Ch-Ch-Changes
Listening to: Stunt Rock - Dear Christian Girl Part 2 (REGRET™ Instruction Manual Issue 03: Will It Ever Stop? (2008))
En plötslig, ganska trevlig känsla har infunnit sig i mig de senaste dagarna, för att nu idag riktigt blomma ut helt. En känsla att göra av med pengar, kort sagt, och lägga dem på mitt utseende. Jag börjar bli riktigt trött på min frisyr och vill skaffa kortare, snyggare hår. Jag vill köpa tonvis med nya kläder kring det fasansfullt snygga herrmodet som nu är aktuellt... och jag vill tatuera mig på bröstet. Mycket projekt, mycket dyra grejer.
Varför har jag fått denna lust? För jag har börjat tröttna på hur jag ser ut helt enkelt. Jag tycker det utseendet jag har nu är omoget på ett vis. Jag vill bygga upp ett bra självförtroende (igen) kring hur jag ser ut, nu när jag börjar godta min personlighet som någonting okej ändå, och att det ändå inte går att rädda den. I denna lust kring förändring blickar jag utåt för inspiration till sagda önskningar, men blir något nedstämd när jag inser att a) allt värt att ha kostar skjortan och att b) jag litar för lite på mig själv för att våga göra förändringarna. Jag har blivit alltför bekväm i min långa frisyr, som inte ens är särskilt fin. Bandtröjor må se bra ut, men de talar om en bakåtsträvande karaktär. Jag vill kunna klä mig i mode och passa i det... Men jag tvivlar på att jag kan. Jag är för kort och har för oskarpa ansiktsdrag.
Tatuera mig har jag alltid velat göra. Gällande motiv är det alltid detsamma som jag kommer fram till - en ängel. Det jag är inriktad på nu är att ha den på bröstet, med vingarna skjutandes ut mot axlarna. Dock kommer jag alltid tillbaka till hur (miss)nöjd jag kommer vara om 20år med den.
Så vad som händer är att jag får lust att ändra, ändra, ändra... Sen tänker jag efter, blir tveksam, och så slutar det med att ingenting händer. Antagligen blir det så nu också. Jag köpte ett nummer av King för att få tips och inspiration, men blev istället bara ännu mera tveksam. Usch på det här.
Alltid lika trevligt att läsa ett av dina mer personliga inlägg på den här bloggen. :)
Angående tatueringen så skulle jag råda dig att vänta 6-12 månader då du redan har allt "set up" och det bara är att sätta bläck på verket. Once it goes black it ain't going back...men det vet du redan.
Slutligen angående frisyren och ansiktsdragen...ta en bild rakt framifrån där du försöker dig på ett leende och photoshoppa den. Gjorde detta själv igår när jag mådde lite dåligt då jag satt och klämde på lite överflödigt fett på magen, glasögonen kändes som flaskbottnar och jag inte kunde få håret att se ut som hos en "sane person". Detta slutade med att jag nu sitter och beundrar hur bra jag faktiskt ser ut eller tja, egentligen kan se ut. Linser finns att köpa, solbränna kan man skaffa och om ett par år borde skäggväxten hinna ikapp även på mig. Resultatet finns att hitta på min blogg. :D
Tack för kommentaren och tipsen!
Jag vet inte om din photoshop-metod skulle hjälpa mig ur den här knipan. Känns lite dumt att få självförtroende ur en bild som är "fake" - men jag antar att du menar att det är bra då alla som man jämför sig med använder sig utav den metoden.
Kan ju säga så här, håret växer tebaks efteråt om man ångrar sig. Bara att testa egentligen :)
Ja, du om någon vet ju det väldigt väl, Christer :P
Också funtat på det här. Nu när jag är långhårig så sätter jag upp håret i tofs...VOILA! instant trendig, schnygg stekare från södermalm! Man behöver inte göra mkt. dessutom har ju du några av världens snyggaste t-shirts, så om du vill bli av med dom...så finns jag här :P ;)
<3
Hahaha :D
Jag ska bara det i åtanke!
I say go for it! (och de dära med att du är för kort - BS!!) ;)
