Årets album 2009, #10-5

And so, alas, the time is finally here.
Jag skulle ljuga om jag sa att det här var en lätt lista att sammanställa. De högre platserna var sedan länge säkrade, men desto längre ner på listan man tar sig, desto hårdare griper beslutsångesten tag i mig. 2009 måste jag säga var ett väldigt bra år, musikmässigt, och det blev många som inte fick någon omnämning.
Här kommer de iaf, de fem första. Restrerande kommer upp antingen senare idag, imorgon, eller inom en snar framtid.


10.

The Dodos - Time To Die
indiefolk

Tiondeplats i år igen, precis som förra årets Visiter. Trots samma placering som i fjol så är Time to Die starkare än vad Visiter var, någonting som märks redan i öppningsspåret. Låtarna har mer hooks, och melodierna är trallvänligare och overallt gladare (skivans namn till trots). Detta märks väldigt bra på Fables som genast smälter sig fast i huvudet. En låg placering, men väldigt bra skiva.

Bästa spår: Small Deaths, Fables
Lyssna med spotify




9.

[Ingeting] - Tomhet, Idel Tomhet
indiepop

Radion må ha lett till att dina öron smälter varje gång du numera hör piano- & trumkombon som inleder Hallelulja, men det vore fel att säga att det är en dålig låt. Det vore också fel att säga att det är den bästa låten som [ingenting] bjuder på i och med Tomhet, Idel Tomhet. Med många väldigt bra låtar är detta det bästa svenska släppet detta år (nej, det blir ingen Krunegård på top tio). Det som drar ner skivan i slutändan är vad som sker mellan dessa starka låtar - nämnligen för många tråkiga, monotona låtar såsom Blanka Blad och Låt Floden Komma.

Bästa Spår: Hallelulja, Satans Högra Hand, Led Mig Hem, Medan Vi Sov
Lyssna med spotify



8.

The Temper Trap - Conditions
alt & indiepop

500 Days of Summer
ledde inte bara till starka känslor, utan också till bra musik. Sweet Disposition är en av årets bästa låtar, men även här ställer den sig i rampljuset som många andra låtar på debuten Conditions förtjänar. Med en kickass sångare och bra melodier, stor omväxling, och många starka låtar har The Temper Trap visat vad de står för redan i och med deras första släpp. Något som dock grämar mig oerhört är skivans sista spår, Drum Song. En låt med sådan titel ger sken av att bjuda på härliga trummor utan like på skivan. Dock så faller den pladask inför dessa förväntningar. Inga sköna sticks alls, och dålig avslutning på skivan.

Bästa spår: Love Lost, Sweet Disposition, Down River, Fools, Fader
Tidigare omnämning: Veckans Låt
Lyssna med spotify



7.

Manchester Orchestra - Mean Everything to Nothing
altrock

Med risk av att upprepa mig så måste jag ändå säga att det är sångaren Hull's texter som i slutändan takes my breath away med Mean Everything to Nothing. Viset som han diskuterar med sig själv kring gud, men ändå visar sin kärlek till denna, och även använder sin tro som ett medium att lägga till ännu mera slagkraft i låtarna är fantastiskt. I början kan det tyckas att skivan har ett något monotont sound, med den ena låten den andra lik. Detta blir det dock ändring på om man är villig att ge den tid. Catchiga låtar som I've Got Friends varvat med lugna låtar såsom I Can Feel a Hot One bidrar mycket till omväxling. Hett tips nu när vi är i lite dystrare tider.

Bästa spår: The Only One, Shake it Out, I've Got Friends, I Can Feel a Hot One, The River
Tidigare omnämning: Veckans Album, Veckans Låt
Lyssna med spotify



6.

... And You Will Know Us By The Trail of Dead - The Century of Self
indierock

The Century of Self
släpptes tidigt i år, och verkar därför ha glömts av de flesta. När den dock först såg dagens ljus var blev den väldigt hyllad -- något som, efter ett antal genomlyssningar, jag lätt kan konstatera att den verkligen är värd. Kraftig, pampig (Isis Unvield!) rock med experimentella inslag, stor omväxling, starka låtar, och stundtals väldigt välskrivna texter gör albumet väl värt sin plats på listan.

Bästa spår: Isis Unvield, Fields of Coal, Bells of Creation, Inland Sea, Luna Park, Pictures of an Only Child
Lyssna med spotify



5.

Do Make Say Think - The Other Truths
post-rock

2009 bjöd på en hel del post rock. Inte bara The Other Truths, utan också huvusakligen Mono's Hymn To The Immortal Wind och The Appleseed Cast's Sagarmatha. Dock så blir Do Make Say Think den enda post-rock akten som förtjänar en plats på årets bästa album. Med bara fyra spår som smälter ihop med varandra likt moln en mulen höstdag är helheten som The Other Truths bjuder på fantastisk. Det som gör Do Make Say Think så speciella är hur de vågar gå iväg från den klassiska post-rock uppbyggnaden av låtar (lungt parti går över till starkare och starkare, blir episkt, lugnar ner sig, etc) och tar ut svängarna. Skivans 40 minuter bjuder på väldigt stor omväxling som inte får missas om man är ett fan av genren.

Bästa spår: Hela skivan
Lyssna på youtube







Kommentarer
Postat av: Martin

Ja, då fick man mera musik att lyssna på då...



Ångrar lite att [ingenting] inte fick mer tid hos mig. Får ta igen det också. Hej.

2009-12-12 @ 10:21:36
URL: http://dock.blogg.se/
Postat av: Jonatan

Haha, jo. Fick precis samma känsla av din lista, men trots det har jag fortfarande inte hunnit med Humbug eller Outer South.



Hejpa.

2009-12-12 @ 18:08:25
URL: http://theappleseed.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0