Vill inte.
Mood: ... Blääää
Listening to: Fleet Foxes - Blue Ridge Moutains (Fleet Foxes (2008))
Hej.
Länge sedan ni kunde läsa någonting färskt här. Jag ber om ursäkt, men ni känner ju mig. För lat för att orka skriva. Sen läggs allt på hög och så känner jag att jag måste skriva om allt som händer, och då blir jag bara mer och mer avtänd av den då långa processen att skriva någonting.
Men men. Here I am. Sjuk och ensam, typ. Sedan Dylan Moran har jag haft en sjukt våldsam och hemskt jobbig hosta. Jag vet inte om den håller på att avta heller. När jag inte umgås med någon och därav inte behöver prata så är det rätt lugnt. Men så fort jag, t.ex, går till Skägget och hänger så håller jag halft om halft att hosta upp en lunga eller två. Hes blir jag också. Inte kul, inte kul alls. Hah, kul, nu bara för jag skrev om det börjar såklart hostningarna igen.
Snorig är jag också, när jag ändå håller på att klaga. Slemmig i halsen. Uttråkad. Ja, ni fattar.
När jag ändå håller på kan jag ju oja mig lite över min fysiktentamen imorgon bitti också. Jag kan det väl rätt bra - men jag måste gå upp så sjukt tidigt och sen promenera så sjukt långt. Det får mig att bara vilja rata allting. Ugh.
Madde har ju flyttat upp till Delso igen också, halft om halft. Så jag är alldeles allena här om dagarna, när jag inte orkar promenera hela vägen till Skäggetorp. Det... suger. Faktiskt. Det är väl rätt så okej nu i början, men jag tror det kommer gå mig på nerverna rätt så rejält tillslut. Hemska tanke. Ingen katt har jag att hålla mig sällskap heller. Jag ska förövrigt åka till Madde imorgon och hälsa på. Det ska vara en massa firande för hennes syskon som tar studenten och går ut nian. Det blir nog.. festligt. Jag måste dock ta med mig det som Madde inte kunde packa ner i Söndags, vilket allt har pressas ner i en väldigt stor väska som nu väger sjukligt jävla fittmycket. Ursäkta, men den är verkligen astung. Alltså, jätte-jätte-jättetung. Suck.
Tja... Vet inte vad jag ska säga mer. Tänkte väl börja skriva här igen, typ. Får se hur bra det går. Och ja, då kan ni vänta er roligare inlägg än detta lite avtrubbade klagomålet på fyra paragrafer.
Jag gör som jag gjorde sist och slänger upp lite filmbetyg, just for the jizz of it.
Kabluey - 8/10
Nick and Norah's Infinite Playlist - 7/10
Charlie Bartlett - 6/10
The Promotion - 5/10
Tack & hej & whatever.
Listening to: Fleet Foxes - Blue Ridge Moutains (Fleet Foxes (2008))
Hej.
Länge sedan ni kunde läsa någonting färskt här. Jag ber om ursäkt, men ni känner ju mig. För lat för att orka skriva. Sen läggs allt på hög och så känner jag att jag måste skriva om allt som händer, och då blir jag bara mer och mer avtänd av den då långa processen att skriva någonting.
Men men. Here I am. Sjuk och ensam, typ. Sedan Dylan Moran har jag haft en sjukt våldsam och hemskt jobbig hosta. Jag vet inte om den håller på att avta heller. När jag inte umgås med någon och därav inte behöver prata så är det rätt lugnt. Men så fort jag, t.ex, går till Skägget och hänger så håller jag halft om halft att hosta upp en lunga eller två. Hes blir jag också. Inte kul, inte kul alls. Hah, kul, nu bara för jag skrev om det börjar såklart hostningarna igen.
Snorig är jag också, när jag ändå håller på att klaga. Slemmig i halsen. Uttråkad. Ja, ni fattar.
När jag ändå håller på kan jag ju oja mig lite över min fysiktentamen imorgon bitti också. Jag kan det väl rätt bra - men jag måste gå upp så sjukt tidigt och sen promenera så sjukt långt. Det får mig att bara vilja rata allting. Ugh.
Madde har ju flyttat upp till Delso igen också, halft om halft. Så jag är alldeles allena här om dagarna, när jag inte orkar promenera hela vägen till Skäggetorp. Det... suger. Faktiskt. Det är väl rätt så okej nu i början, men jag tror det kommer gå mig på nerverna rätt så rejält tillslut. Hemska tanke. Ingen katt har jag att hålla mig sällskap heller. Jag ska förövrigt åka till Madde imorgon och hälsa på. Det ska vara en massa firande för hennes syskon som tar studenten och går ut nian. Det blir nog.. festligt. Jag måste dock ta med mig det som Madde inte kunde packa ner i Söndags, vilket allt har pressas ner i en väldigt stor väska som nu väger sjukligt jävla fittmycket. Ursäkta, men den är verkligen astung. Alltså, jätte-jätte-jättetung. Suck.
Tja... Vet inte vad jag ska säga mer. Tänkte väl börja skriva här igen, typ. Får se hur bra det går. Och ja, då kan ni vänta er roligare inlägg än detta lite avtrubbade klagomålet på fyra paragrafer.
Jag gör som jag gjorde sist och slänger upp lite filmbetyg, just for the jizz of it.
Kabluey - 8/10
Nick and Norah's Infinite Playlist - 7/10
Charlie Bartlett - 6/10
The Promotion - 5/10
Tack & hej & whatever.
Kommentarer
Trackback
