Flytt!
Mood: Sjuuuk
Listening to: Modest Mouse - Breakthrough (This Is a Long Drive for Someone with Nothing to Think About (1996))
I förrgår var det bye-bye till den gamla lägenheten i ryd, den som jag delade med Madde tills början av sommaren. Nu har jag flyttat tillbaka till Skäggetorp, till den lägenheten jag bodde i när jag från början flyttade ner hit till linkeboda. En 3'a jag då delade med 3 kompisar. Nu är det bara jag och en annan som bor här, då alla andra flytt staden. Dock så har vi en på ingång som förhoppningsvis flyttar in de närmaste månaderna!
Men ja, det jag tänkte skriva (gnälla) om var hur sjukt jobbigt det var att flytta. Men det kanske är ganska underförstått, så jag ska väl inte gå in på några detaljer.
Min mormor har dött också... Men antagligen är det ganska lätt att förstå hur jag känner angående det också.
Om sanningen ska fram är jag inte på skriv-humör över huvud taget just nu.
Så.
Godnatt!
Listening to: Modest Mouse - Breakthrough (This Is a Long Drive for Someone with Nothing to Think About (1996))
I förrgår var det bye-bye till den gamla lägenheten i ryd, den som jag delade med Madde tills början av sommaren. Nu har jag flyttat tillbaka till Skäggetorp, till den lägenheten jag bodde i när jag från början flyttade ner hit till linkeboda. En 3'a jag då delade med 3 kompisar. Nu är det bara jag och en annan som bor här, då alla andra flytt staden. Dock så har vi en på ingång som förhoppningsvis flyttar in de närmaste månaderna!
Men ja, det jag tänkte skriva (gnälla) om var hur sjukt jobbigt det var att flytta. Men det kanske är ganska underförstått, så jag ska väl inte gå in på några detaljer.
Min mormor har dött också... Men antagligen är det ganska lätt att förstå hur jag känner angående det också.
Om sanningen ska fram är jag inte på skriv-humör över huvud taget just nu.
Så.
Godnatt!
I was vacuum packed
Mood: hrm.
Listening to: Frightened Rabbit - Good Arms vs. Bad Arms (The Midnight Organ Fight (2008))
Listening to: Frightened Rabbit - Good Arms vs. Bad Arms (The Midnight Organ Fight (2008))
Ben Gibbard - Complicated (cover)
http://www.youtube.com/watch?v=hS9r3fI8N0U
Ben Gibbard gör en cover på Avril Lavigne's Complicated. Väldigt värt att lyssna på sålendes för han sarkastiska kommentarer under låten ("shut up, this is serious", "…I don’t know if that was a good idea or a bad idea to play that."), och hur han när han är klar med den snackar skit om själva låten. Kul.
"I really don't understand what's so complicated about the whole situation. Like, it seems pretty much cut and dried. It's just this guy, and he just.... doesn't like her very much!"
"I really don't understand what's so complicated about the whole situation. Like, it seems pretty much cut and dried. It's just this guy, and he just.... doesn't like her very much!"
I was drizzle and she was hurricane
Mood: Still "Niiice".
Listening to: fun. - At Least I'm Not As Sad (As I Used To) (Aim and Ignite (2009))
Listening to: fun. - At Least I'm Not As Sad (As I Used To) (Aim and Ignite (2009))
- John Green
But this is where your arm can't go
Mood: Niiice
Listening to: The Dodos - Red and Purple (Visiter (2008))
So much to write about, so much too lazy to do it.
I förrgår var det München Hoben här på Linkeboda universitet. En stor fest för alla studenter, stora som små (så även vi (dåvarande) nollor fick vara med). Vad var speciellt med just denna? Tyskt öltema, oktoberfest och allt möjligt. Man fick köpa en stor jävla 1-liters sejdel som man drack sin öl ur. Eller cider då, för alla av den lite mesigare sorten. Host. Den kvällens underhållning stod Maskinen och Slagsmålsklubben för. Maskinen var väl... Inte särskilt kul alls. Förutom Alla Som Inte Dansar då, som alltid lyckas gå hem. SMK var i kontrast alldeles underbara. I kontrast mot både Maskinen, och deras framträdande på Pampas under Hultsfred. Inga överdrivet fjantiga scenshower, bara hitlåtar, och en liten, intim scen som man kunde dansa framför. Var både svettig och lycklig efteråt. Sponsored by Destiny kan nog vara en av de bästa elektroniska låtar jag hört.
Mumma.
Listening to: The Dodos - Red and Purple (Visiter (2008))
So much to write about, so much too lazy to do it.
I förrgår var det München Hoben här på Linkeboda universitet. En stor fest för alla studenter, stora som små (så även vi (dåvarande) nollor fick vara med). Vad var speciellt med just denna? Tyskt öltema, oktoberfest och allt möjligt. Man fick köpa en stor jävla 1-liters sejdel som man drack sin öl ur. Eller cider då, för alla av den lite mesigare sorten. Host. Den kvällens underhållning stod Maskinen och Slagsmålsklubben för. Maskinen var väl... Inte särskilt kul alls. Förutom Alla Som Inte Dansar då, som alltid lyckas gå hem. SMK var i kontrast alldeles underbara. I kontrast mot både Maskinen, och deras framträdande på Pampas under Hultsfred. Inga överdrivet fjantiga scenshower, bara hitlåtar, och en liten, intim scen som man kunde dansa framför. Var både svettig och lycklig efteråt. Sponsored by Destiny kan nog vara en av de bästa elektroniska låtar jag hört.
Mumma.
Igår var det finsittning och avslutning på Nolle-P. Undertecknad är numera Etta, med alla dess härliga privilegier. Ingen skillnad alls, alltså. Det var en rätt sorglig sittning i det att den här väldigt roliga och slappa (plugg-mässigt) perioden tagit slut, och att vi aldrig mer kommer få se våran kära Staben. Appropå fadderiet så hade de, när de tågade in, rakat av sig sina skägg. Efter att endast ha sett dem klädda i skägg sparade sedan i början av våren var det helt omöjligt att känna igen dem. Väldigt roligt. Vi åt trerätters med allt vad finsittning(fingasque) också innebär. Väldigt underhållande. Efter det var det eftersläpp, som ja... Finns väl inte så mycket att säga. Dans & öl & kompisar.
Från den här punkten och framåt antar jag att ni mer än en gång kommer höra mig svära över hur jävla jobbigt jag har det i skolan.
Två andra bilder jag hade på mobilen sedan Nolle-P:
Jag har en film på mobilen när de alla dansar The Time Warp, men det är filmat långt ifrån och väldigt dålig kvalité. Så den får ni tyvärr klara er utan.
Från den här punkten och framåt antar jag att ni mer än en gång kommer höra mig svära över hur jävla jobbigt jag har det i skolan.
Två andra bilder jag hade på mobilen sedan Nolle-P:
Jag har en film på mobilen när de alla dansar The Time Warp, men det är filmat långt ifrån och väldigt dålig kvalité. Så den får ni tyvärr klara er utan.
The Antlers' "Hospice"
Hospice
The Antlers
2009
10 spår, 51 min
Indie, Singer/Songwriter
“2009’s svar på For Emma, Forever Ago. Och fy fan vad bra det är!”
The Antlers
2009
10 spår, 51 min
Indie, Singer/Songwriter
“2009’s svar på For Emma, Forever Ago. Och fy fan vad bra det är!”
2008 släppte Bon Iver’s Justin Vernon sin debutplatta For Emma, Forever Ago, efter månaders tid spenderades I en stuga ute I skogen. Skivan var en form av terapi, och var barnet skapat utav ensamheten och hjärtesorg. En kombination som gav skivan en väldigt slående atmosfär med dess känlsosamma gitarrslag & Vernon’s skärande röst.
2009 släppte The Antlers sin tredje studioalbum, Hospice, vilket från början var tänkt att släppas på egen hand i liknelse med Bon Iver. Albumet är, liksom For Emma, barnet från ensamhet och sorg. Fast medan Justin Veronon satt i en stuga i skogen, satt Antler’s Peter Silberman ensam i en lägenhet i New York under en vinter. Vad som skett honom tidigare går utan svårighet att spekulera i när man lyssnar på honom recitera välskrivna texter i sällskap av lågmälda ambient-ljudlandskap och dova trummor, bland annat. Självmord, depressioner från nära vänner är de två saker som jag uppfattat som drivande kraft bakom sorgen, tillsammans med ånger och den klassiska hjärtesorgen. Fast tro inte fel nu, skivan innehåller också något gladare inslag.
The Antlers består huvusakligen av Silberman, men under skivan så har han tagit hjälp av två nära vänner.
Skivan öppnar med ett två och trettio långt ambient-spår, vilket sedan går över till Kettering, där man först hamnar i sällskap med Silberman’s röst. Han sjunger försiktigt och annorlunda, nästan viskandes, under hela låten. Något som passar spårets stämning utmärkt. Kettering tillhör skivans absolut starkaste, med en text som letar sig direkt in i hjärtat. Raderna “and walking in that room/ when you had tubes in your arms/ those singing morphine alarms/ out of tune” är ett bra exempel.
Den här välskrivna, sorgliga låten följs upp av Sylvia, efter författarinnan/filmen av samma namn (vilket i mina öron är en metafor för en av hans goda vänner). Till en början lågmäld liksom Kettering, för att sedan i refrängen ta i från tårna – det beskriver detta spår. Silberman sjunger från hjärtat när han ubryter hur hon ska ta ut huvudet ur ugnen och ta ut sin ilska och sorg på honom istället; det är okej. Efter att ha sett filmen med min flickvän berör den här låten mig väldigt starkt, och det som bidrar till det är just sättet som Silberman sjunger den på. Den sagda kraften under refrängen visar att Silberman sannerligen vet hur man sjunger, och han gör det på ett sätt som får mig att tänka på en powermetal-sångare. Samma kraft, uthållning på toner, och ganska ljusa röst. Underbart.
Silbermans röst är bred, minst sagt, och han vet vad han är kapabel till. Men han låter det dock inte stiga honom åt huvudet, utan håller tillbaka för att få det så känslosamt och finkänsligt som möjligt utan att bli alltför dramatisk (som en powermetal-sångare, t.ex).
Gitarrer, trummor, och andra instrument (blåsinstrument & piano, bland annat, förekommer) visar sig då och då – men det är till den elektroniska världen som Antlers söker sig till gång på gång efter att ekot av trummorna dött ut. Välkomponerade ambient-sektioner fyller ut tomheten mellan låtarna i stilfulla övergångar, utan att någonsin bli tråkigt eller tradigt att lyssna på. Ett underbart exempel på det är slutet av Thirteen, där en kvinnlig sångerska sjunger tillsammans med dova, elektroniska toner och sedan avbryts av den då förvånandsvärt glada gitarren i Two.
Bon Iver’s For Emma tog en enorm fart efter det att den blev re-releasad på ett lite större bolag, och är i mångas mening 2008’s bästa skiva. Jag förväntar mig att Hospice kommer ta världen med samma storm när den väl nått ut. Där Bon Iver blev kallad repetetiv och utan variation har Antlers gott om det. Om du gillade For Emma och har mersmak på vad Vernon lyckades åstakomma ska du kolla upp Hospice. Den är värd vartenda gnutta uppmärksamhet den får.
8/10
Yeah.
Mood: Finfint!
Listening to: Pet Shop Boys - Love Inc. (Yes (2009))
Tja!
Händer skitmycket varje dag nu under nollningen, så jag kan omöjligtvis skriva om allt. Söndag idag i alla fall, och jag är helt ledig. Det känns väldigt underligt, då jag inte haft någon helt ledig dag på mer än en vecka nu (med undantag för när jag var hos Madde dvs, men då är det sällan en lugn stund heller!). Väldigt underligt, men väldigt skönt! Egentligen skulle jag inte vara helt ledig idag heller. Min nollegrupp har ju ett nolleuppdrag som vi skulle ta itu med. Det skulle ha varit klart i fredags, men vi har inte ens börjat ännu. Det var meningen att vi skulle ta itu med uppdraget idag vid 10, men faddern med all färg behagade inte dyka upp. Svarade inte när de ringde, och vi klampade till och med till hans lägenhet och ringde på utan svar. Så vi fick dra hem. Trist.
I fredags var det klassgrillkväll. Efter en hel vecka med solsken var det tydligen bestämt att just denna dag då vi skulle vara ute så skulle det regna. Så vi stod och käka korv i regnet. Mysigt. Som tur var så regnade det inte alls så mycket i början, så det var överkomligt. God korv var det också. Sen tyckte jag det var en bra idé att promenera till skäggetorp för att umgås med Christoffer, och Niklas som hälsade på. Då började det dock spöregna. Alltså, vräka ner. Himlen öppnade upp sig och lassade ut så mycket vatten att spädbarn kunde ha drunknat. Jag har aldrig blivit så blöt i hela mitt liv. Till och med mina kalsonger var dyngsura! Gah, jag hatar regn.
Listening to: Pet Shop Boys - Love Inc. (Yes (2009))
Tja!
Händer skitmycket varje dag nu under nollningen, så jag kan omöjligtvis skriva om allt. Söndag idag i alla fall, och jag är helt ledig. Det känns väldigt underligt, då jag inte haft någon helt ledig dag på mer än en vecka nu (med undantag för när jag var hos Madde dvs, men då är det sällan en lugn stund heller!). Väldigt underligt, men väldigt skönt! Egentligen skulle jag inte vara helt ledig idag heller. Min nollegrupp har ju ett nolleuppdrag som vi skulle ta itu med. Det skulle ha varit klart i fredags, men vi har inte ens börjat ännu. Det var meningen att vi skulle ta itu med uppdraget idag vid 10, men faddern med all färg behagade inte dyka upp. Svarade inte när de ringde, och vi klampade till och med till hans lägenhet och ringde på utan svar. Så vi fick dra hem. Trist.
I fredags var det klassgrillkväll. Efter en hel vecka med solsken var det tydligen bestämt att just denna dag då vi skulle vara ute så skulle det regna. Så vi stod och käka korv i regnet. Mysigt. Som tur var så regnade det inte alls så mycket i början, så det var överkomligt. God korv var det också. Sen tyckte jag det var en bra idé att promenera till skäggetorp för att umgås med Christoffer, och Niklas som hälsade på. Då började det dock spöregna. Alltså, vräka ner. Himlen öppnade upp sig och lassade ut så mycket vatten att spädbarn kunde ha drunknat. Jag har aldrig blivit så blöt i hela mitt liv. Till och med mina kalsonger var dyngsura! Gah, jag hatar regn.
Igår, lördag, var det stadsvandring. Väldigt segt och tråkigt, fast med gratis mat på [hg]. Pastasallad, och inte så värst mycket. Men 'gratis är gott, nollan', eller hur? Efter det så cyklade vi till stan och lekte lite där, och när de andra cyklade vidare så träffade jag Christoffer och Niklas, med vilka jag fikade & käkade, sen drack öl med på NH. Det var en sjukt lyckad dag/kväll. Särskilt att sitta i solskenet och fika på stora torget, sen att sitta i solskenet och dricka öl på NH. Sånt gör jag på tok för sällan.
(Märks det att jag lånat Maddes kamera? Hihihii. I'm loving it!)
The Antlers -Two
Mood: Great!
Listening to: The Antlers - Kettering (Hospice (2009))
Listening to: The Antlers - Kettering (Hospice (2009))
Hospice är 09's svar på For Emma, Forever Ago... Och fy fan vad bra det är! Alla fans av Bon Iver borde kolla upp den här gossen(arna) från staterna. Antar att ni redan hört lite buzz king denna LP som redan fått utmärkelser som "Best New Music", bland annat. Den här videon till en av hans/deras lite gladare låtar, Two, släpptes igår. Värt en titt, bloggen!
Recension av plattan kommer när jag finner tid!
(vilket iofs kan dröja med all nollning som försigår atm)
(vilket iofs kan dröja med all nollning som försigår atm)
Trött!
Mood: dum fråga
Listening to: The Antlers - Sylvia (Hospice (2009))
Helgen spenderades som skriver uppe i 'glada' Hudik (I have yet to see any reasonable facts to base that claim upon) för att fira Maddes och min 3-årsdag lite blygt. Lite blygt ja - som i inga riktiga planerade festligheter eller utgångar eller roliga, romantiska påhitt. Tyvärr har varken min tös eller jag några ekonomiska resurser för att unna oss sådant mysigt och nödvändigt. Jag försöker överleva vardagen utan att ha jobbat i sommar, och Madde måste ha alla sina pengar till sin 3-månaders sydamerika-resa. Men det blev väldans bra ändå! Hennes familj fick storbesök från Liverpool (en stad som Maddes familj - & fader i störst benämning - håller väldigt kär). Det bjöds på god mat och dricka. Skojsigt, bloggen. Det var dock sjukt trist att jag var tvungen att åka redan igår, på söndagen - precis som på den gamla goda tiden. Inte har jag slappt schema (eller inget schema alls) som gör att jag kan stanna extra dagar. Så helgen försvann innan vi ens hunnits pusats något så när så mycket vi behövde. Trist, bloggen.
Ybuss från Hudik, byte till tåg i Sthlm, gång från resecentrum till Ryd. Y-bussen var som vanligt försenad så jag hade 4minuter på mig från cityterminalen till stationen - något som tursamt nog visade sig görbart vid priset av bli väldigt svettig och väldigt andfådd. Sedan en timmes promenad hem i ösregnet klockan 23. Party! Men missförstå mig inte - resan var helt klart värd allt detta.
Nu är jag nyss hemmkommen ifrån en 8-22 skoldag, så jag är minst sagt väldigt trött. Tentamen har jag imorgon också, vilket jag gott hade varit utan. Nollningen är skitkul, och till 50% är det väldigt roligt folk att ha att göra med. Resten är väl något asocialare, men men. Nu tänkte jag försöka få lite plugg gjort såhär i sista minuten, sen unna mig själv en någorlunda god natts sömn. Får se när jag har chans att updatera igen.
Toodles!
Listening to: The Antlers - Sylvia (Hospice (2009))
Helgen spenderades som skriver uppe i 'glada' Hudik (I have yet to see any reasonable facts to base that claim upon) för att fira Maddes och min 3-årsdag lite blygt. Lite blygt ja - som i inga riktiga planerade festligheter eller utgångar eller roliga, romantiska påhitt. Tyvärr har varken min tös eller jag några ekonomiska resurser för att unna oss sådant mysigt och nödvändigt. Jag försöker överleva vardagen utan att ha jobbat i sommar, och Madde måste ha alla sina pengar till sin 3-månaders sydamerika-resa. Men det blev väldans bra ändå! Hennes familj fick storbesök från Liverpool (en stad som Maddes familj - & fader i störst benämning - håller väldigt kär). Det bjöds på god mat och dricka. Skojsigt, bloggen. Det var dock sjukt trist att jag var tvungen att åka redan igår, på söndagen - precis som på den gamla goda tiden. Inte har jag slappt schema (eller inget schema alls) som gör att jag kan stanna extra dagar. Så helgen försvann innan vi ens hunnits pusats något så när så mycket vi behövde. Trist, bloggen.
Ybuss från Hudik, byte till tåg i Sthlm, gång från resecentrum till Ryd. Y-bussen var som vanligt försenad så jag hade 4minuter på mig från cityterminalen till stationen - något som tursamt nog visade sig görbart vid priset av bli väldigt svettig och väldigt andfådd. Sedan en timmes promenad hem i ösregnet klockan 23. Party! Men missförstå mig inte - resan var helt klart värd allt detta.
Nu är jag nyss hemmkommen ifrån en 8-22 skoldag, så jag är minst sagt väldigt trött. Tentamen har jag imorgon också, vilket jag gott hade varit utan. Nollningen är skitkul, och till 50% är det väldigt roligt folk att ha att göra med. Resten är väl något asocialare, men men. Nu tänkte jag försöka få lite plugg gjort såhär i sista minuten, sen unna mig själv en någorlunda god natts sömn. Får se när jag har chans att updatera igen.
Toodles!
Från Minus till Nollan
Mood: Bra!
Listening to: The Antlers - Kettering (Hospice (2009))
Fy fan vad bra det känns att vara tillbaka till skolan! Efter ett hemskt ohändelserikt sommarlov är jag väldigt tacksam för aktiviteter och socialt umgänge. Och vilken rolig dag, sen! Introduktioner till allt som Nollningen har att göra, med väldigt roliga och ambitiösa festerier och faddrar och kårer och allt som hör till. Skulle kunna skriva en bra sida om allt som skett idag, men det besparar jag nog er. Och mig. Istället får ni en bild på min hemskt fina & vackra Nolle-Halsduk, vilken jag blev tilldelad idag av Staben. Staben är då festeriet som har ansvar för min sektion, D-Sektionen. Alla festerier har ett tema, och Stabens är Top Gun, med någon smärre influens av Rocky Horror Picture Show dessutom. Som sagt, väldigt väldigt roligt. Ser fram emot dessa två veckor! Jag missar dock helgens hajk ut i skogen, samt det första nollediskot - men det kommer flera diskon, så. Jag klarar mig. Jag ska ju nämnligen upp till en viss busi med vilken jag firar 3 år med på söndag.
3 år.
Det är aslänge.
Nåväl. Tänkte skriva en skiv-recension nu. Får se om den åker upp här, eller om det bara blir något halv-taskigt som jag slänger bort.
Kul att så många läser, btw! Det gillar vi!
Bai!
Listening to: The Antlers - Kettering (Hospice (2009))
Fy fan vad bra det känns att vara tillbaka till skolan! Efter ett hemskt ohändelserikt sommarlov är jag väldigt tacksam för aktiviteter och socialt umgänge. Och vilken rolig dag, sen! Introduktioner till allt som Nollningen har att göra, med väldigt roliga och ambitiösa festerier och faddrar och kårer och allt som hör till. Skulle kunna skriva en bra sida om allt som skett idag, men det besparar jag nog er. Och mig. Istället får ni en bild på min hemskt fina & vackra Nolle-Halsduk, vilken jag blev tilldelad idag av Staben. Staben är då festeriet som har ansvar för min sektion, D-Sektionen. Alla festerier har ett tema, och Stabens är Top Gun, med någon smärre influens av Rocky Horror Picture Show dessutom. Som sagt, väldigt väldigt roligt. Ser fram emot dessa två veckor! Jag missar dock helgens hajk ut i skogen, samt det första nollediskot - men det kommer flera diskon, så. Jag klarar mig. Jag ska ju nämnligen upp till en viss busi med vilken jag firar 3 år med på söndag.
3 år.
Det är aslänge.
Nåväl. Tänkte skriva en skiv-recension nu. Får se om den åker upp här, eller om det bara blir något halv-taskigt som jag slänger bort.
Kul att så många läser, btw! Det gillar vi!
Bai!
We're too old./We're not old, old at all.
Mood: Better
Listening to: The Antlers - Shiva (Hospice (2009))
Tursamt nog så löste sig det mesta kring det jag var deppig över igår, så ni kan väl bortse det inlägget. Funderade på att ta bort det men äh, det får stå kvar. Nu sitter jag här och lyssnar på nya fynd och har lite pirr i magen inför imorgon. Skolan börjar igen - trist som fan. Ny klass, civilingenjör... Ugh. Antagligen kommer det bara vara en typ av människa i den, fast ändå. Killar, datorintresserade, rätt så halv-tråkiga. Jag hoppas väl att det inte uteslutande finns den typen, dock. 5år ska förhoppningsvis kunna delas med någorlunda intressant folk. Men ja, får se hur det blir. Ska träffas i Folkets Park imorgon, och efter någon introduktion ska vi gå till skolan. Suck. Lång dag verkar det bli också.
Nåväl. Har väl inte så mycket annat att säga, så här är en bild på mig sjäv. Halvskäggig och på utgång.
Enjoy.
Listening to: The Antlers - Shiva (Hospice (2009))
Tursamt nog så löste sig det mesta kring det jag var deppig över igår, så ni kan väl bortse det inlägget. Funderade på att ta bort det men äh, det får stå kvar. Nu sitter jag här och lyssnar på nya fynd och har lite pirr i magen inför imorgon. Skolan börjar igen - trist som fan. Ny klass, civilingenjör... Ugh. Antagligen kommer det bara vara en typ av människa i den, fast ändå. Killar, datorintresserade, rätt så halv-tråkiga. Jag hoppas väl att det inte uteslutande finns den typen, dock. 5år ska förhoppningsvis kunna delas med någorlunda intressant folk. Men ja, får se hur det blir. Ska träffas i Folkets Park imorgon, och efter någon introduktion ska vi gå till skolan. Suck. Lång dag verkar det bli också.
Nåväl. Har väl inte så mycket annat att säga, så här är en bild på mig sjäv. Halvskäggig och på utgång.
Enjoy.
Som glass för öronen
Alison Krauss - Down to the River to Pray
Modest Mouse - Float On
MGMT - Time to Pretend
Shout Out Louds - Very Loud
Wilco - Wilco
Death Cab For Cutie - Soul Meets Body
Blind Melon - No Rain
Get Cape. Wear Cape. Fly. - I-Spy
The National - Start a War
Elliott Smith - Waltz #2 (XO)
Straylight Run - The Tension and the Terror
Frightened Rabbit - The Modern Leper
Markus Krunegård - Samma Nätter Väntar Alla
Kings of Leon, Lykke Li, Rodeo - Knocked Up Remix
Editors - Push Your Head Towards the Air
Sigur Rós - Olsen Olsen
17 tracks, 1,1 timme
Pop, Rock, Indie
Lyssna: http://open.spotify.com/user/theappleseed/playlist/1v8F7oZxEmzfdGV4Dun2uw
Övergångarna MGMT - Shout out louds - Wilco - Death Cab' är lite nödlösningar, men efter det flyter det på. Som sagt, rätt så moody overall. Tyvärr. De i snedtext är väl listans mest utstående verk. Hope you enjoy.
Modest Mouse - Float On
MGMT - Time to Pretend
Shout Out Louds - Very Loud
Wilco - Wilco
Death Cab For Cutie - Soul Meets Body
Blind Melon - No Rain
Get Cape. Wear Cape. Fly. - I-Spy
The National - Start a War
Elliott Smith - Waltz #2 (XO)
Straylight Run - The Tension and the Terror
Frightened Rabbit - The Modern Leper
Markus Krunegård - Samma Nätter Väntar Alla
Kings of Leon, Lykke Li, Rodeo - Knocked Up Remix
Editors - Push Your Head Towards the Air
Sigur Rós - Olsen Olsen
17 tracks, 1,1 timme
Pop, Rock, Indie
Lyssna: http://open.spotify.com/user/theappleseed/playlist/1v8F7oZxEmzfdGV4Dun2uw
Övergångarna MGMT - Shout out louds - Wilco - Death Cab' är lite nödlösningar, men efter det flyter det på. Som sagt, rätt så moody overall. Tyvärr. De i snedtext är väl listans mest utstående verk. Hope you enjoy.
Läs inte.
Mood: ...
Listening to: Modest Mouse - Float On (Good News For People Who Love Bad News (2004))
Sitter här i ett vardagsrum som är till hälften urplockat/nerpackat. Det ekar och är så tomt att jag känner mig smått klaustrofobisk, och väldigt ensam. Ingen bra kombination när man mår skitdåligt. Som någon slags terapi försöker jag bygga spellistor, vilket tursamt nog får mig att tänka på annat för ett tag. Försöker få ord som "Even if things end up a bit too heavy/We'll all float on all right" att verka övertygande genom att ha dem på repeat. Knappt fungerande. Jag gick och la mig i någorlunda bra tid, men endå så sov jag till två. Vakna, tänka att vad fan är det för idé, och bara ligga kvar tills jag somnade om. Repeat. Nu är halva dagen redan borta och nu har jag ångest för det också.
Ja, ursäkta. Det är sjukt deppigt här, och jag är väldigt rädd för att det kommer att visa sig här de uppkommande veckorna såvida inte ett mirakel sker. Så om du inte är särskilt intresserad av låttexter, ångest och gnäll så behöver du inte anstränga dig så mycket med att läsa. Min spellista, som var meningen att bli någorlunda up-beat, slutade med att reflektera mitt humör omedvetet, och slutet av listan blev bara ledsam. Men men. Den åker nog upp här ändå.
Nu ska jag ta en dusch och försöka vakna. Få upp ögonen.
Doubt that will happen though.
Listening to: Modest Mouse - Float On (Good News For People Who Love Bad News (2004))
Sitter här i ett vardagsrum som är till hälften urplockat/nerpackat. Det ekar och är så tomt att jag känner mig smått klaustrofobisk, och väldigt ensam. Ingen bra kombination när man mår skitdåligt. Som någon slags terapi försöker jag bygga spellistor, vilket tursamt nog får mig att tänka på annat för ett tag. Försöker få ord som "Even if things end up a bit too heavy/We'll all float on all right" att verka övertygande genom att ha dem på repeat. Knappt fungerande. Jag gick och la mig i någorlunda bra tid, men endå så sov jag till två. Vakna, tänka att vad fan är det för idé, och bara ligga kvar tills jag somnade om. Repeat. Nu är halva dagen redan borta och nu har jag ångest för det också.
Ja, ursäkta. Det är sjukt deppigt här, och jag är väldigt rädd för att det kommer att visa sig här de uppkommande veckorna såvida inte ett mirakel sker. Så om du inte är särskilt intresserad av låttexter, ångest och gnäll så behöver du inte anstränga dig så mycket med att läsa. Min spellista, som var meningen att bli någorlunda up-beat, slutade med att reflektera mitt humör omedvetet, och slutet av listan blev bara ledsam. Men men. Den åker nog upp här ändå.
Nu ska jag ta en dusch och försöka vakna. Få upp ögonen.
Doubt that will happen though.
Skivor & skit
Mood: Hatar dötid.
Listening to: My Bloody Valentine - To Here Knows When (Loveless (1991))
2009 har hittils inte sett särskilt många starka skivsläpp. Eller rättare sagt, jag har inte hittat dem ännu. Ett bra år efteråt brukar jag kunnat ha etablerat en någorlunda bra lista på albumen som släpptes i vad då blir fjol, men såhär på löpande hand? Nej, det har jag alltid varit extremt dåligt på. Min lista på bästa album från 2008, t.ex. har i princip ändrats ett dussin gånger sen jag skrev den förra julen. Nu har jag dock skaffat mig lite bättre koll på upkommande releaser, och det har tagit mig till någonting som jag sällan förut riktigt bekymrat mig om tidigare - den här hemska väntan på att de ska släppas.
Så vilka skivor är det jag är psyched about? Vad är det som gör att jag tror att detta året med mycket potential kan sluta som att bli något fetare än vad 2008 var?
För det första, detta:
Listening to: My Bloody Valentine - To Here Knows When (Loveless (1991))
2009 har hittils inte sett särskilt många starka skivsläpp. Eller rättare sagt, jag har inte hittat dem ännu. Ett bra år efteråt brukar jag kunnat ha etablerat en någorlunda bra lista på albumen som släpptes i vad då blir fjol, men såhär på löpande hand? Nej, det har jag alltid varit extremt dåligt på. Min lista på bästa album från 2008, t.ex. har i princip ändrats ett dussin gånger sen jag skrev den förra julen. Nu har jag dock skaffat mig lite bättre koll på upkommande releaser, och det har tagit mig till någonting som jag sällan förut riktigt bekymrat mig om tidigare - den här hemska väntan på att de ska släppas.
Så vilka skivor är det jag är psyched about? Vad är det som gör att jag tror att detta året med mycket potential kan sluta som att bli något fetare än vad 2008 var?
För det första, detta:
Between The Buried And Me släpper deras "The Great Misdirect" i slutet av Oktober.
Protest the Hero släpper deras livealbum/dvd "Gallop Meets the Earth" i mitten av September.
The Big Pink släpper deras "debut" "A Brief History of Love" i mitten av September. (Streama här: http://musicfromthebigpink.com/)
[ingenting] släpper deras "Tomhet, Idel Tomhet", också i September.
Muse släpper deras "The Resistance" i mitten av September
mm.
och...
Även fast det inte är en release i 2009 så planerar Frightened Rabbit deras senaste, odöpta platta att släppas i vår 2010.
Circle Takes the Square har arbetat på deras senaste platta i år nu. Den är i produktion, men det börjar fan bli dags att släppa den där jäveln nu. Jag sitter fortfarande som på nålar.
Rätt så mycket buzz kring Radioheads nya som är på väg också, även fast det inte precis ligger någonstans på min lista.
Protest the Hero släpper deras livealbum/dvd "Gallop Meets the Earth" i mitten av September.
The Big Pink släpper deras "debut" "A Brief History of Love" i mitten av September. (Streama här: http://musicfromthebigpink.com/)
[ingenting] släpper deras "Tomhet, Idel Tomhet", också i September.
Muse släpper deras "The Resistance" i mitten av September
mm.
och...
Även fast det inte är en release i 2009 så planerar Frightened Rabbit deras senaste, odöpta platta att släppas i vår 2010.
Circle Takes the Square har arbetat på deras senaste platta i år nu. Den är i produktion, men det börjar fan bli dags att släppa den där jäveln nu. Jag sitter fortfarande som på nålar.
Rätt så mycket buzz kring Radioheads nya som är på väg också, även fast det inte precis ligger någonstans på min lista.
Den misslyckade festivalbesökaren.
Mood: Le tired.
Listening to: Eels - Hey Man (Now You're Really Living) (Blinking Lights And Other Revelations (2005))
Jag börjar bli riktigt less på mig själv. År efter år, hultsfredsfestival efter hultsfredfestival. Varför slår jag mig inte i huvudet och inser att det varje år har funnits en bättre festival att åka på? Varför är jag så förblindad av att svergies en gång största festival är den enda man kan och ska åka till? Sedan sitter man här, tittar tillbaka på sina misslyckade festivaldagar i regnet och leran, med spelschemat bara ett surrande i bakgrunden. 95% av banden var jag inte ens remotely interested att kolla på. Det känns ju ett sjukt värt sätt att spendera över två tusen kronor. Viga en sommar åt. Kalla för sommarens höjdpunkt.
Sedan, ja, sedan, kommer de här festivalerna man verkligen i första taget hade velat åka på. I mitt fall är det Way Out West. De tornar upp sig och man gråter och stönar för varje band och artist man checkar av i listan. "Älskar, älskar, älskar, vill se, vill se, älskar...". Det är inte rättvist. Eller jo, det är det väl förvisso. Jag får skylla mig själv att jag inte har insikten nog att inse vilken festival jag egentligen vill åka till. Det är ju knappast någon konst.
Alla dessa geniala band... Band som antagligen aldrig kommer att dyka upp här igen - samlade på samma plätt utanför Göteborg. Åh, det driver mig till vansinne.
Något som bara gör det något värre är det faktum att, via min studentmail, måste det har varit någon som angav fel mailadress vid ansökan om arbete som funkis på festivalen - min mailadress. Jag har fått säkert 5 mail med påminnelser, information, etc. Jag har två gånger varit så sjukt nära på att tacka ja och sticka dit - hell, I even know a guy who's going. Men ack, mina tomma fickor har inte ens råd att bidra mig med resor dit. Sen, till råga på allt, har min satans skoltermin börjat den 13'e också. Oh, woe is me.
Arctic Monkeys, The Big Pink, Band of Horses, Bon Iver, Final Fantasy, Glasvegas, Grizzly Bear, [ingenting], My Bloody Valentine, Patrick Wolf, Röyksopp, Wilco... mm.
Fack, jag hatar detta. Må de som åker dit ha en sjujävla bra tid.
Grizzly Bear, Bon Iver, Band of Horses, Wilco
Listening to: Eels - Hey Man (Now You're Really Living) (Blinking Lights And Other Revelations (2005))
Jag börjar bli riktigt less på mig själv. År efter år, hultsfredsfestival efter hultsfredfestival. Varför slår jag mig inte i huvudet och inser att det varje år har funnits en bättre festival att åka på? Varför är jag så förblindad av att svergies en gång största festival är den enda man kan och ska åka till? Sedan sitter man här, tittar tillbaka på sina misslyckade festivaldagar i regnet och leran, med spelschemat bara ett surrande i bakgrunden. 95% av banden var jag inte ens remotely interested att kolla på. Det känns ju ett sjukt värt sätt att spendera över två tusen kronor. Viga en sommar åt. Kalla för sommarens höjdpunkt.
Sedan, ja, sedan, kommer de här festivalerna man verkligen i första taget hade velat åka på. I mitt fall är det Way Out West. De tornar upp sig och man gråter och stönar för varje band och artist man checkar av i listan. "Älskar, älskar, älskar, vill se, vill se, älskar...". Det är inte rättvist. Eller jo, det är det väl förvisso. Jag får skylla mig själv att jag inte har insikten nog att inse vilken festival jag egentligen vill åka till. Det är ju knappast någon konst.
Alla dessa geniala band... Band som antagligen aldrig kommer att dyka upp här igen - samlade på samma plätt utanför Göteborg. Åh, det driver mig till vansinne.
Något som bara gör det något värre är det faktum att, via min studentmail, måste det har varit någon som angav fel mailadress vid ansökan om arbete som funkis på festivalen - min mailadress. Jag har fått säkert 5 mail med påminnelser, information, etc. Jag har två gånger varit så sjukt nära på att tacka ja och sticka dit - hell, I even know a guy who's going. Men ack, mina tomma fickor har inte ens råd att bidra mig med resor dit. Sen, till råga på allt, har min satans skoltermin börjat den 13'e också. Oh, woe is me.
Arctic Monkeys, The Big Pink, Band of Horses, Bon Iver, Final Fantasy, Glasvegas, Grizzly Bear, [ingenting], My Bloody Valentine, Patrick Wolf, Röyksopp, Wilco... mm.
Fack, jag hatar detta. Må de som åker dit ha en sjujävla bra tid.
Grizzly Bear, Bon Iver, Band of Horses, Wilco
News! Bon Iver, Modest Mouse, Killers mm.
Mood: A'ight
Listening to: Modest Mouse - Dramamine (This is a Long Drive for Someone With Nothing to Think About (1996))
Listening to: Modest Mouse - Dramamine (This is a Long Drive for Someone With Nothing to Think About (1996))
Som den "musik-blogg" det här är meningen att vara, så bör jag väl skriva lite om just det. Bloggen har saknats som utrymme där jag kan få lite utlopp för starka känslor ifrån den musik jag lyssnar på. Jag har inte kommit ifrån den perioden där att citera låttexter och lyfta upp låtar som reliker är vardagsmat, är jag rädd, så ni är tvungna att leva med det. Men att ni ens läser betyder väl att ni har ett någorlunda, omättat intresse för just detta tjat, så jag tänker inte sluta.
Väldigt irriterande nyheter nådde mig för ett tag sedan, åter igen med Twilight-serien som orsak. Finns det inget gott som kan komma ur denna gryta av pinsamhet? Nu har Bon Iver (Justin Vernon) tydligen blivit assignad att skriva musik till filmen. Eller nej, inte ens det - en av hans redan skrivna låtar ska bli norpad upp av producenterna och bli märkt som en "officiell" Twilight låt. Eller vad nu nästa film i serien heter. Något som jag spyr galla på på grund av: a) Han har, upp tills nu, i mina ögon en man som skriver för sin själs skull, i strävan av att ge den ro. Detta visar att han bara är en girig medie-artist like any other. b) Det är ett jävla disgrace mot hans vackra musik att bli reducerad till ett ungdomsfilms-soundtrack. c) Alla fjortongåring kommer antagligen, liksom de gjorde king Muse, flockas kring hans musik i och med just detta och börja kalla det för deras.
Radiohead's frontman ska tydligen också skriva en låt till uppföljaren. Ryser.
Allas våran Heath Ledger producerade och regisserade en video till de gamla veteranerna inom indie rock Modest Mouse innan hans död. Den dök tidigare i veckan upp på webben - en tankeväckande och fin video om Heath's passion till valar och strävan efter att få stopp på valjakten. Hade själv ingen aning om denna aktivitet från hans sida, men videon är värt en titt nonetheless. Hum.
Väldigt irriterande nyheter nådde mig för ett tag sedan, åter igen med Twilight-serien som orsak. Finns det inget gott som kan komma ur denna gryta av pinsamhet? Nu har Bon Iver (Justin Vernon) tydligen blivit assignad att skriva musik till filmen. Eller nej, inte ens det - en av hans redan skrivna låtar ska bli norpad upp av producenterna och bli märkt som en "officiell" Twilight låt. Eller vad nu nästa film i serien heter. Något som jag spyr galla på på grund av: a) Han har, upp tills nu, i mina ögon en man som skriver för sin själs skull, i strävan av att ge den ro. Detta visar att han bara är en girig medie-artist like any other. b) Det är ett jävla disgrace mot hans vackra musik att bli reducerad till ett ungdomsfilms-soundtrack. c) Alla fjortongåring kommer antagligen, liksom de gjorde king Muse, flockas kring hans musik i och med just detta och börja kalla det för deras.
Radiohead's frontman ska tydligen också skriva en låt till uppföljaren. Ryser.
Allas våran Heath Ledger producerade och regisserade en video till de gamla veteranerna inom indie rock Modest Mouse innan hans död. Den dök tidigare i veckan upp på webben - en tankeväckande och fin video om Heath's passion till valar och strävan efter att få stopp på valjakten. Hade själv ingen aning om denna aktivitet från hans sida, men videon är värt en titt nonetheless. Hum.
Guitar hero är just stort. En chans att spela som rockstjärna. Eller nej, förlåt, emostjärna. Eller indiestjärna? Alltså, listan på låtar till nya versionen, GH5, förvirrar mig. Vart är all hårdrock? Liksom: Sunny Day Real Estate, Elliott Smith, Band of Horses, Arctic Monkeys, Jimmy Eat World, TV on the Radio, AFI, A Perfect Circle m.m. Odd.
Se hela listan här: http://gh5.guitarhero.com/SE/
The killers ska släppa en ny skiva till slutet av året, men det är tydigen ingen full-längdare. Istället ska de tydligen satsa på ett cover-album, utseslutet, vilket de, i Flowers' egna ord "[is] something that we've always talked about doing". Vad kommer vi att få höra på denna platta, då? "It's difficult for each of us to pick songs that represent us as individuals. I mean, I have a lot of personalities myself! I've gone through everything from Neil Diamond to the Cars."
Trummisen i bandet (aka. Freddy Mercury under Hultsfred) hade tydligen önskan att göra covers på bland annat Genesis, Tom Waits, Iggy Pop... Han lade tydligen också till: "a little Cyndi Lauper" och sa att han lekt runt med ett par Fleet Foxes låtar.
Det låter onekligen intressant. Vi slipper åtminstonde en till Human.
Aja. hade lite mer men det orkar jag inte skriva.
Bai.
Se hela listan här: http://gh5.guitarhero.com/SE/
The killers ska släppa en ny skiva till slutet av året, men det är tydigen ingen full-längdare. Istället ska de tydligen satsa på ett cover-album, utseslutet, vilket de, i Flowers' egna ord "[is] something that we've always talked about doing". Vad kommer vi att få höra på denna platta, då? "It's difficult for each of us to pick songs that represent us as individuals. I mean, I have a lot of personalities myself! I've gone through everything from Neil Diamond to the Cars."
Trummisen i bandet (aka. Freddy Mercury under Hultsfred) hade tydligen önskan att göra covers på bland annat Genesis, Tom Waits, Iggy Pop... Han lade tydligen också till: "a little Cyndi Lauper" och sa att han lekt runt med ett par Fleet Foxes låtar.
Det låter onekligen intressant. Vi slipper åtminstonde en till Human.
Aja. hade lite mer men det orkar jag inte skriva.
Bai.
Hackad
Mood: Back in black
Listening to: The Appleseed Cast - The Road West (Sagarmatha (2009))
Hej.
Länge sedan jag skrev nu, fast den här gången så har jag för en gångs skull haft en bra anledning att inte skriva. Min blogg blev av någon outgrundlig anledning hackad (de hade till och med vänligheten att lämna sin adress, vilken syns i inlägget här under). Är helt bortom mig varför den här lilla sketna bloggen blir hackad, och inte någon större blogg där hackaren iaf kunde få lite uppror av sin möda. Strange.
Men ja, efter mycket hazzle med tekniker och whatnot så verkar allting fungera igen. Det känns väldigt bra att all tid och energi jag lagt ner här inte bara gick åt helvete. Får väl se hur länge jag kan fortsätta innan det händer igen.
Tack.
Listening to: The Appleseed Cast - The Road West (Sagarmatha (2009))
Hej.
Länge sedan jag skrev nu, fast den här gången så har jag för en gångs skull haft en bra anledning att inte skriva. Min blogg blev av någon outgrundlig anledning hackad (de hade till och med vänligheten att lämna sin adress, vilken syns i inlägget här under). Är helt bortom mig varför den här lilla sketna bloggen blir hackad, och inte någon större blogg där hackaren iaf kunde få lite uppror av sin möda. Strange.
Men ja, efter mycket hazzle med tekniker och whatnot så verkar allting fungera igen. Det känns väldigt bra att all tid och energi jag lagt ner här inte bara gick åt helvete. Får väl se hur länge jag kan fortsätta innan det händer igen.
Tack.
