... another road that I can't go
Mood: Så jävla trött! (så kvalitén på nedastående text kräver en del överseende)
Listening to: The Appleseed Cast - Losing Touching Searching (Two Conversations (2003))
Nej, frukta inte, bloggen har inte givits upp riktigt ännu. Fortfarande krut i den här gubben, sörni'! Jag har bara varit väldigt upptagen med att inte ha varit hemma knappt alls sedan i fredags. En väldigt, väldigt lyckad helg, detta, allt som allt.
Efter en del dramatik så bar det iväg till Stockholm med x2000 som Martin betalat åt mig (tack som fan!). En del av denna dramatik bestod i hur pass nära jag var att missa detta tåg som jag blivit bjuden på. Jag satt nämligen på toaletten i godan ro & trodde mig ha väldigt mycket tid till övers när jag kom till insikten att jag endast hade några minuter på mig att ta mig till busstationen. Denne ligger visserligen inte längre än 4 minuter ner för vägen - men ni vet väl hur bussar är. Alltid lite för tidiga när man behöver att de ska vara försenade, vilket de alltid är när man är i god tid. Så ja, halvt andfådd efter joggingturen mot busstationen (och nästan precis framme) så ser jag den underbara synen av min enda möjlighet att spendera helgen i Stockholm bränna förbi i 40 km/h. Jaha. Beslutsam som jag är (eh) så vände jag med ens på klacken och började springa, inte jogga, hela vägen tillbaka mot lägenheten. Vid det här laget är jag väldigt utpumpad. Men tursamt nog så var läget som så att Marcus styrt sin kosa mot Stockholm tidigare i veckan, och jag lagit beslag på hans cykel - därför kunde jag snabbt hoppa på den och cykla mot centrum. För de som inte vet ligger centrum inte alls långt bort, och bussen tar en liten omväg (4 minuter max) för att komma dit för att sedan åka vidare. Jag hade alltså en möjlighet att cykla ikapp bussen.
När jag kommer till Ryd Centrum ser jag hur bussen, långt framför mig, svänger ut och kör in mot stationen där en, tacksamt nog, hop människor står och inväntar den. Men jag hade ändå tiden kvar det tog mig att komma dit, cykla lite till fram till närmaste cykelställ, stanna, gå av, låsa cykeln, och springa till bussen, för att hinna. Tack vare att någon okänd person sysslade med något konstigt vid den bakre dörren på bussen så stod den still i ytterligare en minut efter att alla hade gått på, och det gjorde att jag hann.
Fy fan vad jag var alldeles utpumpad då.
Men nog tackade jag Gud för att jag hann. Helt otroligt. Haha.
Besöket i Stockholm visade sig bli väldigt angenämt. Jag fick träffa, om än vissa väldigt brief, nästan hela gamla Stockholms-gänget. Martin hade en spelning med sitt elektronica-projekt Oxygen Overload (http://www.myspace.com/oxygenoverload) på en söderkrog vid namn Broder Tuck samma dag, vilket jag får återkomma att skriva mer ingående om. Needless to say - it was fucking awesome! Kolla upp honom för all del, om du har någon form av relation till elektronisk musik. Jag och Dani dansade så att svetten låg som ett hölje kring oss.
Lördagen åkte jag hem med Swebus & anlände inte till Stockholm förens vid efter tio-tiden på kvällen. Då var det bara att ta bussen hem, gosa med katterna och ge dem mat, sen åka in till staden igen för att ta en öl med Christoffer och Marcus (samt 4 av Christoffers släktingar) på Bishop Arms. Rackarns trevligt. Efter det stack vi hem till dem i Skägget och jag stannade tills in på småtimmarna. Gick hem. Sov. Vaknade. Åt. Gick dit igen igår & stannade hela dagen.
That's pretty much it I guess. Madelene verkar dissa mig totalt och ska vara borta ännu längre. Kul.
Men ja, nu ska jag ut på promenad i solskenet igen för att hänga med Marcus.
Men vi hörs väl.
Tja.
Listening to: The Appleseed Cast - Losing Touching Searching (Two Conversations (2003))
Nej, frukta inte, bloggen har inte givits upp riktigt ännu. Fortfarande krut i den här gubben, sörni'! Jag har bara varit väldigt upptagen med att inte ha varit hemma knappt alls sedan i fredags. En väldigt, väldigt lyckad helg, detta, allt som allt.
Efter en del dramatik så bar det iväg till Stockholm med x2000 som Martin betalat åt mig (tack som fan!). En del av denna dramatik bestod i hur pass nära jag var att missa detta tåg som jag blivit bjuden på. Jag satt nämligen på toaletten i godan ro & trodde mig ha väldigt mycket tid till övers när jag kom till insikten att jag endast hade några minuter på mig att ta mig till busstationen. Denne ligger visserligen inte längre än 4 minuter ner för vägen - men ni vet väl hur bussar är. Alltid lite för tidiga när man behöver att de ska vara försenade, vilket de alltid är när man är i god tid. Så ja, halvt andfådd efter joggingturen mot busstationen (och nästan precis framme) så ser jag den underbara synen av min enda möjlighet att spendera helgen i Stockholm bränna förbi i 40 km/h. Jaha. Beslutsam som jag är (eh) så vände jag med ens på klacken och började springa, inte jogga, hela vägen tillbaka mot lägenheten. Vid det här laget är jag väldigt utpumpad. Men tursamt nog så var läget som så att Marcus styrt sin kosa mot Stockholm tidigare i veckan, och jag lagit beslag på hans cykel - därför kunde jag snabbt hoppa på den och cykla mot centrum. För de som inte vet ligger centrum inte alls långt bort, och bussen tar en liten omväg (4 minuter max) för att komma dit för att sedan åka vidare. Jag hade alltså en möjlighet att cykla ikapp bussen.
När jag kommer till Ryd Centrum ser jag hur bussen, långt framför mig, svänger ut och kör in mot stationen där en, tacksamt nog, hop människor står och inväntar den. Men jag hade ändå tiden kvar det tog mig att komma dit, cykla lite till fram till närmaste cykelställ, stanna, gå av, låsa cykeln, och springa till bussen, för att hinna. Tack vare att någon okänd person sysslade med något konstigt vid den bakre dörren på bussen så stod den still i ytterligare en minut efter att alla hade gått på, och det gjorde att jag hann.
Fy fan vad jag var alldeles utpumpad då.
Men nog tackade jag Gud för att jag hann. Helt otroligt. Haha.
Besöket i Stockholm visade sig bli väldigt angenämt. Jag fick träffa, om än vissa väldigt brief, nästan hela gamla Stockholms-gänget. Martin hade en spelning med sitt elektronica-projekt Oxygen Overload (http://www.myspace.com/oxygenoverload) på en söderkrog vid namn Broder Tuck samma dag, vilket jag får återkomma att skriva mer ingående om. Needless to say - it was fucking awesome! Kolla upp honom för all del, om du har någon form av relation till elektronisk musik. Jag och Dani dansade så att svetten låg som ett hölje kring oss.
Lördagen åkte jag hem med Swebus & anlände inte till Stockholm förens vid efter tio-tiden på kvällen. Då var det bara att ta bussen hem, gosa med katterna och ge dem mat, sen åka in till staden igen för att ta en öl med Christoffer och Marcus (samt 4 av Christoffers släktingar) på Bishop Arms. Rackarns trevligt. Efter det stack vi hem till dem i Skägget och jag stannade tills in på småtimmarna. Gick hem. Sov. Vaknade. Åt. Gick dit igen igår & stannade hela dagen.
That's pretty much it I guess. Madelene verkar dissa mig totalt och ska vara borta ännu längre. Kul.
Men ja, nu ska jag ut på promenad i solskenet igen för att hänga med Marcus.
Men vi hörs väl.
Tja.
Kommentarer
Postat av: christer
sorgligt nog känner jag igen mig i det dära med bussen lite väl mkt, händer mig typ varje dag.
alltid ett äventyr att ta sig hem
Postat av: Jonatan
haha. stackare :P skulle fan inte klara av den stressen ofta.
Trackback
