the appleseed

Dagar, ensamma nätter, önskandes längtandes efter en tid då ångest inte kommer för givet, då mål och liv inte känns abstrakt och konstigt. Ensamma nätter, sömnlöshet och tankar och bakåtsträvande nostalgi med önskningar om förändringar till ett lättare, bättre. Ett med nu förlorad glädje och okunnig, naiv lycka. Numera nätter i allena med endast sällskap av lycka i ljudformat, skänkandes gåvor om illusionerad trygghet och sammhörighet med folk, platser som inte existerar. Skänkades tröst och kramar från folk som inte finns där alls. Drömmar om ett skägg och flanellskjorta och frihet och de där känslorna, känslorna som man känt någon gång i forntiden men är osäker, rädd, om man någonsin kommer (få) känna igen. Barriärer som sprängs efter nolltre trettio; som jag hatar er. Järn och vin, hästband och flotträvar; som jag älskar er.

Vart är jag påväg?