Veckans... Låt (v. 53)
(klick me!)
Oddities
Listening to: -
Mycket bra musik som går över till spelvärlden nuförtiden. Det började väl den där gudsförgätna dagen när Nine Inch Nails gjorde sountracket till Quake, och numera hör vi ju allt möjligt asbra i Guitar Hero och Rock Band-spel. Senaste i den här trenden är kommande God of War 3 som... Ja. I sammarbete med Roadrunner Records ska den ha musik från Dream Theater (!), Opeth (!), Trivium & Killswitch Engage. Eh.
Odd.
Jag antar väl att killen är rätt metal, men... eh.
Dålig rubrik #21
Listening to: The Tough Alliance - Make it Happen (The New School (2005))
Saker och ting börjar arta sig. Ja, det mesta förutom julklapparna dvs. 21 december och jag har inte införskaffat en enda klapp till familj och släkt, vilket leder till en krypande stress och ångest inför julaftonen som snart infinner sig. Morgondagen kommer antagligen gå ut på en tidig uppgång direkt följt av ett pilande iväg till köpcentrumet för att spendera timmar av att pilla och stirra på sak efter ting efter grej och verkligen försöka klämma fram att Den här! Denna kan ju faktiskt vara en någorlunda okej julklapp. Det svåraste är ju farmor och farfar som ska ha en varsin/gemensam klapp. Vad köper man egentligen till folk som redan har precis allting, och inte förstår sig på sakerna de ännu inte har (läs: tekniska prylar)? Ja, det är helt bortom mig.
Annars så har väl dagen varit chill. Sov på tok för länge som vanligt pga svårigheten att göra just det i tid, sedan åts det måltid framför film bestående utav lax med potäter och romsås. Mumma.
Utöver detta fantastiska vardagsliv så är det pepp inför nyår, och förberedelser till densamme. Vi ska ju ha tredagarsfest här i socknen, och mer och mer folk har förstått charmen i att fira det nya året i våran lägenhet. 14 pers so far, not bad. På schemat ser vi musikvideofest, med de hundra bästa låtarna ifrån 00-talet. Kort sagt så blir det nog relativt jätteawesome. Poor you if you're not able to be there.
Veckans... Album (v. 51)
Vilket nummer är Absolute Music uppe i nu, någon som vet? I can tell you - Nummer 62. 62. Då är det inte medtaget i beräkningen alla andra udda skivor som faller under annorlunda namn, släppta från samma bolag. "Hits for kids", "Absolute Christmas", "Absolute hits 2009", etc etc. Samlingsskivor säljer antagligen ganska bra -- du får alla dina radiodängor samlade på en platta så att du kan spela sönder dem ännu mera, till ett överkomligt pris. Inget emot samlingsskivor, men att få in några pikar mot Absolute Music är aldrig fel. Nej, samlingsskivor är nämnligen det slag som Veckans... Album är del av, men den är något mera exklusiv än samlingsskivorna vi ser reklamer om på tv.
Dark Was the Night kom ut i februari i år, och är den tjugonde i sitt slag som blivit utgiven för att stödja Red Hot Organization, som arbetar med/mot AIDS och HIV. Samlingen släpptes inte bara i CD-format, utan också LP och digitalt, och innehåller 36 låtar av olika independent-artister... En lista med artister som är mer än bara lite imponerande. Bland annat Grizzly Bear, Bon Iver (både under sitt artist- och vanliga namn), The National, Iron & Wine, The Decemberists, Sufjan Stevens, Cat Power, Conor Oberst... Ja, ni hör ju. Att sedan kvalitén på de olika exklusiva verken som förekommer på Dark Was the Night (namnet tagit ifrån den gamla Blind Willie Johnson sången "Dark Was the Night, Cold Was the Ground", som det förekommer en cover av på samlingen) är oerhört bra leder ju till att du utan tvivel måste höra samlingen. Nu.
Where the Wild Things Are
Mood: Eh
Listening to: Justin Vernon + Aaron Dessner - Big Red Machine (Dark Was the Night (2009))
TNTLLY no more
Listening to: The Books ft. Jose Gonzales - Cello Song (Dark Was The Night (2009))
Något avsvalnad nyhet, men nog så tråkigt ändå. Mitt favorit-grindcoreband The Number Twelve Looks Like You har splittrats. Det har dock varit på tavlan ett tag nu, då medlem efter medlem hoppat av, men att läsa att man aldrig kommer få chans att se ett band man tycker väldigt mycket om, eller få höra nytt material ifrån dem, är sällan kul.
klick me
50 people, one question
Listening to: The Whigs - In The Dark (In The Dark (2010))
Varför länkar jag denna? Jo, delvis för att alla videor är väldigt stilistiskt fotade. De är lågmälda också, med endast en non-intrusive (mitt nya favoritord) melodi i bakgrunden. Med kameran fångar de någonting som är väldigt, väldigt äkta, och alla videor förmedlar en väldigt fin känsla av omtycke till sina medmänniskor. Personlig favorit i den länkade video är när de frågar det unga paret. Gå gärna in på sidan och kolla någon av de andra fyra som finns upplagda.
Du vet vart det sitter
Listening to: Markus Krunegård - Jag Är En Vampyr (Detektivbyrån Remix) (Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp (2008))
Årets låtar 2009
Jag skrev tidigare om beslutsångesten kring Årets Bästa Album-listan. Kan ju kort säga att den ångesten är omätbar mot vad jag kände(känner?) inför denna lista. Album är en så mycket större helhet än vad enstaka låtar är. Sedan de stora skillnaderna i genre, sinnelag, omständigheter... Ja, låtar är så mycket svårare. Plats ett på listan var säkrad flera månader tillbaka... Restrerande, dock, var jag tvungen att kämpa väldigt hårt med. Jag tänkte först göra en lista på de 30 bästa låtarna, men det visade sig vara en ren omöjlighet. Det fick helt enkelt bli en top tio lista, och restrerande låtar fick hamna på en delad elfteplats.
Kan ju rekommendera spotify-listan jag komponerade ihop med de låtar som fanns att finna där. Det fattas sju låtar dock, tyvärr. Dessa låtar är markerade med (*). Men det är ju som det är. Måste flika in också att listan inte är utformad i rangordning, utan som en ”riktig” lista. Personligen måste jag säga att jag är nöjd med den (såklart jag är, vad för typ av självklart tillkännagivande var det där?).
Nåväl, nu kör vi. Enjoy.
Cause I most certainly did.
LYSSNA PÅ LISTAN HÄR!
11.
fun. – Be Calm
Animal Collective – Graze (*)
Animal Collective – My Girls
The Big Pink – Dominos
The Temper Trap – Love Lost
Dream Theater – The Count of Tuscany
The Silent League – Here’s A Star (*)
Phoenix - Lisztomania
Handsome Furs – All We Want, Baby, Is Everything
Markus Krunegård – Hela Livet Var Ett Disco
[Ingenting] – Led Mig Hem
Bon Iver – Blood Bank
Regina Spektor – Eet
A Day To Remember – If it Means A lot to You
Modest Mouse – Satellite Skin
… And You Will Know Us By The Trail of Dead – Fields of Coal
… And You Will Know Us By The Trail of Dead – Isis Unveiled
Between The Buried and Me – Desert of Song
Julian Casablancas – 11th Dimension
Grizzly Bear – Two Weeks (*)
Dinosaur Jr. – Over it
The Dodos – Fables
The Dodos – Small Deaths
The Dead Weather – Treat Me Like Your Mother
Miles Fisher – This Must Be The Place (Cover) (*)
10. Frightened Rabbit – Swim Until You Can’t See Land
En värdig uppföljare till fjols The Midnight Organ Fight, och en glad påminnelse om härligheten som är FR. Catchy, vacker, skotsk.
9. Phoenix – Girlfriend
Glad och snäppet vassare än Lisztomania. Relevant till personliga händelser, en underbart skön melodi och härliga elektroniska inslag. Omväxlande och på ett vis försiktig och lågmäld.
8. Do Make Say Think – Do (*)
Underbar, kort sagt. Redan vid de första tonerna är jag fast. Gitarrerna tar mig med häpnad; uppbyggnaderna; de solida trummorna; melodin; dess speciella uppbyggnad. Post-Rock i sitt essé.
7. The Temper Trap – Sweet Disposition
Delaypedal, långa uthållna toner, bra uppbyggnad, underbar drömsk känsla. Sedan minnerna till 500 Days of Summer. Omöjlig att motstå.
6. The Appleseed Cast – The Summer Before (*)
Enligt Last.fm den låt jag spelat absolut flest gånger i år. Kul, hur jag ändå känner att jag inte kan hela låten ännu. Kul, hur så fort Crisci tar ton svävar jag ännu iväg. Blev väldigt glad över att se att The Appleseed Cast nu går att finna på Spotify, men tyvärr finns inte Sagarmatha bland skivorna inkluderade.
5. Patrick Wolf – Hard Times
Många blev besvikna i och med Patrick’s senaste fan-aktie-finansierade The Bachelor, men för mig höll den alla mått. Hard Times är en väldigt stark låt. Pampig, catchy, relativt bra text. Vad mer kan jag säga? “Revolution. Time for some resolution.”
4. Animal Collective – What Would I Want? Sky. (*)
Genial.
“Are you taking it lightly?/ Lost in the flurries / You start to worry/ You will be buried/ Taking it lightly/ And so I hurry/ I start to worry/ Here come them flurries”
3. Manchester Orchestra – I Can Feel A Hot One
En av de sorgligaste, men samtidigt mest hoppingivande, låtarna jag hört. Är kombinationen av sorg och nytt hopp den bästa sortens... Ja, sorg? Jo, damn right it is. Tung cello tillsammans med hjärtkramande sång och text utgör skelettet.
“To pray for what I thought were angels
Ended up being ambulances
And the Lord showed me dreams of my daughter
She was crying inside your stomach
And I felt love again”
2. fun. – Take Your Time (Coming Home)
En unik och orginell låt på så väldigt många sätt och vis. Omväxlingen, sången, instrumenten, pampigheten… texten, ja. Jag vet att jag upprepar det som står i ovanstående sju låtars motivering, men jag talar sant. Den här låten är bara ren glädje. Den får det att spritta i hela kroppen på mig. Det är okej att låtens sista minuter hade gjort den gott om de inte var där alls – de första delarna väger upp det flera gånger om. Om du inte har hört denna ännu så för all del, gör dig själv en tjänst och leta rätt på ett sätt att ändra på det.
1. The Antlers – Two
Jag vet inte hur många gånger den här låten har fått mig till tårar. Skrämmande många, måhända. Det är en väldigt personlig sak att skriva, jag vet, men för att visa låten någon rättvisa så blev jag tvungen att skriva det. Men det är inte bara på ett personligt, relaterbart plan som låten har berört mig... Jag såg om Good Will Hunting härom veckan. Inte världens bästa film, verkligen inte - men när Robert Williams hade sin Oscar-vinnande monolog om hur han förlorat sin fru i cancer hörde jag tonerna till Two i huvudet, och gåshuden sträckte sig från huvud till tå, och ögonen tårades direkt. Att en låt förmedlar en så stark känsla av förlust, ångest, ensamhet och trasigt hjärta att den bidrar till ovanstående relatering var för mig tidigare ohört om.
Låten var för mig i början en glad låt. Gitarren går i A-Asus-Bm-D, vilket som helhet är långt från moll. De här fyra ackorden repeteras sedan genom hela låten, för att senare bli ackomponerat av trummor och synth (och mot slutet en väldigt lågmäld, underbar saxofon som jag inte hörde förns efter säkert ett tiotal genomlyssningar). Vad som gör det här till en så tragisk låt är självfallet restrerande två element – texten och Silberman’s röst. Texten är med hästlängder den bäst skrivna 2009, och det var inte förns jag läste denna som jag insåg hur idiotisk jag var som inte insett vad f-n låten handlar om. Även fast det här helt taget ur kontext ifrån låtens egentliga mening så är det desutom vissa delar som är så spot-on mitt egna liv och nu avslutade relation att jag blir totalt hänförd. Nu har jag blivit på tok för carried away, så jag gör nog bäst i att avsluta här.
” In the middle of the night I was sleeping sitting up,
when a doctor came to tell me, "Enough is enough."
He brought me out into the hall (I could have sworn it was haunted),
and told me something that I didn't know that I wanted to hear:
That there was nothing that I could do to save you,
the choir's gonna sing, and this thing is gonna kill you.
Something in my throat made my next words shake,
and something in the wires made the lightbulbs break.
There was glass inside my feet and raining down from the ceiling,
it opened up the scars that had just finished healing.
It tore apart the canyon running down your femur,
(I thougth that it was beautiful, it made me a believer.)
And as it opened I could hear you howling from your room,
but I hid out in the hall until the hurricane blew.
When I reappered and tried to give you something for the pain,
you came to hating me again and just sang your refreain”
Årets album 2009, #4-1
Stay tuned för årets bästa låtar-listan!
4.
Phoenix - Wolfgang Amadeus Phoenix
indiepop
Det är kul hur filmer leder en fram till musik. Phoenix blev jag först introducerad på i och med världens bästa film, Lost in Translation, men jag har aldrig riktigt orkat gå ifrån Too Young som förekom på soundtracket där förns Wolfgang Amadeus Phoenix släpptes i år. And needless to say, jag är väldigt lycklig att jag gjorde det. Experimentella inslag som Love Like a Sunset och Rome tillsammans med en lång lista av skitbra, mera klassiska pop låtar. Dansant, glatt och med fantastiska hooks behövs det inte mer än en genomlyssning för att falla pladask för skivan. Underbar. Den dras ner någorlunda dock pga dåliga texter.
Bästa spår: Lisztomania, 1901, Love Like a Sunset, Girlfriend
Lyssna med spotify
3.
Animal Collective - Fall Be Kind EP
Indie (experimental)
Ja, vad kan jag säga. Du kanske tycker det är fel med en EP bland alla LPs, men då har du helt enkelt inte hört Fall Be Kind ännu. Den bjuder oss på helt underbar musik som har hjälp mig mycket under dystra dagar nu i vinter, och gör så på ett mera koncentrerat vis än vad deras tidigare släpp i år, Merriwinter Post Pavilion, gör. Från att du hör raderna "Let me begin..." i början av Graze tills slutbliparna i I Think I Can förekommer aldrig en tråkig stund. Vissa må säga emot detta, då nästan varje spår har en lång del med drömskt, omelodiöst, nästan noise-aktiga trevande innan den blommar ut -- men det är den här uppbyggnaden som bidrar till slageffekten när man äntligen kommer ut ur "skogen". Den enda riktiga svagheten som EPn har är Bleed, men den vägs upp många gånger om av restrerande delen av skivan. Helt underbar.
Bästa spår: Graze, What Would I Want? Sky, On A Highway, I Think I Can
Tidigare omnämning: Veckans album
Lyssna med youtube
2.
The Antlers - Hospice
indie, (post-rock)
Konceptskivor. Hur genialt är inte det? Det har alltid slagit mig som någonting väldigt intressant, ända sedan jag introducerades till den där MCR-skivan för så länge sedan. De är dessutom relativt unika, vilket kan både vara förståeligt (att helt tillänga en skiva ett tema/historia må skrämma låtskrivare att de inte får chans att skriva vad de vill) och samtidigt väldigt synd. Detta leder ju dock självklart till att när en sådan skiva äntligen dyker upp så blir den desto mera enastående.
The Antlers' Hospice koncept handlar om en anställd på ett sjukhus som blir kär i en av patienterna. En av de väldigt reguljära patienterna. Kvinnan spenderar så mycket tid där att det slutar med att de två blir ihop och flyttar ihop. Sjukdommen och hennes psykiska ohälsa leder dock till mycket olycka bland alla starka känslor, och förhållandet är en konstant kamp -- speciellt eftersom de båda vet att hon garanterat kommer att dö i slutändan.
Den här skivan har fått väldigt, väldigt stor inverkan på mig. Den innehåller texter som är helt fantastiskt komponerade, texter som dryper av känslor. Dessa varvade med ambient-inslag som bidrar till en sorts post-rock-känsla är oerhört kraftfullt. Sättet som historiens gång dessutom sätter sin prägel på låtarna ger en verkligen intrycket av en resa. Hur skönt är det inte när de plötsliga, gladare tonerna slår in i slutet av skivan?
Ett måste att höra i år. Nyfiken på mer? Läs min recension.
Bästa spår: Kettering, Sylvia, Bear, Two
Tidigare omnämning: Two, Recension (dock så är recensionen något felaktig, heh)
Lyssna med spotify
1.
fun. - Aim and Ignite
indiepop/ alt. rock
En debutplatta på plats ett, fantastiskt. Det finns kanske inte så mycket att säga här utan att repetera mig från min recension jag gjorde nyligen. What it comes down to, though, är det underbara humör som skivan och låtarna instiftar i mig. Välkomponerad, omväxlande, glad, experimentell... Ja, det finns väldigt många adjektiv som passar in på Aim and Ignite. Om du behöver vidare motivation, read the review!
Bästa spår: Be Calm, Benson Hedges, All the Pretty Girls, I Wanna Be the One, At Least I'm Not as Sad (As I Used to Be), Barlights, The Gambler, Take Your Time (Coming Home)
Tidigare omnämning: Recension
Lyssna med spotify
Årets album 2009, #10-5
Jag skulle ljuga om jag sa att det här var en lätt lista att sammanställa. De högre platserna var sedan länge säkrade, men desto längre ner på listan man tar sig, desto hårdare griper beslutsångesten tag i mig. 2009 måste jag säga var ett väldigt bra år, musikmässigt, och det blev många som inte fick någon omnämning.
Här kommer de iaf, de fem första. Restrerande kommer upp antingen senare idag, imorgon, eller inom en snar framtid.
10.
The Dodos - Time To Die
indiefolk
Tiondeplats i år igen, precis som förra årets Visiter. Trots samma placering som i fjol så är Time to Die starkare än vad Visiter var, någonting som märks redan i öppningsspåret. Låtarna har mer hooks, och melodierna är trallvänligare och overallt gladare (skivans namn till trots). Detta märks väldigt bra på Fables som genast smälter sig fast i huvudet. En låg placering, men väldigt bra skiva.
Bästa spår: Small Deaths, Fables
Lyssna med spotify
9.
[Ingeting] - Tomhet, Idel Tomhet
indiepop
Radion må ha lett till att dina öron smälter varje gång du numera hör piano- & trumkombon som inleder Hallelulja, men det vore fel att säga att det är en dålig låt. Det vore också fel att säga att det är den bästa låten som [ingenting] bjuder på i och med Tomhet, Idel Tomhet. Med många väldigt bra låtar är detta det bästa svenska släppet detta år (nej, det blir ingen Krunegård på top tio). Det som drar ner skivan i slutändan är vad som sker mellan dessa starka låtar - nämnligen för många tråkiga, monotona låtar såsom Blanka Blad och Låt Floden Komma.
Bästa Spår: Hallelulja, Satans Högra Hand, Led Mig Hem, Medan Vi Sov
Lyssna med spotify
8.
The Temper Trap - Conditions
alt & indiepop
500 Days of Summer ledde inte bara till starka känslor, utan också till bra musik. Sweet Disposition är en av årets bästa låtar, men även här ställer den sig i rampljuset som många andra låtar på debuten Conditions förtjänar. Med en kickass sångare och bra melodier, stor omväxling, och många starka låtar har The Temper Trap visat vad de står för redan i och med deras första släpp. Något som dock grämar mig oerhört är skivans sista spår, Drum Song. En låt med sådan titel ger sken av att bjuda på härliga trummor utan like på skivan. Dock så faller den pladask inför dessa förväntningar. Inga sköna sticks alls, och dålig avslutning på skivan.
Bästa spår: Love Lost, Sweet Disposition, Down River, Fools, Fader
Tidigare omnämning: Veckans Låt
Lyssna med spotify
7.
Manchester Orchestra - Mean Everything to Nothing
altrock
Med risk av att upprepa mig så måste jag ändå säga att det är sångaren Hull's texter som i slutändan takes my breath away med Mean Everything to Nothing. Viset som han diskuterar med sig själv kring gud, men ändå visar sin kärlek till denna, och även använder sin tro som ett medium att lägga till ännu mera slagkraft i låtarna är fantastiskt. I början kan det tyckas att skivan har ett något monotont sound, med den ena låten den andra lik. Detta blir det dock ändring på om man är villig att ge den tid. Catchiga låtar som I've Got Friends varvat med lugna låtar såsom I Can Feel a Hot One bidrar mycket till omväxling. Hett tips nu när vi är i lite dystrare tider.
Bästa spår: The Only One, Shake it Out, I've Got Friends, I Can Feel a Hot One, The River
Tidigare omnämning: Veckans Album, Veckans Låt
Lyssna med spotify
6.
... And You Will Know Us By The Trail of Dead - The Century of Self
indierock
The Century of Self släpptes tidigt i år, och verkar därför ha glömts av de flesta. När den dock först såg dagens ljus var blev den väldigt hyllad -- något som, efter ett antal genomlyssningar, jag lätt kan konstatera att den verkligen är värd. Kraftig, pampig (Isis Unvield!) rock med experimentella inslag, stor omväxling, starka låtar, och stundtals väldigt välskrivna texter gör albumet väl värt sin plats på listan.
Bästa spår: Isis Unvield, Fields of Coal, Bells of Creation, Inland Sea, Luna Park, Pictures of an Only Child
Lyssna med spotify
5.
Do Make Say Think - The Other Truths
post-rock
2009 bjöd på en hel del post rock. Inte bara The Other Truths, utan också huvusakligen Mono's Hymn To The Immortal Wind och The Appleseed Cast's Sagarmatha. Dock så blir Do Make Say Think den enda post-rock akten som förtjänar en plats på årets bästa album. Med bara fyra spår som smälter ihop med varandra likt moln en mulen höstdag är helheten som The Other Truths bjuder på fantastisk. Det som gör Do Make Say Think så speciella är hur de vågar gå iväg från den klassiska post-rock uppbyggnaden av låtar (lungt parti går över till starkare och starkare, blir episkt, lugnar ner sig, etc) och tar ut svängarna. Skivans 40 minuter bjuder på väldigt stor omväxling som inte får missas om man är ett fan av genren.
Bästa spår: Hela skivan
Lyssna på youtube
Listorama!
Listening to: The Shins - New Slang (Oh, Inverted World (2001))
Listorna för det gånga året och årtiondet börjar regna in över internet. Det är ju som så att det vissa listor som i viss mån är "bättre" än andra. För om, säg, min granne Svensson (eller Abdul kanske jag ska säga) listar sina tio bästa så blir det en väldigt trång, smal del av allt som släppts. Det blir också väldigt personligt. Det senare är alltid svårt att undvika, något som jag vet att mina årets listor kommer vara väldigt präglade utav. När dock Rolling Stone släpper sina 100 Best Albums of the Decade och 100 Best Songs of The Decade så vet man att det är mycket som stämmer. Och jag måste säga att det är två jävligt bra listor.
Det börjar bli dags för mig att komponera mina, men jag är busy att lyssna igenom de större släppen jag lyckats missa under året. Soon, though!
Klagan
4:48 kan mörkret inte stoppa.
Svetten täcker sängen allt jag vill är att vakna med dig tätt intill
Men sömnen satans sömnen var är den?
Istället ligger man på rygg och ältar minnen.
Klär mig och går ut och går, det dåliga samvetet hänger på.
Klär mig och går ut, tänker på otrohet och allt som är fult.
(...)
Minns hur illa orden lät när du skrek men just det ljudet
Växer och jag älskar det. Nån som är arg och bryr sig.
Det är meningen, snälla kom och skrik igen."
Veckans... Låt (v. 50)
Bra & anus
Listening to: Markus Krunegård - Allt Gör Mindre Ont Sen (Lev som en gris dö som en hund (2009))
Anus
Att vara dödligt förkyld
Att inte kunna sova
Att vända på dygnet
Att inte ha någon mat hemma, och inte orka göra ett skit åt det
Sökig lägenhet
Att någon annan omöjligtvis kan ligga mer efter i skolan än mig
Att vara hemma ensam
Monotona vardagar/helger
Att inte ha något att se fram emot
Att inte kunna svara ärligt när folk frågar hur man mår
Bra
-
fuck you, and the horse you rode in on.
Mood: Vad tror du?
Listening to: Manchester Orchestra - I Can Feel A Hot One (Everything to Nothing (2009))
Jag sov 16 timmar idag. Jag hade inte ens dygnat eller liknande innan. Var inte tröttare än vanligt. Det var som att hjärnan fattade att det ändå inte var någon idé att vakna. Så nu är den här dagen i princip redan över, och jag har som vanligt inte gjort ett piss. Jag äter mig mätt på Ben & Jerrys och försöker ta mig igenom filmer som jag egentligen inte vill se. Har svårt att hålla tankarna fokuserade på någonting över huvud taget förutom just den skiten som drar ner mig i en jävla abyss. Inte ens musik ger mig någon tröst. Allt känns bara så jävla meningslöst.
Jag hatar kvinnor.
De går on and on and on and on om att Män, ja, de är sånna jävla svin. De vet fan inte hur man agerar i ett förhållande. De har ingen respekt för sin partner. Allt detta när det egentligen är de, alltid de, som förstör precis allting – ingen respekt, ingen ånger, ingen jävla godhet någonstans i hela kroppen. Så har de mage att kalla oss svin? Kalla hatiska dubbelmorals-horor.
Nej, jag tänker inte ursäkta min attityd. Fuck you.
Cry
Listening to: The Radio Dept. - I Wanted You To Feel The Same (Pet Grief (2006))
Men cry too.
Photos by Taylor Wood.
Robin Williams
Laurence Fishbourne
Benicio Del Toro
Daniel Craig
Dustin Hoffman
Ed Harris
Jude Law
Sean Penn
Steve Buscemi
Robert Downey Jr.
Andrew? Is that you?
De flesta bör ha kunskap om vem Andrew W.K. är. Chansen är inte stor att man under hela sitt liv undgått att dansa och headbanga till hjärndöda party-låtar som Party Hard och Get Ready to Die, båda undertecknade just Andrew. Det är denna typ av musik, den här hjärndöda, svettiga, halvseriösa musiken, som har definierat Andrew WK för mig (för att inte tala om när han framför sagda musik live -- i en rullstol (it gets me everytime hur han brölar ut "I'm in a wheelchair, but we're not stopping!!" så fort han rullar ut på scen)). Att han sedan i år släppte en fulllängdare som endast bestod av honom framför ett piano kom därför med ett höjt ögonbryn. Ingen svett, inget party.
Det var inte länge sedan som jag nämnde Black Cab Sessions, en internetsida som klämmer in olika artister i en taxi i London och låter dem sedan spela där, analogt, med en kamera i ansiktet. Väldigt, väldigt intimt och annorlunda. Jag är väldigt förtjust i hela den idén. Nu ramlade jag (bokstavligen) över en liknande sida, med ingen mindre än Andrew (helt klädd i vitt) i huvudrollen, spelandes en 4-låtars set i mitten av en lägenhet. Till sin hjälp har han en synth. Halva spelningen tillängar han sagda piano, med vilken han improviserar fram två stycken låtar utan sång. Och vilken improvisation, sen! Andrew WK, de hjärndöda partybrölarnas main man, har stor kunskap och känsla för musik. Häpnandsväckande. Efter det första improvisations-stycket får han frågan "Did you have any idea where that was gonna go?". Andrew svarar lite nonchalant "No, uh. I just make it up". Underbart.
Efter dessa två improvisationer framför han en väldigt annorlunda version av I Get Wet, och sedan en cover. Settet innehåller ett antal höjdpunkter, och jag kan inte göra mycket annat än att rekommendera starkt att titta och lyssna (klicka på bilden).
Veckans... Album (v. 49)
Då Manchester Orchestra hoggade förra veckans 'Veckans Album' har denna svalnat av något. Men ja, album kanske är en felbenämning då Fall Be Kind egentligen är en EP. Släppt i år är den tillsammans med Merriweather Post Pavilion AC's andra skivsläpp i år, och sällan har det varit så mycket buzz kring en EP som just veckans album.
En anledning till varför Fall Be Kind har fått så pass mycket uppmärksamhet är att det innehåller den första tillåtna Greatful Dead-samplingen någonsin, som förekommer på EPns starkaste spår, What Would I Want? Sky. Denne, tillsammans med Graze, utgör redan två av 2009's bästa låtar. De båda består av inledande minuter av drömskt ljudlandskap som sedan, när man äntligen tar sig ut ur skogen, leder till imponerande hooks som greppar tag i dig direkt. I slutet av Graze är det nästan omöjligt att inte hoppa upp och skaka sina lurviga till (pan-?)flöjt-melodin, och i slutet av What Would I Want? Sky är det så när som på omänskligt att inte sjunga med.
What would I want? Sky!
What would I want? Sky!
What would I want? Sky!
