the appleseed

Okej, tänkte börja med att göra lite spotify-listor. Vet inte hur lyckat det kommer vara, men ja, de är skräddarsydda för er som läser bloggen så att ni kan lyssna med gott samvete. Slänger inte in något obskyrt. Är rätt säker på att stora delar av er kan uppskatta denna i alla fall. Det är i alla fall säkert att ni borde uppskatta den. Kan ju insistera att iaf Madde, Christoffer & Dani ger den ett försök. Tack!
Om du tankar och lyssnar så ja, give me a hoot. Det är bara att copy-paste'a länken i webbläsarn så tankar du.

Hur skapar man en känslosam platta? Hur ska man egentligen gå tillväga för att få ut alla ens känslor på så bra vis som möjligt i inte bara texterna man sjunger, utan också varje gitarrslag? Hela skivan For Emma, Forever Ago är en 40-minuter lång tripp i känslornas renaste form. Varje andetag och mute’at gitarrslag är en suck där han sjunger om sina gånga sex hårda, miserabla år sedan hans förra band splittrades. Han är i det här fallet Justin Vernon, singer/songwritern under alias ”Bon Iver”. Bon Iver ska tydligen vara grov franska för ”bra vinter”, ungefär. Vad Justin Vernon gjorde med all sin ångest var att resa ut i skogen till en ensam stuga, ensam med sin gitarr och sång, och spendera tid där för att helt enkelt andas ut och överföra alla känslor till noter. Det ledde till en platta som värmer hjärtat med dess äkta, genuina, känslor.

Liksom många Singer/Songwriters är inte herr Justin något under på sitt instrument, och inte heller har Gud skänkt honom en sångröst att trollbinda med. Detta har dock hittats vägar omkring; nästan varje rad på plattan är sjungd av Justin x3. Alltså, flera olika stämmor av honom själv pålagda på varandra. Detta ger en någorlunda artificiell ton på ett vis, som jag i början var väldigt kluven till. Men det var nog faktumet att jag ens tänkte på denna företeelse som gjorde mig kluven – om man istället bara blundar och lyssnar till helheten märker man vad det är som Justin försöker åstakomma. Han skapar en atomosfär som antagligen är just den som kretsade kring honom i den där stugan. Hur många backinginstrument han har med sig, och hur många av hans röster vi än får höra, så känns skivan i sig som epitetet ensamhet. Jag gillar det skarpt.

Skivan i sig bjuder inte på mycket variation. Spåren påminner alla om varandras tonlägen, förutom möjligtvis "Skinny Love" som har en något mer pitchad och (möjligen) gladare ton. Det har förekommit klagomål om att alla låtar är varandras kopia, och det bjuds på för lite variation. Detta är någonting jag kan hålla med om – men absolut inte klaga på. Varje sång fungerar väldigt bra i sig, och alla har en höjdpunkt olikt den andra. ”Lump Sum” sticker ut med dess brilljanta intro där Justin allena låter som en hel kyrokör, ”Blindsided” med en stor tempoökning i mitten, ”For Emma” med trumpeter. Det finns mycket variation bara öronen hinner vänja sig.

Låtvis så är det oerhört svårt att bestämma sig för skivans starkaste. ”Blindsided” har en text som jag älskar, medan ”Creature Fear” är helt underbar och ”Re: Stacks” en perfekt avslutning på skivan. Det går inte att välja en favorit. Skivan är ett marathon, i en mening, där varje låt på ett vis hänger ihop med den andra för att bilda helheten av insolation.

Man kan fråga sig vad Bon Iver’s nästa steg blir. Kanske vore det bäst om han låter skivan till Emma vara den enda som kommer ifrån honom, såsom Ben Gibbard’s Give Up (2003), då han nu har behandlat sina problem. Även om hela processen med skivan inte gav honom botgörelse till problemen, så sägs det att det gav honom mycket tröst. Tröst som man blir väldigt glad över att lyssna till.
Vi säger Mantackar.

8/10

Mood: Svetting.
Listening to: Bon Iver - For Emma (For Emma, Forever Ago (2008))


Det är något magiskt med när sångaren sjunger textraden som ett album är döpt efter.

Mood: (Y)
Listening to: Patrick Wolf - Damaris (The Bachelor (2009))
[Jonatan's note: Antagligen så hette han egentligen Patrick Horse, men då denne tydligen är någon lite kändare person så fick det bli Wolf, som ju är ett ganska fint djur det med. Säkert var det så.]

Äntligen en trailer till Sherlock Holmes, med Robert Downey & gänget! Jag måste säga att trailern gjorde mig mer pepp. Jag har aldrig läst något om detektiven Holmes - även fast jag har en av originalböckerna i hyllan - förutom en seriebok på skolan. Dock så har då aldrig min uppfattning varit att Holmes varit någon form av "superhjälte", utan en väldigt intellektuell brittisk, te-drickande gentleman. Roberts roll verkar dock vara väldigt lik herr Tony Stark. Fast man kan ju inte tacka nej till hur otroligt charmig han är. Ja, se själva. Hammar-grejen fick mig att garva, btw.

Mood: Mmmmkay
Listening to: Fleet Foxes - Sun it Rises (Fleet Foxes (2009))
[Jonatan's note: Bandet ville SÄKERT döpa sig till "Fleet Horses" men fick ett nej av något skivbolag för att de var så trötta på hela häst-grejen & den var så förekommande. Säkert]

Var hos Christoffer igår, som sagt. Och i normal ordning hade han en massa filmer och serier och videos och grejer att visa. Den mannen har alltid någonting jävligt intressant att tanka hem, that's for sure. Hur som helst hade han tankat dokumentärserien "Dokument: Humor" som tydligen gick på SVT för 4 år sen. Henrik Schyffert är programledare i en serie som ska försöka utforska vad humor är och hur den är uppbyggd, samt om det finns bättre eller sämre humor och jada jada jada. Jävligt kul. I varje avsnitt åker han vad som känns som överallt i världen för att träffa diverse komiker och roliga människor. John Cleese, Conan O'brien... Dylan Moran! Ja, i första avsnittet som handlar om fördommar så intervjuar han Dylan, och det är kul att se att medan John Cleese, som blev intervjuad 5 minuter innan, säger skitintellektuella saker och har väldigt mycket åsikter om varför fördommar är så bra och lyckade att använda inom humor, så skämtar Dylan bara bort allting. And it's hilarious.

Mood: Grrreat!
Listening to: Patrick Wolf - Hard Times (The Bachelor (2009))

Är det bara jag som funderat på vad grejen är med Hästar inom musik? Nu menar jag inte att de har något specifikt ändamål inom själva skapandet kring musiken, utan istället den mer teoretiska delen. Jag menar hur sjukt förekommande Häst, Horse, är inom titlar och namn. Är det här någon speciell inne-grej som banden har följt? Eller är det verkligen så att det bara är slumpen att så pass många band vill döpa sig själva med namn som hedrar våra fyrbenta kreatur?

Jag menar...

• HORSE the Band
• Band of Horses
• Hästpojken
• All the Pretty Little Horses
• Dancing With Horses
• Horse (ja, ett band)
• An Horse
• ... The list goes on

Låttitlar:
The Horse, Flogging the Horses, Goodbye Horses, High as a Horse, Horse Hunter, I Chose Horses.
Dessa låttitlar är bara sådanna som jag har på datorn - och inte ens alla av dem. Om man söker på Last.fm efter ordet "Horse" Får man över 1100 sidor av resultat.
Vad är grejen?!

Jag menar, hästar är väl bra att ha. Eller ja, de var bra att ha för tvåhundra år sedan. Nu är de väl mest fina att kolla på? Eller ja, inte i mina ögon. Jag har då aldrig insett den riktiga charmen i dem. Vad det nu än är som trollbinder unga tjejer att bli helt besatta av hästar verkar dock ha drabbat indie-scenen också. Vet inte om ja ska bli rädd.

Mood: Seg i huvudet, typ.
Listening to: Patrick Wolf - Hard Times (The Bachelor (2009))

Godmorgon.
Gjorde lite slö-morgon tittande på nätet och kom across den här helt fantastiskt coola videon till en SMK-låt. Check it out!

Mood: Na-hajs!
Listening to: Patrick Wolf - The Bachelor (The Bachelor (2009))

Tja! Här kommer  lite utlovad före-efter action med snygga poser och hjärtsmältande leenden.



Eller ja. Ser ju mer ut som en retard än någonting annat. Men wth.

Mood: Bedragen! Lurad! Pank!
Listening to: Xploding Plastix - Dizzy Blonde (The Donca Matic Singalongs (2003))

Jävla frisörer. Här tror jag att jag hittat en ny bra frisör som inte kostar skjortan varje gång man går dit för att piffa till sig. På stället jag alltid (vet inte varför) gick till i sthlm, farsta, var skitdyrt. Och där lurade de en med "ska jag platta håret på dig?" och man ba "ja, what the heck, vad snällt av dig - kör så det ryker". Men de sa inte att det tillkommer 200kr för den lilla behandlingen. Hur som helst så klippte jag mig här i lnkping för några månader sedan, och blev mycket glad då de ville platta håret på en & ha i massa produkter etc utan att det skulle kosta extra. Woho tänkte jag. Bra priser var det iaf.

Så idag skulle jag ju klippa mig och färga håret. 11 hade jag tid. Jag kom hem för 10 minuter sen. Det är fucking nästan 3 och en halv timme! I en frisörsalong! Men inte nog med att det tog tid - det var dyrt också. Färga håret på mig sa jag. Och då ba "Ja, men då har jag i den här lite mörkare färgen här och den här lite ljusare här, det blir asbra, lita på mig, jag är frisör!" och man bara sitter och nickar. Men inte fan säger de att de nyss lade till 500kr på kostnaden iom den där extra färgen. Där sitter jag och är dum och tror att det liksom ingår på någon vänster. Kan de inte säga att det de gör kostar extra? Det som skulle kostat ~600kr gick på 1150kr. Precis vad jag behöver. Som om jag inte har ont om pengar redan. Suck.

Bra blev det i alla fall, det kan jag väl försöka glädja mig med... Fast det är svårt.

Fult blev det med trailerserna jag la in i bloggen här under också. Suck.

Mood: Still tired
Listening to: Xploding Plastix - Sports, Not Heavy Crime (Amateur Girlfriends Go Proskirt Agents (2001))

= fett kul?

Jag säger ja. Även fast jag får lite vibbar av att den verkar rätt så B och halvtråkig så kan jag inte säga nej till den enkla matematiken här över. Imdb säger att Bill Murray ska hoppa in i rollen som en Zombie, men hur mycket jag tror på det är tyvärr inte relativt med hur coolt det vore. Nåväl, se trailern och döm själv.

---

Jag älskar Paul Giamatti. En skådespelare som alltid lyckas leverera fantastiska roller, onda som goda, konstiga som normala... men hur bra spelar han sig själv? I filmen Cold Souls spelar han nämnligen sig själv. Han spelar sig själv när han håller på att få ett nervöst sammanbrott för att han inte klarar av att spela en roll så bra som han vill, och förväntas av honom. Det är då han ser en artikel om möjligheten att separera hans själv från hans kropp, så att han kan klara av stressen kring hans uppträdande. Detta nappar han såklart på, men tyvärr hamnar hans själ på villovägar. Till Ryssland. Där tydligen någon talanglös såpa-skådis vill ha hans själ för att kunna agera bättre. Själlös går han då ut på en epic quest att ta tillbaka sin själ! Verkar hur awesome och rolig som helst. Pepp!

Mood: tired
Listening to: Squarepusher - My Red Hot Car (Go Plastic (2001))

Varför är alla jag känner så oerhört dåliga på att skriva i sina bloggar för? Usch på er alla. Jag vill ju också ha någonting att läsa då och då. Liksom, jag bevakar bloggar där skitbra artister målar experimentella, snygga bilder. Dessa artister hinner måla i regel två av dessa mästerverk innan ni orkar skriva ett par rader om vad som händer i era liv. Skärpning! Den enda som skriver någonting är Madde, men hon skriver lite för ofta om hur dålig pojkvän jag är så det är knappast kul att läsa. Skriv! Då sporrarn ni mig att läsa. Eller ja, rekomendera någon kul blogg jag kan läsa. Jag har fan inte lyckats hitta en enda blogg som är kul att bevaka utöver mina vänners. Finns det ingen som skriver om bra musik och film? Tips, någon?

Aja.
Midsommar kom och gick, och den var trevlig. Jonatan är nöjd. Jag och Madde var hemma hos mina föräldrar i stockholm. Nu är jag dock hemma igen. Mysigt! Jag tror jag börjar vänja mig vid att vara ensam. Kunna laga vilken mat man vill, köpa vad man vill, äta när man vill, lyssna på hur hög musik man vill... Ja, det enda jag inte vant mig vid är att diska. Öhö. Mitt berg börjar bli rätt så imponerande.

Imorgon ska jag klippa håret, samt färga det. About fucking time hör jag er sucka. Jag ska försöka ta någon häftig bild på mig själv imorgon innan jag går till fröken frisör så vi kan få lite före-efter-action up in this. Kul va?

Annars har jag lånat Marcus Xbox 360, i ett quest att delvis kunna titta på filmer som ligger och skräpar på datorn på TVn - och därmed se mer film. Jag pysslade väldigt länge med det idag, bara för att - när jag väl fått igång skiten - mötas av meddelandet att Xboxen inte stödjer codecet i filmerna. Liksom, borde den inte kunna läsa .avi filer by default? Microsoft ligger bakom utvecklingen med några år känns det som. Eller, så gör de inte det alls utan vill typ motverka att man laddar hem filmer. Nåväl. Chirstoffer gav mig något program som konverterar filerna till ett annat format, så då ska det väl fungera. Vore dock skönt om man slapp den processen.

Aja. Öhm. Vi hörs (snarare än du tror)!

Mood: Nice!
Listening to: Almedal - Hur Hamnade Jag Här (Och Utan En Massa Skit (?))

En snabb update!

Finns inte så mycket att säga egentligen. Var som sagt hos Madelene i helgen, torsdag-måndag. Hennes bror gick ut nian och hennes syster tog studenten, så det var väldigt mycker firande. Sedan hade hennes syster bal, så var det en massa stök kring det också. Men det var väldans trevligt! Madelene har nog den bästa familjen man kan önska sig. Det är nog en omöjlighet att komma hem till dem & inte ha det trevligt och känna sig... omtyckt? Ja, jag vet inte. Väldigt älskvärd familj. Rolig och.. ja, ni fattar.

Nu är jag hemma igen och gör ingenting. Väntar väl lite halft på att Christoffer ska komma hem från jobbet så att jag kan dra dit och umgås. Jag har visserligen fått en nyckel dit, så jag funderar på att gå dit redan nu och typ överraska honom. Får se hur det blir med det dock.

För övrigt så firar jag och Madelene 2 år och 10 månader idag. Det är helt sjukt länge. Grattis till oss!

Mood: Cheerful
Listening to: Fleet Foxes - White Winter Hymnal (Fleet Foxes (2008))

... för att den är så awesome:

Mood: Sick n' sweet
Listening to: Four Year Strong - Prepare to be Digitally Manipulated (Rise or Die Trying (2007))

Sådär. Fysiktentamen del B avklarad. Det gick bra, och jag känner mig på plussidan av ångestgränsen. Då har jag bara Matte D resp. E, Kemi och Matematik Breddning kvar. Joy. Det blir en pluggsommar, det kan man ju lugnt säga.

Nu är allt iaf packat och klart, och jag har ätit ett (lite för snabbt) mål med ungsbakad falukorv med ris, ruccolasallad & tomater. Mumma. Jag känner mig fit for the road. Dock så är min mystiska sjukdom överhängande. Det är rätt så okej nu, men som Björn Skifs så fint sjunger: "Det blir alltid värre framåt natten".



Det är sommar igen, trots att vädret de senaste dagarna inte riktigt hållt med. Sommar betyder EitS, vilket har laddats ner till min iPod i kompiösa mängder. Det kommer bli en angenäm tågfärd upp till södra norrland. Men hjälp av de här gossarna kommer det snarast kännas som en flygtur genom molnen. Gawd, jag har sån ångest att jag inte såg dem i fjol.

Buhu. Aja. Vi hörs när jag kommer hem. Typ måndag alltså.
Ciao.

Mood: ... Blääää
Listening to: Fleet Foxes - Blue Ridge Moutains (Fleet Foxes (2008))

Hej.
Länge sedan ni kunde läsa någonting färskt här. Jag ber om ursäkt, men ni känner ju mig. För lat för att orka skriva. Sen läggs allt på hög och så känner jag att jag måste skriva om allt som händer, och då blir jag bara mer och mer avtänd av den då långa processen att skriva någonting.

Men men. Here I am. Sjuk och ensam, typ. Sedan Dylan Moran har jag haft en sjukt våldsam och hemskt jobbig hosta. Jag vet inte om den håller på att avta heller. När jag inte umgås med någon och därav inte behöver prata så är det rätt lugnt. Men så fort jag, t.ex, går till Skägget och hänger så håller jag halft om halft att hosta upp en lunga eller två. Hes blir jag också. Inte kul, inte kul alls. Hah, kul, nu bara för jag skrev om det börjar såklart hostningarna igen.
Snorig är jag också, när jag ändå håller på att klaga. Slemmig i halsen. Uttråkad. Ja, ni fattar.
När jag ändå håller på kan jag ju oja mig lite över min fysiktentamen imorgon bitti också. Jag kan det väl rätt bra - men jag måste gå upp så sjukt tidigt och sen promenera så sjukt långt. Det får mig att bara vilja rata allting. Ugh.

Madde har ju flyttat upp till Delso igen också, halft om halft. Så jag är alldeles allena här om dagarna, när jag inte orkar promenera hela vägen till Skäggetorp. Det... suger. Faktiskt. Det är väl rätt så okej nu i början, men jag tror det kommer gå mig på nerverna rätt så rejält tillslut. Hemska tanke. Ingen katt har jag att hålla mig sällskap heller. Jag ska förövrigt åka till Madde imorgon och hälsa på. Det ska vara en massa firande för hennes syskon som tar studenten och går ut nian. Det blir nog.. festligt. Jag måste dock ta med mig det som Madde inte kunde packa ner i Söndags, vilket allt har pressas ner i en väldigt stor väska som nu väger sjukligt jävla fittmycket. Ursäkta, men den är verkligen astung. Alltså, jätte-jätte-jättetung. Suck.

Tja... Vet inte vad jag ska säga mer. Tänkte väl börja skriva här igen, typ. Får se hur bra det går. Och ja, då kan ni vänta er roligare inlägg än detta lite avtrubbade klagomålet på fyra paragrafer.

Jag gör som jag gjorde sist och slänger upp lite filmbetyg, just for the jizz of it.

Kabluey - 8/10
Nick and Norah's Infinite Playlist - 7/10
Charlie Bartlett - 6/10
The Promotion - 5/10

Tack & hej & whatever.

Mood: Pepp!
Listening to: ...And You Will Know Us by the Trail of Dead - Isis Unveiled (The Century of Self (2009))

Yes!!
Det blev Dylan Moran ändå, trots väldigt många motgångar. Imorgon på Göta Lejon i sthlm med Christoffer. Är sjukligt pepp!

Vad pratar jag om?
Jo, en "favorit"ståupp-komiker från Irland kommer till Stockholm imorgon och ska ha en show på Göta Lejon. Antagligen blir det min enda chans någonsin att få se honom live, så när det sades att han skulle komma hit så blev jag helt till mig. Dock så har biljetterna varit dyra, och pengarna få, så köpet av biljetter har skjutits upp väldigt många gånger. Så många att biljetterna tagit slut när ett köp väl blev aktuellt. Med tungt hjärta såg Christoffer och jag vår enda chans att se mannen, myten, legenden försvinna ut från synhåll. Dock, idag, i ren desperation (typ) så gick jag in på TicNet för att se om några biljetter tillkommit till försäljning - and there had! Så nu är det spikat. Jag har biljetterna här bredvid mig - det blir en skrattfest på Göta Lejon i stockholm för oss imorgon! Whoop.