Cash.

Du går längs en gata en kväll. Ensam och trött vacklar du hem för att gå & lägga dig. Det är i slutet av månaden och du har slitit med plugg/jobb/etc och undrar hur allting ska gå runt med så lite pengar som du har.

Då, plötsligt, tänds ett neonrör till höger om dig och med en trumpetfanfar stiger en man i fin kostym, försäljarmustasch, och ett leende som gör att du måste kisa för att vänja ögonen. Han stiger fram till dig och, utan några krusiduller eller omsvep, ger dig en 40" plasmatv direkt från Elgiganten runt hörnet. Med stora ögon tackar du och tar emot. Självklart.
Men denna goa lilla försäljningsmustaschgubbe höjer upp ett pekfinger, blinkar till dig, och vickar det sakta fram och tillbaka. Denna ordlösa kommunikation ger dig upphetsning - den betyder självklart att det kommer mera (i ditt huvud hör du vinjetten från kvällssatsningsprogrammet med martin timell och arne hegerfors som förgyllde svt på fredagarna efter disneydags på 90-talet med samma namn). Denna ängel till filur ger dig kuponger på BK & Tacobar, Systembolaget och H&M värda 7500kr. Distrubitera dem hur du vill. Han ger dig också en lista med kroger & barer, resor med SJ, biobesök, bowlinghallar, filmaffärer och.. ja. Allt verkar finnas där. Är bara att gå dit och köpa, köpa köööpa.

Men med ens blir det mörkt på gatan. Neonröret slocknade och gubben slutade le (eller kanske bara det sistnämnda?). Hans mustasch tycks krympa ihop och komprimeras till en mycket mindre mustach med väldigt hög densitet - á la Hitler. Han flinar och roffar med ens åt sig listorna med helg-aktiviteter, mat & dryck & kläd-kuponger. Och, sist men inte minst (nä, den är ju trots allt rätt stor och tung i din famn), din färska, nya 40-tummare. Med ett knyck på axlarna vänder han sig om med all denna lycka och försvinner.

Där står du, vagt medveten om att det är bara några minuter efter löning den 25'e, och gubben var både din inkomst och dina räkningar. Du kommer med ens på att gubben var djävulen med sina frestelser. Du skulle mycket väl kunna råna en bank nu.

____

Vad jag försöker säga är att det är SJUKT frustrerande att få in alla pengar på sitt konto efter att ha haft noll, se de där höga, fyrsiffriga talet pryda ditt kontos namn, tänka och se framför sig alla möjligheter och lycka de kan innebära... & sedan betala alla räkningar och ha ingenting kvar.

Why, oh WHY, kan det inte göras så att de automatiskt åker in på autogiro så att man slipper bli retad och suktad på detta hemska vis?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0