Come on skinny love
Mood: Festpepp!
Listening to: Musik från Maddes rum!
Gaaah. Två väldigt intensiva dagar.
Igår så var det upp klockan tio i sju, svälja tröttheten bitter, och få i sig någon frukost.. sen plumsa ut i det extrema snöovädret som SÅKLART kommer första dagen efter en vecka jag ska till skolan & måste promenera i 40 minuter. Kunde nog ha tagits för en eskimå när jag kom fram. Aja. Fysiktenta var det allt handlade om. Jag hade inte ägnat många minuter i förberedelse, men eftersom jag har en så naturlig fallenhet för fysik så gick det bra ändå. Väntar de svaren med spänning! Sen var det såklart att gå hela vägen tillbaka, och då hade snöstormen stigit till sitt zenit och .. ja, suffice to say - it was hell. Det här med att det alltid är motvind i Linköping (som jag i början trodde bara var någon rolig grej Nils nämnde till mig, men egentligen visar sig vara en form av ordspråk) stämmer verkligen. Vi har en väldigt lång, jobbig raksträcka en bit utanför våran lägenhet. Den promenerade jag längs, med snöflingorna piskandes i ansiktet. Alltså - en jävla motvind. Hela tiden håller jag mig fokuserad på den skarpa svängen åt höger som jag ska ta, och på så vis slippa ha vinden i ansiktet... Men medan jag sakta rör mig mot svängen så märker jag hur vinden ändrar riktning... Så att jag får den rakt i ansiktet IGEN när jag tagit svängen! Helt sjukt! Jag var så trött och less på allt att det var helt ofattbart.
Men men.
Idag var det att gå upp lika tidigt, efter bara en handfull timmars sömn. Högskoleprovet kallade, inne i Katedralskolan i stan. Det började 8.30, och slutade - tro det eller ej - 16.10. Det är maddafakkin 8 timmar prov! Men vet ni vad det värsta är? Jo, att det bara är 5 av de timmarna som är prov. Resten är några av de drygaste och tråkigaste rasterna man kan tänka sig. Som tur var hade jag ju Madde där att umgås med... Men att vara där själv och stå ut med det hela? Geez. Provet i sig var väl svårt, skulle jag summera det som. Jag klarade matten bra, men svenskan dåligt. Hrm. Jävla ordförståelse. Det var inte vackert. Man hade ju möjligheten att kolla sina poäng efter man kommit hem då svaren lades upp på text-tv (oh my, there's actually a use for that thing?!), och jag kan väl säga att jag är rätt besviken, all in all. Hade väl inte tänkt alltför mycket på vad jag borde siktat på, men bättre än så som det gick hade jag nog hoppats på allt. Suck.
Men nu är det snart dags för 20-års fest i Skägget!
Tydligen var det inte lika mycket party-folk där som det ryktades om, tyvärr, men det finns allt goda förutsättningar ändå! Madde och jag har köpt det billigaste vinet vi hittade - i tetrapack. Nå råder det ingen nåd på oss när det kommer till sparandet! Haha!
Bai!
Listening to: Musik från Maddes rum!
Gaaah. Två väldigt intensiva dagar.
Igår så var det upp klockan tio i sju, svälja tröttheten bitter, och få i sig någon frukost.. sen plumsa ut i det extrema snöovädret som SÅKLART kommer första dagen efter en vecka jag ska till skolan & måste promenera i 40 minuter. Kunde nog ha tagits för en eskimå när jag kom fram. Aja. Fysiktenta var det allt handlade om. Jag hade inte ägnat många minuter i förberedelse, men eftersom jag har en så naturlig fallenhet för fysik så gick det bra ändå. Väntar de svaren med spänning! Sen var det såklart att gå hela vägen tillbaka, och då hade snöstormen stigit till sitt zenit och .. ja, suffice to say - it was hell. Det här med att det alltid är motvind i Linköping (som jag i början trodde bara var någon rolig grej Nils nämnde till mig, men egentligen visar sig vara en form av ordspråk) stämmer verkligen. Vi har en väldigt lång, jobbig raksträcka en bit utanför våran lägenhet. Den promenerade jag längs, med snöflingorna piskandes i ansiktet. Alltså - en jävla motvind. Hela tiden håller jag mig fokuserad på den skarpa svängen åt höger som jag ska ta, och på så vis slippa ha vinden i ansiktet... Men medan jag sakta rör mig mot svängen så märker jag hur vinden ändrar riktning... Så att jag får den rakt i ansiktet IGEN när jag tagit svängen! Helt sjukt! Jag var så trött och less på allt att det var helt ofattbart.
Men men.
Idag var det att gå upp lika tidigt, efter bara en handfull timmars sömn. Högskoleprovet kallade, inne i Katedralskolan i stan. Det började 8.30, och slutade - tro det eller ej - 16.10. Det är maddafakkin 8 timmar prov! Men vet ni vad det värsta är? Jo, att det bara är 5 av de timmarna som är prov. Resten är några av de drygaste och tråkigaste rasterna man kan tänka sig. Som tur var hade jag ju Madde där att umgås med... Men att vara där själv och stå ut med det hela? Geez. Provet i sig var väl svårt, skulle jag summera det som. Jag klarade matten bra, men svenskan dåligt. Hrm. Jävla ordförståelse. Det var inte vackert. Man hade ju möjligheten att kolla sina poäng efter man kommit hem då svaren lades upp på text-tv (oh my, there's actually a use for that thing?!), och jag kan väl säga att jag är rätt besviken, all in all. Hade väl inte tänkt alltför mycket på vad jag borde siktat på, men bättre än så som det gick hade jag nog hoppats på allt. Suck.
Men nu är det snart dags för 20-års fest i Skägget!
Tydligen var det inte lika mycket party-folk där som det ryktades om, tyvärr, men det finns allt goda förutsättningar ändå! Madde och jag har köpt det billigaste vinet vi hittade - i tetrapack. Nå råder det ingen nåd på oss när det kommer till sparandet! Haha!
Skitvin! :D
Strike a pose
Snyggingen herself
Bai!
Kommentarer
Trackback
