Hultsfred
Mood: Håret kliar!
Listening to: Simon and Garfunkel - Cecilia (Bridge Over Troubled Water (1970))
Hultsfred är väldigt aktuellt för min del det här året igen, för de som inte vet. Banden är väl inte suuuperbra, men mer än tillräckligt för att jag skulle köpa biljett. Det som fick mig att köpa, utan tvekan, var såklart att The Killers kommer. Att äntligen få se The Killers live är mer eller mindre en dröm som blir sann. Eller ja, att få se & sjunga med i All These Things That I've Done är en dröm som blir sann. Fy fan vad jag ska vara precis perfekt packad & glad. Sen så kommer ju Kings of Leon också, vilket peppas minst lika mycket! Andra artister som jag måste se kan nog räknas på en hand, men bandsläppen fortsätter renga in nästan varje vecka - nu senast Totalt Jävla Mörker & Slagsmålsklubben, vilket fan inte går av för hackor!
Jag tänkte skriva om en annan underbar sak med Hultsfredsfestivalen som jag pratade med Christoffer om förra veckan. Detta är någonting som nästan, när man väl tänker på det, peppas lika mycket som banden. Jag menar, tältandet peppas inte så värst mycket, och inte bajjamajjorna heller för den delen. Umgänget är ju nice, och alkoholen som hör till, men det är ändå inte riktigt så bra så att man längtar efter det lika mycket som detta. Vad jag pratar om är det som man spenderar mycket tid med & alltid längtar efter att få lägga tänderna i när man är där - maten. Åh, Festivalmaten! Tackad vare gud som har skapat detta alldeles fantastiskt genialiska utbud av alldeles underbar mat.
Varför är den så mycket godare än vanlig snabbmat, you ask?
För det första - det finns ALLT. Från hamburgare till pizzaslices till grekiska kött-mackor till langos till munkar till tacotallrikar till chicken drumsticks till pommes frites tilll... Åh, you name it! Bara att skriva om det får mina näsborrar att känna av lukten av att stå utanför munk-vagnen en kväll när det är sådär precis lagom sommar-svalt, på väg till en spelning, och stå och vänta på att få sina munkar. Eller att ha köpt en nachotallrik efter en hård krök-afton precis bredvid Pampas-scenen när det är ett band som man inte alldeles nödvändigtvis måste se som spelar, och så kan man sitta där i solen och mumsa & not have a care in the world!
För det andra - ALLT du köper smakar godare än något du tidigare ätit av samma slag. Ta munkarna som exempel.. I have yet to eat a single donut as tasty as those på Hultsfred! Jag kan inte äta en munk vanligtvis utan att börja längta till Hultsfred när jag känner dess doft, och blir besviken när de inte smakar som de ska. Jag tror inte att festivalmaten görs med mer kärlek eller varsamhet än maten av samma slag som du brukar äta. Snarare är det väl tvärt om. Sannorligen så är det för att du är så jävla hungrig & utsvulten efter din hälsorika diet på alkohol & godis som gör att du uppskattar maten så många gånger mer än vad du vanligtvis skulle ha gjort.
Bara av att skriva om det här blev jag väldigt pepp på min lilla festival-sommar. Can't wait!
Listening to: Simon and Garfunkel - Cecilia (Bridge Over Troubled Water (1970))
Hultsfred är väldigt aktuellt för min del det här året igen, för de som inte vet. Banden är väl inte suuuperbra, men mer än tillräckligt för att jag skulle köpa biljett. Det som fick mig att köpa, utan tvekan, var såklart att The Killers kommer. Att äntligen få se The Killers live är mer eller mindre en dröm som blir sann. Eller ja, att få se & sjunga med i All These Things That I've Done är en dröm som blir sann. Fy fan vad jag ska vara precis perfekt packad & glad. Sen så kommer ju Kings of Leon också, vilket peppas minst lika mycket! Andra artister som jag måste se kan nog räknas på en hand, men bandsläppen fortsätter renga in nästan varje vecka - nu senast Totalt Jävla Mörker & Slagsmålsklubben, vilket fan inte går av för hackor!
Jag tänkte skriva om en annan underbar sak med Hultsfredsfestivalen som jag pratade med Christoffer om förra veckan. Detta är någonting som nästan, när man väl tänker på det, peppas lika mycket som banden. Jag menar, tältandet peppas inte så värst mycket, och inte bajjamajjorna heller för den delen. Umgänget är ju nice, och alkoholen som hör till, men det är ändå inte riktigt så bra så att man längtar efter det lika mycket som detta. Vad jag pratar om är det som man spenderar mycket tid med & alltid längtar efter att få lägga tänderna i när man är där - maten. Åh, Festivalmaten! Tackad vare gud som har skapat detta alldeles fantastiskt genialiska utbud av alldeles underbar mat.
Varför är den så mycket godare än vanlig snabbmat, you ask?
För det första - det finns ALLT. Från hamburgare till pizzaslices till grekiska kött-mackor till langos till munkar till tacotallrikar till chicken drumsticks till pommes frites tilll... Åh, you name it! Bara att skriva om det får mina näsborrar att känna av lukten av att stå utanför munk-vagnen en kväll när det är sådär precis lagom sommar-svalt, på väg till en spelning, och stå och vänta på att få sina munkar. Eller att ha köpt en nachotallrik efter en hård krök-afton precis bredvid Pampas-scenen när det är ett band som man inte alldeles nödvändigtvis måste se som spelar, och så kan man sitta där i solen och mumsa & not have a care in the world!
För det andra - ALLT du köper smakar godare än något du tidigare ätit av samma slag. Ta munkarna som exempel.. I have yet to eat a single donut as tasty as those på Hultsfred! Jag kan inte äta en munk vanligtvis utan att börja längta till Hultsfred när jag känner dess doft, och blir besviken när de inte smakar som de ska. Jag tror inte att festivalmaten görs med mer kärlek eller varsamhet än maten av samma slag som du brukar äta. Snarare är det väl tvärt om. Sannorligen så är det för att du är så jävla hungrig & utsvulten efter din hälsorika diet på alkohol & godis som gör att du uppskattar maten så många gånger mer än vad du vanligtvis skulle ha gjort.
Bara av att skriva om det här blev jag väldigt pepp på min lilla festival-sommar. Can't wait!
Kommentarer
Trackback
