt jag spelat absolut flest gånger i år. Kul, hur jag ändå känner att jag inte kan hela låten ännu. Kul, hur så fort Crisci tar ton svävar jag ännu iväg. Blev väldigt glad över att se att The Appleseed Cast nu går att finna på Spotify, men tyvärr finns inte Sagarmatha bland skivorna inkluderade.

5. Patrick Wolf – Hard Times

Många blev besvikna i och med Patrick’s senaste fan-aktie-finansierade The Bachelor, men för mig höll den alla mått. Hard Times är en väldigt stark låt. Pampig, catchy, relativt bra text. Vad mer kan jag säga? “Revolution. Time for some resolution.”

4. Animal Collective – What Would I Want? Sky. (*)

Genial.
“Are you taking it lightly?/ Lost in the flurries / You start to worry/ You will be buried/ Taking it lightly/ And so I hurry/ I start to worry/ Here come them flurries”

3. Manchester Orchestra – I Can Feel A Hot One

En av de sorgligaste, men samtidigt mest hoppingivande, låtarna jag hört. Är kombinationen av sorg och nytt hopp den bästa sortens... Ja, sorg? Jo, damn right it is. Tung cello tillsammans med hjärtkramande sång och text utgör skelettet.

“To pray for what I thought were angels
Ended up being ambulances
And the Lord showed me dreams of my daughter
She was crying inside your stomach

And I felt love again”


2. fun. – Take Your Time (Coming Home)

En unik och orginell låt på så väldigt många sätt och vis. Omväxlingen, sången, instrumenten, pampigheten… texten, ja. Jag vet att jag upprepar det som står i ovanstående sju låtars motivering, men jag talar sant. Den här låten är bara ren glädje. Den får det att spritta i hela kroppen på mig. Det är okej att låtens sista minuter hade gjort den gott om de inte var där alls – de första delarna väger upp det flera gånger om. Om du inte har hört denna ännu så för all del, gör dig själv en tjänst och leta rätt på ett sätt att ändra på det.

1. The Antlers – Two

Jag vet inte hur många gånger den här låten har fått mig till tårar. Skrämmande många, måhända. Det är en väldigt personlig sak att skriva, jag vet, men för att visa låten någon rättvisa så blev jag tvungen att skriva det. Men det är inte bara på ett personligt, relaterbart plan som låten har berört mig... Jag såg om Good Will Hunting härom veckan. Inte världens bästa film, verkligen inte - men när Robert Williams hade sin Oscar-vinnande monolog om hur han förlorat sin fru i cancer hörde jag tonerna till Two i huvudet, och gåshuden sträckte sig från huvud till tå, och ögonen tårades direkt. Att en låt förmedlar en så stark känsla av förlust, ångest, ensamhet och trasigt hjärta att den bidrar till ovanstående relatering var för mig tidigare ohört om.

Låten var för mig i början en glad låt. Gitarren går i A-Asus-Bm-D, vilket som helhet är långt från moll. De här fyra ackorden repeteras sedan genom hela låten, för att senare bli ackomponerat av trummor och synth (och mot slutet en väldigt lågmäld, underbar saxofon som jag inte hörde förns efter säkert ett tiotal genomlyssningar). Vad som gör det här till en så tragisk låt är självfallet restrerande två element – texten och Silberman’s röst. Texten är med hästlängder den bäst skrivna 2009, och det var inte förns jag läste denna som jag insåg hur idiotisk jag var som inte insett vad f-n låten handlar om. Även fast det här helt taget ur kontext ifrån låtens egentliga mening så är det desutom vissa delar som är så spot-on mitt egna liv och nu avslutade relation att jag blir totalt hänförd. Nu har jag blivit på tok för carried away, så jag gör nog bäst i att avsluta här.  

In the middle of the night I was sleeping sitting up,
when a doctor came to tell me, "Enough is enough."
He brought me out into the hall (I could have sworn it was haunted),
and told me something that I didn't know that I wanted to hear:
That there was nothing that I could do to save you,
the choir's gonna sing, and this thing is gonna kill you.
Something in my throat made my next words shake,
and something in the wires made the lightbulbs break.
There was glass inside my feet and raining down from the ceiling,
it opened up the scars that had just finished healing.
It tore apart the canyon running down your femur,
(I thougth that it was beautiful, it made me a believer.)
And as it opened I could hear you howling from your room,
but I hid out in the hall until the hurricane blew.
When I reappered and tried to give you something for the pain,
you came to hating me again and just sang your refreain”


Årets album 2009, #4-1

Så, här kommer fortsättningen.
Stay tuned för årets bästa låtar-listan!

4.

Phoenix - Wolfgang Amadeus Phoenix
indiepop

Det är kul hur filmer leder en fram till musik. Phoenix blev jag först introducerad på i och med världens bästa film, Lost in Translation, men jag har aldrig riktigt orkat gå ifrån Too Young som förekom på soundtracket där förns Wolfgang Amadeus Phoenix släpptes i år. And needless to say, jag är väldigt lycklig att jag gjorde det. Experimentella inslag som Love Like a Sunset och Rome tillsammans med en lång lista av skitbra, mera klassiska pop låtar. Dansant, glatt och med fantastiska hooks behövs det inte mer än en genomlyssning för att falla pladask för skivan. Underbar. Den dras ner någorlunda dock pga dåliga texter.

Bästa spår: Lisztomania, 1901, Love Like a Sunset, Girlfriend
Lyssna med spotify



3.

Animal Collective - Fall Be Kind EP
Indie (experimental)

Ja, vad kan jag säga. Du kanske tycker det är fel med en EP bland alla LPs, men då har du helt enkelt inte hört Fall Be Kind ännu. Den bjuder oss på helt underbar musik som har hjälp mig mycket under dystra dagar nu i vinter, och gör så på ett mera koncentrerat vis än vad deras tidigare släpp i år, Merriwinter Post Pavilion, gör. Från att du hör raderna "Let me begin..." i början av Graze tills slutbliparna i I Think I Can förekommer aldrig en tråkig stund. Vissa må säga emot detta, då nästan varje spår har en lång del med drömskt, omelodiöst, nästan noise-aktiga trevande innan den blommar ut -- men det är den här uppbyggnaden som bidrar till slageffekten när man äntligen kommer ut ur "skogen". Den enda riktiga svagheten som EPn har är Bleed, men den vägs upp många gånger om av restrerande delen av skivan. Helt underbar.

Bästa spår: Graze, What Would I Want? Sky, On A Highway, I Think I Can
Tidigare omnämning: Veckans album
Lyssna med youtube



2.

The Antlers - Hospice
indie, (post-rock)

Konceptskivor. Hur genialt är inte det? Det har alltid slagit mig som någonting väldigt intressant, ända sedan jag introducerades till den där MCR-skivan för så länge sedan. De är dessutom relativt unika, vilket kan både vara förståeligt (att helt tillänga en skiva ett tema/historia må skrämma låtskrivare att de inte får chans att skriva vad de vill) och samtidigt väldigt synd. Detta leder ju dock självklart till att när en sådan skiva äntligen dyker upp så blir den desto mera enastående.
The Antlers' Hospice koncept handlar om en anställd på ett sjukhus som blir kär i en av patienterna. En av de väldigt reguljära patienterna. Kvinnan spenderar så mycket tid där att det slutar med att de två blir ihop och flyttar ihop. Sjukdommen och hennes psykiska ohälsa leder dock till mycket olycka bland alla starka känslor, och förhållandet är en konstant kamp -- speciellt eftersom de båda vet att hon garanterat kommer att dö i slutändan.
Den här skivan har fått väldigt, väldigt stor inverkan på mig. Den innehåller texter som är helt fantastiskt komponerade, texter som dryper av känslor. Dessa varvade med ambient-inslag som bidrar till en sorts post-rock-känsla är oerhört kraftfullt. Sättet som historiens gång dessutom sätter sin prägel på låtarna ger en verkligen intrycket av en resa. Hur skönt är det inte när de plötsliga, gladare tonerna slår in i slutet av skivan?
Ett måste att höra i år. Nyfiken på mer? Läs min recension.

Bästa spår: Kettering, Sylvia, Bear, Two
Tidigare omnämning: Two, Recension (dock så är recensionen något felaktig, heh)
Lyssna med spotify



1.
fun. - Aim and Ignite
indiepop/ alt. rock

En debutplatta på plats ett, fantastiskt. Det finns kanske inte så mycket att säga här utan att repetera mig från min recension jag gjorde nyligen. What it comes down to, though, är det underbara humör som skivan och låtarna instiftar i mig. Välkomponerad, omväxlande, glad, experimentell... Ja, det finns väldigt många adjektiv som passar in på Aim and Ignite. Om du behöver vidare motivation, read the review!

Bästa spår: Be Calm, Benson Hedges, All the Pretty Girls, I Wanna Be the One, At Least I'm Not as Sad (As I Used to Be), Barlights, The Gambler, Take Your Time (Coming Home)
Tidigare omnämning: Recension
Lyssna med spotify




Årets album 2009, #10-5

And so, alas, the time is finally here.
Jag skulle ljuga om jag sa att det här var en lätt lista att sammanställa. De högre platserna var sedan länge säkrade, men desto längre ner på listan man tar sig, desto hårdare griper beslutsångesten tag i mig. 2009 måste jag säga var ett väldigt bra år, musikmässigt, och det blev många som inte fick någon omnämning.
Här kommer de iaf, de fem första. Restrerande kommer upp antingen senare idag, imorgon, eller inom en snar framtid.


10.

The Dodos - Time To Die
indiefolk

Tiondeplats i år igen, precis som förra årets Visiter. Trots samma placering som i fjol så är Time to Die starkare än vad Visiter var, någonting som märks redan i öppningsspåret. Låtarna har mer hooks, och melodierna är trallvänligare och overallt gladare (skivans namn till trots). Detta märks väldigt bra på Fables som genast smälter sig fast i huvudet. En låg placering, men väldigt bra skiva.

Bästa spår: Small Deaths, Fables
Lyssna med spotify




9.

[Ingeting] - Tomhet, Idel Tomhet
indiepop

Radion må ha lett till att dina öron smälter varje gång du numera hör piano- & trumkombon som inleder Hallelulja, men det vore fel att säga att det är en dålig låt. Det vore också fel att säga att det är den bästa låten som [ingenting] bjuder på i och med Tomhet, Idel Tomhet. Med många väldigt bra låtar är detta det bästa svenska släppet detta år (nej, det blir ingen Krunegård på top tio). Det som drar ner skivan i slutändan är vad som sker mellan dessa starka låtar - nämnligen för många tråkiga, monotona låtar såsom Blanka Blad och Låt Floden Komma.

Bästa Spår: Hallelulja, Satans Högra Hand, Led Mig Hem, Medan Vi Sov
Lyssna med spotify



8.

The Temper Trap - Conditions
alt & indiepop

500 Days of Summer
ledde inte bara till starka känslor, utan också till bra musik. Sweet Disposition är en av årets bästa låtar, men även här ställer den sig i rampljuset som många andra låtar på debuten Conditions förtjänar. Med en kickass sångare och bra melodier, stor omväxling, och många starka låtar har The Temper Trap visat vad de står för redan i och med deras första släpp. Något som dock grämar mig oerhört är skivans sista spår, Drum Song. En låt med sådan titel ger sken av att bjuda på härliga trummor utan like på skivan. Dock så faller den pladask inför dessa förväntningar. Inga sköna sticks alls, och dålig avslutning på skivan.

Bästa spår: Love Lost, Sweet Disposition, Down River, Fools, Fader
Tidigare omnämning: Veckans Låt
Lyssna med spotify



7.

Manchester Orchestra - Mean Everything to Nothing
altrock

Med risk av att upprepa mig så måste jag ändå säga att det är sångaren Hull's texter som i slutändan takes my breath away med Mean Everything to Nothing. Viset som han diskuterar med sig själv kring gud, men ändå visar sin kärlek till denna, och även använder sin tro som ett medium att lägga till ännu mera slagkraft i låtarna är fantastiskt. I början kan det tyckas att skivan har ett något monotont sound, med den ena låten den andra lik. Detta blir det dock ändring på om man är villig att ge den tid. Catchiga låtar som I've Got Friends varvat med lugna låtar såsom I Can Feel a Hot One bidrar mycket till omväxling. Hett tips nu när vi är i lite dystrare tider.

Bästa spår: The Only One, Shake it Out, I've Got Friends, I Can Feel a Hot One, The River
Tidigare omnämning: Veckans Album, Veckans Låt
Lyssna med spotify



6.

... And You Will Know Us By The Trail of Dead - The Century of Self
indierock

The Century of Self
släpptes tidigt i år, och verkar därför ha glömts av de flesta. När den dock först såg dagens ljus var blev den väldigt hyllad -- något som, efter ett antal genomlyssningar, jag lätt kan konstatera att den verkligen är värd. Kraftig, pampig (Isis Unvield!) rock med experimentella inslag, stor omväxling, starka låtar, och stundtals väldigt välskrivna texter gör albumet väl värt sin plats på listan.

Bästa spår: Isis Unvield, Fields of Coal, Bells of Creation, Inland Sea, Luna Park, Pictures of an Only Child
Lyssna med spotify



5.

Do Make Say Think - The Other Truths
post-rock

2009 bjöd på en hel del post rock. Inte bara The Other Truths, utan också huvusakligen Mono's Hymn To The Immortal Wind och The Appleseed Cast's Sagarmatha. Dock så blir Do Make Say Think den enda post-rock akten som förtjänar en plats på årets bästa album. Med bara fyra spår som smälter ihop med varandra likt moln en mulen höstdag är helheten som The Other Truths bjuder på fantastisk. Det som gör Do Make Say Think så speciella är hur de vågar gå iväg från den klassiska post-rock uppbyggnaden av låtar (lungt parti går över till starkare och starkare, blir episkt, lugnar ner sig, etc) och tar ut svängarna. Skivans 40 minuter bjuder på väldigt stor omväxling som inte får missas om man är ett fan av genren.

Bästa spår: Hela skivan
Lyssna på youtube







10 snyggaste album-omslagen någonsin

Mood: Najsigt!
Listening to: The Appleseed Cast - A Bright Light (Sagarmatha (2009))

Jag såg att blogg.se hade länkat något inlägg från någon annan läsare som listat de snyggaste album-omslagen någonsin. Som jag störde mig på hennes val alltså. Så, without further ado -- mitt personliga tycke i samma fråga. De 10 snyggaste album-omslagen någonsin.

10. The Number Twelve Looks Like You - Nuclear, Sad, Nuclear


9. Dream Theater - Octavarium



8. Helios - Unomia




7. Bring Me The Horizon - Count Your Blessings



6. Muse - Absolution




5. Sigur Rós - ( )



4. Venetian Snares - Rossz Csillag Alatt Született



3. Explosions In The Sky - The Earth Is Not A Cold Dead Place



2. Opeth - Blackwater Park



1. Godspeed You! Black Emperor - F# A# ∞


Top ten albums 2008

Man kan omöjligtvis hinna med att lyssna in sig på alla skivsläpp som sker under ett år. Det är mer ofta än sällan som man hittar en platta från något/några år tillbaka som helt och hållet passerade förbi utan att man märkte något, vilket man när man väl upptäcker den förbannar. Om man dessutom tycker om att sammanställa listor över just de bästa skivsläppen/filmerna/whatever så är det desto mer störande. Listan man gjorde blir liksom ogiltig. Så är det i mitt fall. Nu när jag satt här och funderade kring årets hittils bästa skivsläpp (tough one) strävade tankarna bakåt till förra året, och hur många missade plattor jag hittat sedan dess slut. Så, som någon form av uppvärmning inför detta års lista över bästa album kommer här en revisited lista över förra årets dito.

 

10. The Dodos – Visiter


De här gossarna dök för mig upp från ingenstans. Med bra bedömningar och varma rekommendationer från last.fm (höhö) kunde jag inte göra annat än att kolla upp deras prisade album Visiter. Med bra, kreativa stycken och många starka låtar berättar The Dodos tiondeplats mycket om den höga kvalité på året 2008’as skivsläpp.

7/10
Indierock
14 spår, 59min
Bästa spår: Walking, Red and Purple, Fools, Jodi

 

9. Moving Mountains – Foreword



Om ni följt mig och den här bloggen sedan dess start så vet ni säkert mycket väl till bandet Moving Mountains och deras re-release av Pneuma 2008. Vad jag inte skrivit något om, dock, är Foreword, en EP på fyra spår, som de släppte under sommaren. Varför jag inte gastat lika mycket om den är av flera skäl. I början var det helt på grund av att jag inte tyckte att den kunde leva upp till Pneuma. Sedan för att att jag inte ville ta bort uppmärksamhet från Pneuma om nu någon vilsen själ fick för sig att vilja kolla upp bandet.
Foreword förtjänar dock, helt klart, en plats på den här listan. Den mäter sig inte med bandets första skivsläpp, men är en god fortsättning. Dock så har den ett antal brister som skiner igenom och drar ner hela alltet, vilket jag fortfarande inte kan förlåta New Yorkarna för. Tre av låtarna är över 9 minuter, och den fjärde runt 7minuter, vilket leder till att den är väldigt svårsmält. Den är stundtals repetetiv, och sammanlagt är det säkert 10minuter som endast består utav ambient-outron. Tradigt. Dock stundtals vackert.

7/10
Alternative-/Post-rock
4 spår, 28min
Bästa spår: Foreword, Lights and Shapes

 

8. Kings of Leon – Only By The Night

Jag tycker fortfarande det är väldigt underligt hur syskon- & kusin-bandet Kings of Leon blev uppmärksammade i media i och med Only By The Night istället för Because of the Times i 2007. Skivan är inte alls lika stark, men dess höjdpunkter är nog för att höja upp den över massorna. Att jag fick se dessa höjdpunkter live säkrade bara dess plats på listan ännu mera.

7/10
Rock
11 Spår, 42min
Bästa spår: Use Somebody, Manhattan, Revelry, Cold Desert

 

7. Coldplay – Viva la Vida or Death and All His Friends

Alla är vi trötta ända in i benmärgen på Viva la Vida (spåret, alltså), men det går inte att förneka hur fantastiskt bra den var i början när man just hört den. Det är en sjukt bra låt, som har fått repensentera en hel skiva som är väldigt stark i sin helhet. Det är på både gott och ont, då skivans restrerande spår hamnat i skymundan. Med Viva la Vida visar Coldplay att de vet vad de gör alla dagar, och att de har väldigt stor bredd i deras låtar. Efter det prisbelönade, och om inte starkare, X & Y är killarna på god fart på väg att bli legender. Ifall de kan fortsätta med samma styrka (och radion slutar spela deras låtar så att man gråter), dvs.

8/10
Rock, alternative
11 spår, 45 min
Bästa spår: Life in Technicolor, Lost, Viva la Vida, Lovers in Japan/Regin of Love, Death and All His Friends

 

6. Protest the Hero – Fortress

 


I spänd väntan på att de ska släppa sin live-dvd nu i september tänker jag tillbaka på Fortress, och hur besviken jag kände mig när jag fick tag på den. Protest the Hero’s debut Kezia är to this day en av de få album jag vill sätta upp på väggen här hemma, och Fortress kan tyvärr inte leva upp till det. Det är kanske dumt att jag sysslar så mycket med jämförelse i bedömning av plattor, men det går inte att komma undan. Fortress försökte för mycket. Var för komplicerad. Var två spår för lång. Om den varit mera unik, som Kezia, hade den klart kunnat toppa mina listor. Nu får den nöja sig med en sjätteplats.

8/10
Metal (Math, Post-hardcore, Progressive)
10 spår, 41 min
Bästa spår: Bloodmeat, Seqiuoa  Throne, Spoils


5. Fleet Foxes – Fleet Foxes

Av många klassad som den absolute bästa plattan 2008 under indie-stämpeln är Fleet Foxes självbetitlade. Mysig, varm, välgjord, varierande och känslosam sammanfattar de skäggiga gossarnas starkaste platta, som jag än – efter väldigt många belåtna genomlyssningar – kan koppla av till. Dock inte utan att känna ångest över att jag inte var på Arvika och såg dem. Grr.

8/10
Indierock/Folk
11spår, 39min
Bästa spår: Sun it Rises, White Winter Hymnal, He Doesn’t Know Why


4. Bon Iver – For Emma, Forever Ago


Se full recension här: http://theappleseed.blogg.se/2009/june/bon-ivers-for-emma-forever-ago.html

Väldigt nära ett mästerverk, på mer plan än ett. Kolla upp det.

8/10
Indie, Singer-songwriter, Folk
9 spår, 37min
Bästa spår: Lump Sum, Skinny Love, Blindsided, Re: Stacks

 

3. Opeth – Watershed

Sveriges stolthet och metalgudar Opeth gjorde det omöjliga i att släppa en platta som lyckades vara ännu mera experimentell än deras tidigare Ghost Reveries, och ännu bättre. Med ännu mera synthar och en kvinnlig sångerska på en spår tog de stolta steg bort från vad som klassas som ”metal”, till tårarna av deras allra coolaste och mörkaste fans. Vi som inte är lika true omfamnade glatt inslagen av nya instrument, element, funkpartier och nya trummisen. Att se Watershed live var en obeskrivlig upplevelse. Att jag tidigare dyrkade Opeth som ledande inom genren har nu lyfts upp till en grad utan värdigt namn. Jag kan bara be att de lyckas nästa gång igen, för de har verkligen givit mig försmak på det.

9/10
Progressive death metal
7spår, 54min
Bästa spår: Heir Apparent, The Lotus Eater, Porcelain Heart


2. Frightened Rabbit – The Midnight Organ Fight


Skotsk dialekt, orglar, välskriven poesi, och helt underbara melodier. Hyllade av Ben Gibbard tog de min uppmärksamhet och klättrade med stormsteg upp på den här listan. The Midnight Organ Fight är och nafsar på förstaplatsen i dess näst intill perfekta stadie, men når inte ända upp. Det som försvagar den är raden av låtar som leder upp till de riktigt smaskiga partierna som ledde till att skrivan blev trög att komma in i. Samt den förfärligt dåliga avslutningen. Det som höjer upp den till skyarna & beyond är allt det andra. Helt. Underbar.

10/10
Indierock
14spår, 47min
Bästa spår: The Modern Leper, Good Arms vs. Bad Arms, My Backwards Walk, Keep Yourself Warm, Floating in the Forth


1. Moving Mountains – Pneuma


Konstigt hur år 2008as bästa skiva skrev och komponerades (samt producerades) av killar i min ålder. Det känns konstigt att se upp till dem till den grad jag gör när de är så unga. Idoler av det slaget har en slags norm att vara lite äldre, lite visare. Lite mera erfarna inom musik. Det går bra för killarna, och de förtjänar vartenda uns uppmärksamhet de lyckas roffa åt sig. Kolla upp skivan och ta del av alla rysningar och tårfyllda ögon jag får av den. Ett mästerverk.

Se full recension här: http://theappleseed.blogg.se/2009/march/utkast-artist-moving.html

“Allow yourself be reminded of why you started listening to music in the first place and embrace the profound effects it can have on you. It will be time well spent.”

10/10
Post-/Alternative-Rock
10 spår, 47min
Bästa spår: 8105, Grow On, Grow Up, Grow Out, Ode We Will Bury Ourselves


"Instrumenten som borde användas mer i popmusik"

Gitarr, bas, trummor & synth - plus minus det ena eller det andra så ingår varje i ett band som har blivit stort idag. Det finns inget som helst fel i dessa instrument i sig, självklart inte, men när ett band låter sin artistiska, orginella, och kreativa ådra tala så kan man ofta hitta alternativa, ej lika vanliga, instrument som gör låtar unika. Unika, och därmed bättre från resten. Det finns dock gränser - inte skulle det fungera att ta fram en såg & börja spela på, och en didjirido kanske inte alltid lämpar sig bra som komplement till en pop-refräng. Dock så finns det guldkorn som jag upplevt att när de väl används så förgyller de minuterna där de förekommer med väldigt, väldigt många karat. Här följer en lista. Bare in mind, though, att dessa instrument listas som komplement till de vanliga instrumenten i en t.ex. poplåt. De här instrumenten är inte ovanliga på något vis (eller ja, vissa), utan många utav dem har egna "scener" där de hör till själva nyckeln i den genre de hörs i. Så - detta är listan på de mest underskattade instrumenten i popmusik. Eller, intrumenten som vi sällan hör, men njuter av när vi väl gör det. Eller, listan på instrumenten som borde användas mer i popmusik. Eller... Ja, ni fattar vad jag menar.

Congatrummor

Jag börjar lite lätt med ett alternativ, eller utbyggnad, till slagverken. Trummor är väldigt svåra att få nog av, och ett band ska i regel inte behöva mer än en enda trummis. En duktig trummis kan leverera mycket mer än nödvändigt. Dock så kan tilllägget av en duktig person på congas höja stämningen ett snäpp. Det är särskilt bra i snabbare delar av låtar, och congas är mycket bra på att få en att dansa snabbare & snabbare!
Exempel på detta är först och främst Håkan Hällströms stora esamble där en snubbe på congatrummor infinner sig. Annars så har vi, inom den lite hårdare musiken, Opeth som på en av sina plattor experimenterar med många inslag av ovannämnda instrument. Någonting som fungerar väldigt bra.

Trumpet / Trombon



Blåsinstrument är väldigt mäktiga instrument, och inom funk & jazz exempelvis är de nyckelelement. Inom popmusik, dock, så kan en refräng som kör om och om igen, för att sedan göra en höjning med en hög ton från en trumpet i bakgrunden ge en rysningar. När trumpeten förekommer så tar den väldigt lätt övertag, så att ha med den genom hela låtar må kanske inte vara så klokt; men att plocka fram den i refränger eller intron är genialiskt. Dess kusin Trombonet, ett något mörkare och skyggare blåsinstrument (anser jag då) får inte vara onämnt, och jag vet exempel där det används väldigt flitigt för att lägga till kraft och slag i texter.
Exempel på dessa två är i huvudsak Get Cape. Wear Cape. Fly., där Sam Duckworth anlitat två stycken trumpetare att ha med sig på sina gig. Någonting som han gjorde väldigt klokt i. Trombon förekommer i väldigt många Moving Mountains låtar.

Orgel


Jag har mycket länge haft en svag punkt för detta instrumet. Att skriva att det är mäktigt behövs väl knappast. Där det dock går att finna, och där det lämpar sig bäst, är inom Powermetal (ja, sorry). Hur pass bra dessa gigantiska blåsinstrument ter sig där är nästan skrämmande, när använt rätt.
Ett annat exempel är när jag var på den väldigt häftiga konserten Play! för några år sedan, och musik ur vampyrspelet Castlevaina spelades upp. Här, under snabbare delar av låten, så körde orgeln på och det var beundransvärt hur mäktigt det lät tillsammans med resten av orkestern.

Banjo


Ett av de mysigaste instrumenten jag vet om. På något vis får tonerna från en banjo mig att tänka på frihet och natur, med dess lite hårdare, gällare toner. Det är dock inte ett instrument man ofta hittar inom populärare pop-band, och kanske är det förståeligt. Banjon ter sig bättre till typen av musik såsom country, inte svår musik som missförstådda ungdomar ska känna igen sig i.
Exempel finns dock att hitta i bland annat Band of Horses, där en banjo används till det oerhört bra outrot till Cease To Begin-plattan. Väldigt mysigt. Om man dock har någon som helst tvivel på det här instrumentets potential så är det bara att gå in på youtube och knappa in "Dueling Banjos". 'Nuff said.

Gospelkör

Jag vet. Inget instrument. Men, ändå! Jag förstår inte varför inte fler band använder sig utav detta. Eller ja, viss förståelse har jag möjligen. Det är väldigt svårt att få med sig en kör på turnéer - men det finns lösningar: Låt publiken sjunga deras delar instället! Gospelkörer, eller vanliga körer, eller som i Anberlin's (*fin), barnkörer, gör låtarna kort sagt episka.
Ytterligare exempel är såklart All These Things That I've Done med Killers. Inte övertygad? Dream Theater använder sig utav det ett par gånger, Editors i en låt, Infected Mushroom... ja, the list goes on.

Cello


Stråkinstrument är fantastiskt vackert. Fiol är såklart det ledande inom denna kategori, men dock så ter sig inte fiolen så bra ihop med gitarrer eller dylikt. Cellon, dock, passar in utmärkt. Personligen är det mitt favorit inom stråkarna. Den är så väldigt mörk att man nästan ser natten framför sig, men samtidigt ack så vacker. Om man ska ha en sänkning och vill krydda denna ska man dra nytta av detta instrument.
Det bästa exemplet jag har på detta måste vara Simon and Garfunkel's Bridge Over Troubled Water. När andra etappen av låten börjar och trummorna sätts in, så hör man tydligt det melankoliska ropet ifrån en orgel, tillsammans med låtens allra kraftigaste textrader. Redan omnämnda Get Cape. Wear Cape. Fly. använder sig också utav denna, fast då i elektronisk väg - men ack så bra ändå.


Det var i princip alla. Jag hade ett par till, men de är knappast värda att nämna då de endast förekommer på något enstaka håll.
Har ni något ni vill tilllägga? Kommentera!

RSS 2.0