Veckans... Låt (v. 47)
The Temper Trap’s ”Sweet Disposition”
Tänkte börja med något nytt och häftigt. ’Veckans...’. Väldigt gjort, jag vet, jag vet. Men jag behöver undantag för att kunna tipsa om olika saker som lyckas beröra mig på en något högre nivå än vardaglig media. Jag tänkte köra med ’Veckans låt’ först, men hur kul är det? Jag vill ju kunna tipsa om film och skivor också... och vad än slår mig in. Så det blir alltså helt case-to-case basis. Coolt va? I sure think so.
First off att förgylla denna nya tradition blir bandet The Temper Trap, och deras låt ”Sweet Disposition”. Om du har sett 500 Days of Summer (den också ett mästerverk i sig - se den.) så finns det en stor chans att du, liksom jag, hajade till så fort delaypedalen började hägra i högtalarna. I kombination med väldigt bra scener har den här låten för mig blivit en film-låt på samma nivå som Squarepusher’s Tommib i Lost in Translation eller Pixies’ Where is My Mind? i Fight Club. Det går att lyssna på låten och drömma sig bort till de där härliga scenerna, scener som låten är som gjord för.
Låten i sig förekommer på The Temper Trap’s debutskiva Conditions, som kom ut i år - och vilken debut, sen. Jag har haft beslutsångest ifall jag skulle göra detta till en ’Veckans skiva’, där Conditions var i rampljuset istället, men bestämde mig för enbart låten då... Ja, det är den värd helt enkelt.
Sa jag delaypedal? Ja, det gjorde jag nog. Jag har länge haft en teori om att delaypedalen är vägen till framgång på väldigt många plan. Inte bara får den barnsligt enkla slingor att låta advancerade, utan det låter ju helt fanastiskt mysigt. Wilderness Survival’s Burn Me Where I Sleep vittnar om precis samma sak. Nu blir jag side-tracked, ursäkta. De delar av låten som faktiskt är ’advancerade’ är huvudsakligen två till antalet. 1) Dougy Mandagi’s röst. Denna behövs det knappast orda om dock – den är underbar, period. 2) Trummorna. Tempot, simpelheten. Hur de tagit det simpla pop-beatet och mixat fram det... Hur det bär hela låten samtidigt som Mandagi håller ut tonerna på ”Won't stop til it's over; Won't stop to surrender” ... Ja, det måste höras.
Tänkte börja med något nytt och häftigt. ’Veckans...’. Väldigt gjort, jag vet, jag vet. Men jag behöver undantag för att kunna tipsa om olika saker som lyckas beröra mig på en något högre nivå än vardaglig media. Jag tänkte köra med ’Veckans låt’ först, men hur kul är det? Jag vill ju kunna tipsa om film och skivor också... och vad än slår mig in. Så det blir alltså helt case-to-case basis. Coolt va? I sure think so.
First off att förgylla denna nya tradition blir bandet The Temper Trap, och deras låt ”Sweet Disposition”. Om du har sett 500 Days of Summer (den också ett mästerverk i sig - se den.) så finns det en stor chans att du, liksom jag, hajade till så fort delaypedalen började hägra i högtalarna. I kombination med väldigt bra scener har den här låten för mig blivit en film-låt på samma nivå som Squarepusher’s Tommib i Lost in Translation eller Pixies’ Where is My Mind? i Fight Club. Det går att lyssna på låten och drömma sig bort till de där härliga scenerna, scener som låten är som gjord för.
Låten i sig förekommer på The Temper Trap’s debutskiva Conditions, som kom ut i år - och vilken debut, sen. Jag har haft beslutsångest ifall jag skulle göra detta till en ’Veckans skiva’, där Conditions var i rampljuset istället, men bestämde mig för enbart låten då... Ja, det är den värd helt enkelt.
Sa jag delaypedal? Ja, det gjorde jag nog. Jag har länge haft en teori om att delaypedalen är vägen till framgång på väldigt många plan. Inte bara får den barnsligt enkla slingor att låta advancerade, utan det låter ju helt fanastiskt mysigt. Wilderness Survival’s Burn Me Where I Sleep vittnar om precis samma sak. Nu blir jag side-tracked, ursäkta. De delar av låten som faktiskt är ’advancerade’ är huvudsakligen två till antalet. 1) Dougy Mandagi’s röst. Denna behövs det knappast orda om dock – den är underbar, period. 2) Trummorna. Tempot, simpelheten. Hur de tagit det simpla pop-beatet och mixat fram det... Hur det bär hela låten samtidigt som Mandagi håller ut tonerna på ”Won't stop til it's over; Won't stop to surrender” ... Ja, det måste höras.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Rösten liknar någon... vad heter den där andra låten när någon sjunger "Summer"?
Postat av: Jonatan
Hrm.. Vet inte vad du menar.
Trackback
