Akustiska versioner - worthless & pointless
Mood: Mjäääh.
Listening to: Death Cab for Cutie - Marching Bands of Manhattan (Plans (2005))
Ett stort fenomén inom den musik"scenen" som jag lyssnat mycket på - alt. rock, mainly - är att på ett eller annat vis göra en av sina stora hits till akustiska versioner. Det är heller inte ovanligt att hela liveframträdanden spelas med endast akustiska gitarrer.
Den graden till vilken jag stör mig på detta fenomén är skyhög.
Vi kan väl börja där - konserterna utan bas, trummor & elgitarrer. Tänk dig att äntligen kommer ett band du tycker mycket om till Svergie och ska hålla en konsert, och du lyckas roffa åt dig biljetter med de få snålt förvärvade slantar du har. Väl där står du i folkvimlet och är pepp till tusan, och undrar vilkenlåtskadeöppnamed & funderar över hoppasdespelardendärlåtendemåstejuspeladendärlåtenfördenärjubäst & tänker på undraromdeharnågonencoredetbordedeha etc. etc. You know the drill. Nåväl. Ridån går upp och du möts av "TJA! Vi har hört att ni typ gillar våran musik, så till er ära så ska vi förlama & mesa till alla våra skittuffa låtar till en låg, känslosam nivå så att ni tycker vi är tuffa musiker. (Och för att det är fett poppis att göra så nuförtiden, har vi hört)."
Jag skulle kastat min öl på dem. Om jag inte hade en så skulle skon duga bra.
Men ja, hela konserter som akustiskiseras (ja, that's a word now) är oftats till orsak av att någon bandmedlem, oftast trummisen, är sjuk eller borta av en eller annan anledning. Så till deras försvar är det väldigt schysst av dem att ändå göra ett framträdande om det nu ändå visar sig vara lamt & trist. Bättre det än inte alls.
MEN - det förekommer ändå tidpunkter då, mitt under en fullt bemannad konsert, att elgitarrerna läggs ner & trummiser går för att ta en öl, och sångaren stolt proklamerar att deras största hit, din personliga favoritlåt, nu ska göras om till en akustisk version. Snacka om att bli snuvad på konfekten.
Varför i hela världen skulle man vilja höra en låt som saknar 3 av 5 element? Om jag gillade akusisk musik så lyssnar jag på en Singer/Songwriter. För i hevelte, hälften av låtarna är inte gjorda för att vara känslosamma - de är hårda, välskrivna låtar med breakdowns, how in the fuck kunde ni tro att folk skulle vilja höra det? Har ni någonsin hört ett akustiskt breakdown? Vänta, jag har ett här:
Snacka om att massakera låten. Han säger åtminstonde "Okay this one will be pretty wierd acoustic, but I guess we'll do it", tack och lov.
Jag hatar att det här har blivit så himla populärt och begriper mig inte på folk som föredrar akustiska versioner över orginalen. Det är som att föredra att titta på stumfilm. Eller som att äta okokt potatis.
Listening to: Death Cab for Cutie - Marching Bands of Manhattan (Plans (2005))
Ett stort fenomén inom den musik"scenen" som jag lyssnat mycket på - alt. rock, mainly - är att på ett eller annat vis göra en av sina stora hits till akustiska versioner. Det är heller inte ovanligt att hela liveframträdanden spelas med endast akustiska gitarrer.
Den graden till vilken jag stör mig på detta fenomén är skyhög.
Vi kan väl börja där - konserterna utan bas, trummor & elgitarrer. Tänk dig att äntligen kommer ett band du tycker mycket om till Svergie och ska hålla en konsert, och du lyckas roffa åt dig biljetter med de få snålt förvärvade slantar du har. Väl där står du i folkvimlet och är pepp till tusan, och undrar vilkenlåtskadeöppnamed & funderar över hoppasdespelardendärlåtendemåstejuspeladendärlåtenfördenärjubäst & tänker på undraromdeharnågonencoredetbordedeha etc. etc. You know the drill. Nåväl. Ridån går upp och du möts av "TJA! Vi har hört att ni typ gillar våran musik, så till er ära så ska vi förlama & mesa till alla våra skittuffa låtar till en låg, känslosam nivå så att ni tycker vi är tuffa musiker. (Och för att det är fett poppis att göra så nuförtiden, har vi hört)."
Jag skulle kastat min öl på dem. Om jag inte hade en så skulle skon duga bra.
Men ja, hela konserter som akustiskiseras (ja, that's a word now) är oftats till orsak av att någon bandmedlem, oftast trummisen, är sjuk eller borta av en eller annan anledning. Så till deras försvar är det väldigt schysst av dem att ändå göra ett framträdande om det nu ändå visar sig vara lamt & trist. Bättre det än inte alls.
MEN - det förekommer ändå tidpunkter då, mitt under en fullt bemannad konsert, att elgitarrerna läggs ner & trummiser går för att ta en öl, och sångaren stolt proklamerar att deras största hit, din personliga favoritlåt, nu ska göras om till en akustisk version. Snacka om att bli snuvad på konfekten.
Varför i hela världen skulle man vilja höra en låt som saknar 3 av 5 element? Om jag gillade akusisk musik så lyssnar jag på en Singer/Songwriter. För i hevelte, hälften av låtarna är inte gjorda för att vara känslosamma - de är hårda, välskrivna låtar med breakdowns, how in the fuck kunde ni tro att folk skulle vilja höra det? Har ni någonsin hört ett akustiskt breakdown? Vänta, jag har ett här:
Snacka om att massakera låten. Han säger åtminstonde "Okay this one will be pretty wierd acoustic, but I guess we'll do it", tack och lov.
Men varför gör ni det då i första taget?!
Jag hatar att det här har blivit så himla populärt och begriper mig inte på folk som föredrar akustiska versioner över orginalen. Det är som att föredra att titta på stumfilm. Eller som att äta okokt potatis.
Kommentarer
Trackback
