the appleseed

Man kan omöjligtvis hinna med att lyssna in sig på alla skivsläpp som sker under ett år. Det är mer ofta än sällan som man hittar en platta från något/några år tillbaka som helt och hållet passerade förbi utan att man märkte något, vilket man när man väl upptäcker den förbannar. Om man dessutom tycker om att sammanställa listor över just de bästa skivsläppen/filmerna/whatever så är det desto mer störande. Listan man gjorde blir liksom ogiltig. Så är det i mitt fall. Nu när jag satt här och funderade kring årets hittils bästa skivsläpp (tough one) strävade tankarna bakåt till förra året, och hur många missade plattor jag hittat sedan dess slut. Så, som någon form av uppvärmning inför detta års lista över bästa album kommer här en revisited lista över förra årets dito.

 

10. The Dodos – Visiter

De här gossarna dök för mig upp från ingenstans. Med bra bedömningar och varma rekommendationer från last.fm (höhö) kunde jag inte göra annat än att kolla upp deras prisade album Visiter. Med bra, kreativa stycken och många starka låtar berättar The Dodos tiondeplats mycket om den höga kvalité på året 2008’as skivsläpp.

7/10
Indierock
14 spår, 59min
Bästa spår: Walking, Red and Purple, Fools, Jodi

 

Om ni följt mig och den här bloggen sedan dess start så vet ni säkert mycket väl till bandet Moving Mountains och deras re-release av Pneuma 2008. Vad jag inte skrivit något om, dock, är Foreword, en EP på fyra spår, som de släppte under sommaren. Varför jag inte gastat lika mycket om den är av flera skäl. I början var det helt på grund av att jag inte tyckte att den kunde leva upp till Pneuma. Sedan för att att jag inte ville ta bort uppmärksamhet från Pneuma om nu någon vilsen själ fick för sig att vilja kolla upp bandet.
Foreword förtjänar dock, helt klart, en plats på den här listan. Den mäter sig inte med bandets första skivsläpp, men är en god fortsättning. Dock så har den ett antal brister som skiner igenom och drar ner hela alltet, vilket jag fortfarande inte kan förlåta New Yorkarna för. Tre av låtarna är över 9 minuter, och den fjärde runt 7minuter, vilket leder till att den är väldigt svårsmält. Den är stundtals repetetiv, och sammanlagt är det säkert 10minuter som endast består utav ambient-outron. Tradigt. Dock stundtals vackert.

7/10
Alternative-/Post-rock
4 spår, 28min
Bästa spår: Foreword, Lights and Shapes

 

8. Kings of Leon – Only By The Night

Jag tycker fortfarande det är väldigt underligt hur syskon- & kusin-bandet Kings of Leon blev uppmärksammade i media i och med Only By The Night istället för Because of the Times i 2007. Skivan är inte alls lika stark, men dess höjdpunkter är nog för att höja upp den över massorna. Att jag fick se dessa höjdpunkter live säkrade bara dess plats på listan ännu mera.

7/10
Rock
11 Spår, 42min
Bästa spår: Use Somebody, Manhattan, Revelry, Cold Desert

 

7. Coldplay – Viva la Vida or Death and All His Friends

Alla är vi trötta ända in i benmärgen på Viva la Vida (spåret, alltså), men det går inte att förneka hur fantastiskt bra den var i början när man just hört den. Det är en sjukt bra låt, som har fått repensentera en hel skiva som är väldigt stark i sin helhet. Det är på både gott och ont, då skivans restrerande spår hamnat i skymundan. Med Viva la Vida visar Coldplay att de vet vad de gör alla dagar, och att de har väldigt stor bredd i deras låtar. Efter det prisbelönade, och om inte starkare, X & Y är killarna på god fart på väg att bli legender. Ifall de kan fortsätta med samma styrka (och radion slutar spela deras låtar så att man gråter), dvs.

8/10
Rock, alternative
11 spår, 45 min
Bästa spår: Life in Technicolor, Lost, Viva la Vida, Lovers in Japan/Regin of Love, Death and All His Friends

 

 

I spänd väntan på att de ska släppa sin live-dvd nu i september tänker jag tillbaka på Fortress, och hur besviken jag kände mig när jag fick tag på den. Protest the Hero’s debut Kezia är to this day en av de få album jag vill sätta upp på väggen här hemma, och Fortress kan tyvärr inte leva upp till det. Det är kanske dumt att jag sysslar så mycket med jämförelse i bedömning av plattor, men det går inte att komma undan. Fortress försökte för mycket. Var för komplicerad. Var två spår för lång. Om den varit mera unik, som Kezia, hade den klart kunnat toppa mina listor. Nu får den nöja sig med en sjätteplats.

8/10
Metal (Math, Post-hardcore, Progressive)
10 spår, 41 min
Bästa spår: Bloodmeat, Seqiuoa  Throne, Spoils

Av många klassad som den absolute bästa plattan 2008 under indie-stämpeln är Fleet Foxes självbetitlade. Mysig, varm, välgjord, varierande och känslosam sammanfattar de skäggiga gossarnas starkaste platta, som jag än – efter väldigt många belåtna genomlyssningar – kan koppla av till. Dock inte utan att känna ångest över att jag inte var på Arvika och såg dem. Grr.

8/10
Indierock/Folk
11spår, 39min
Bästa spår: Sun it Rises, White Winter Hymnal, He Doesn’t Know Why

Se full recension här: http://theappleseed.blogg.se/2009/june/bon-ivers-for-emma-forever-ago.html

Väldigt nära ett mästerverk, på mer plan än ett. Kolla upp det.

8/10
Indie, Singer-songwriter, Folk
9 spår, 37min
Bästa spår: Lump Sum, Skinny Love, Blindsided, Re: Stacks

 

Sveriges stolthet och metalgudar Opeth gjorde det omöjliga i att släppa en platta som lyckades vara ännu mera experimentell än deras tidigare Ghost Reveries, och ännu bättre. Med ännu mera synthar och en kvinnlig sångerska på en spår tog de stolta steg bort från vad som klassas som ”metal”, till tårarna av deras allra coolaste och mörkaste fans. Vi som inte är lika true omfamnade glatt inslagen av nya instrument, element, funkpartier och nya trummisen. Att se Watershed live var en obeskrivlig upplevelse. Att jag tidigare dyrkade Opeth som ledande inom genren har nu lyfts upp till en grad utan värdigt namn. Jag kan bara be att de lyckas nästa gång igen, för de har verkligen givit mig försmak på det.

9/10
Progressive death metal
7spår, 54min
Bästa spår: Heir Apparent, The Lotus Eater, Porcelain Heart

Skotsk dialekt, orglar, välskriven poesi, och helt underbara melodier. Hyllade av Ben Gibbard tog de min uppmärksamhet och klättrade med stormsteg upp på den här listan. The Midnight Organ Fight är och nafsar på förstaplatsen i dess näst intill perfekta stadie, men når inte ända upp. Det som försvagar den är raden av låtar som leder upp till de riktigt smaskiga partierna som ledde till att skrivan blev trög att komma in i. Samt den förfärligt dåliga avslutningen. Det som höjer upp den till skyarna & beyond är allt det andra. Helt. Underbar.

10/10
Indierock
14spår, 47min
Bästa spår: The Modern Leper, Good Arms vs. Bad Arms, My Backwards Walk, Keep Yourself Warm, Floating in the Forth

Konstigt hur år 2008as bästa skiva skrev och komponerades (samt producerades) av killar i min ålder. Det känns konstigt att se upp till dem till den grad jag gör när de är så unga. Idoler av det slaget har en slags norm att vara lite äldre, lite visare. Lite mera erfarna inom musik. Det går bra för killarna, och de förtjänar vartenda uns uppmärksamhet de lyckas roffa åt sig. Kolla upp skivan och ta del av alla rysningar och tårfyllda ögon jag får av den. Ett mästerverk.

Se full recension här: http://theappleseed.blogg.se/2009/march/utkast-artist-moving.html

“Allow yourself be reminded of why you started listening to music in the first place and embrace the profound effects it can have on you. It will be time well spent.”

10/10
Post-/Alternative-Rock
10 spår, 47min
Bästa spår: 8105, Grow On, Grow Up, Grow Out, Ode We Will Bury Ourselves