the appleseed

Mood: Inte coolt.
Listening to: Dream Theater - The Glass Prison (Six Degrees of Inner Turbulence (2002))

Okej. Jag har skjutit upp att skriva om detta tillräckligt nu. Here goes.
Bilder från konserterna är självklart inte tagna av mig själv, utan från Rockfoto.nu & andra kunniga fotografer.


Tisdag.

Åkte från Linköping vid 13-tiden, om jag minns rätt. Vädret bådade gott med bara några ensamma moln på himlen. Väl nere i Hultsfred så började det regna - i 5 minuter. Sådär höll det på ett bra tag, med massa skurar då och då. Annars var vädret väldigt bra. Tisdagen var den enda dagen som man verkligen kunde gå utan tröja och känna att det var sommar.

Tisdagen var nog också den enda riktigt lyckade festivaldagen för min del. Alla var glada & pepp, solen sken, och vi hade fått asbra tältplatser. Fyllan var sweet och det fanns inget att klaga på. Fesivalen verkade bli asbra. How wrong was I.



Onsdag.
Sedda band: Dropkick Murphys, (halva) Franz Ferdinand, Twiggy Frostbite, Kings of Leon.

Började asbra med nice väder och bra omständigheter. Gick åt helvete sedan, men det tänker jag inte skriva om. Bandmässigt nog den dag jag hade mest kul på. Dropkick Murphys ägde, även fast jag var ganska så rejält in i dimman, så att säga. Näst sista låt var The Who's Baba O'riley, vilket sedan gick över till Shipping off to Boston. Gissa om jag var i extas. Jag hade lyckats hitta Nils mitt i det vilda folkhavet, men under den där combon så blev jag som besatt och bara försvann in i mängden. Heh. Twiggy Frostbite var riktigt bra live också, med en riktigt snygg sångeska. Synd och skam att de fick lira på Rookie, dock, vilket innebar endast 25min speltid. Försvann på ett kick.
Sedan var det Kings of Leon, en spelning vilken jag fortfarande är kluven över ifall den eller Killers var bäst. Jag var helt enkelt precis rätt dragen under 'Leon, vilket ledde till en sjukt bra upplevelse. Ja, helt fantastiska var de. Dock ingen Arizona, vilket gjorde mig väldigt besviken. Blev också ännu mera förälskad i deras trummis som, hans väldigt många trummskills åsido, nog kanske är den snyggaste killen på jorden.

Torsdag
Sedda band: Regina Spektor, The Killers

Inte bara regnade det som fan - det blåste något sinnessjukt också. Sämre väder får man fan leta efter. Lera. Allt detta påverkade såklart upplevelsen. Stod med ett lånat paraply på Regina Spektor medan det spöregna och gungade med i melodierna. Helt okej spelning. Av någon anledning lämnade hon pianot för att försöka plinka lite på en gitarr istället under två låtar. Det gillar vi inte. Inte spelades Better heller.
Dagen släpade sig fram mot vad som nog ansågs som festivalens höjdpunkt, Killers. En sjukt bra spelning, all in all. Har nog inte mycket att klaga på förutom två saker.

• Folkhavet sög. Hultsfred'are vet fan inte hur man bär sig åt på konsert. Alla dessa fotbollskillar och dryga fjortisbrudar tror det är meningen att man ska synas så mycket som möjligt och skita i musiken. Detta leder till att de försöker med all deras makt att putta och skapa svallvåger i publiken. Något som ledde till att en vän ramlade i leran, tillsammans med mågna andra, och också tappade sin mobil. Mina skor massakerades också under konsterten, och jag tappade mina änglavingar. Vingarna på mitt halsband som jag fick av madde för två år sedan, allstå.
• De spelade Human två gånger. Det är i min mening två för mycket.

Gick tillbaka till campet efter det, mörbultad och blöt. Var tänkt att Totalt Jävla Mörker skulle ses, men efter att ha suttit och huttrat i kylan i två timmar fram tills det äntligen var dags hade all min lust försvunnit. Inte lyckades jag bli full heller.



Fredag
Sedda band: (Halva) Dungen, Markus Krunegård, Lars Winnerbäck, Lenka.

Ja, som det kanske märks så var det inte mycket jag ville se restrerande festivaldagar. Jag tilllät mig bli meddragen till olika konserter denna dag, med Markus Krunegård som höjdpunkt. Vädret var okej på eftermiddagen, men blev värre mot kvällen. Blåste som fan hela dagen, kallt och äckligt. Alkoholen började ta slut.



Lördag
Sedda band: Klaxons, Slagsmålsklubben, Thåström

Igen, bajsväder. Leran var vid det här laget överallt, och man var bara kall och äcklig. Funderade på att åka hem redan på Fredagen, men så blev det inte. Slagsmålsklubben var väl dagens "höjdpunkt", även fast deras spelning inte var så mycket att hänga i julgranen. Jo jo, det må ha varit ett sjujävla drag med så fruktansvärt mycket folk som de drog. Men de hade druckit på tok för jävla mycket, visste inte när de skulle sluta snacka, och spelade för få gamla låtar. Spelningen var helt klart det galnaste scenframträdande jag någonsin sett. Under Sponsored By Destiny sprang de omkring nakna på scen. Bara en sån sak, liksom. Hade tänkt kolla på An Horse också, men de ställde in, tillsammans med The Do.

Nä, jag ville bara få allt överstökat för att sedan gå upp vid 6.30 nästa morgon och bege mig hem till dusch och värme.